Bild från förlaget 

Att återigen få hänga med de fiktiva personerna Siri och Anton Ehrensvärd och personerna kring dem är som ett varmt återseende. Carin Hjulströms karaktärer gör sig även i juldeckare och När snön faller vit är helt klart härlig att läsa. 

Anton som blir mer och mer vuxen under faster Siris vingar och faster Siri som tar helt andra vägar tillsammans med sin brorson. Polisen Olle som är som en familjemedlem och andra vilsna själar kring plantskolan Säbyholms Gröna fingrar som Siri och Anton tar till sig som en stor familj. Att Siri är halvsyster med godsägaren Viveca tar hon inte så stort på, det familjebandet är inget hon har frågat efter. Inte heller är den man hon suktat efter i över 30 år något hon längtar efter. 

Det är juletider kring plantskolan och Anton och Siri rustar för julmarknad med lotteri för hembydsföreningen, luciatåg, Antons solonummer och mycket annat. Kransar binds samtidigt som kända konstverks stjäls runt om i bygden. Detta gör att Olle och hans kollega får huvudbry och plötsligt börjar lokalpressen höra av sig. 

Jag gillar Siri och Anton och de tre tidigare böcker med dem, mysdeckare i sin högform! När snön faller vit är årets första "julbok" och jag är mycket glad att det blev just denna bok. Läs När snön faller vit och hamna i julstämning och känn längtan efter några dagars ledighet och böcker att läsa när inget annat kräver vår uppmärksamhet. 

Tredje boken om vännerna i Thursday Murder Club är nu utläst och som jag skrattat till och från. The Bullet that Missed handlar om ett kallt fall, 10 år gammalt, där en TV-kändis blivit puttad i sin bil över en klippa. Gänget med Elizabeth i spetsen börjar nysta i fallet och hamnar mitt i lokal-TVstjärnans rampljus för det var han som var bästa vän med den döda kvinnan. 

Dessutom behöver de hjälp av en tidigare bekant som nu sitter i fängelse för att nå en misstänkt person som sitter på samma fängelse. 

Mitt i allt får Elizabeth ett uppdrag att mörda en forna KGB-agent, Viktor, som är en gammal god vän till henne, det är Viktor eller så kommer Joyce att bli mördad. 

Det är rörigt, det är roligt, det är underhållande och framförallt är det vansinnigt härligt att hänga med gänget igen. Ron som blir kär, Ibrahim som får vara den som besöker fängelset för att ta hjälp av den intagna de känner sedan tidigare, Joyce som är roligare än alla andra och Bogdan som är deras ständiga stöd i allt dumt de gör.

Har du inte läst de tidigare två böckerna i serien, gör det och läs sedan The Bullet that Missed! Har du läst de två tidigare böckerna, läs då The Bullet that Missed! 

                                      Bild från förlaget

Less kan de bli som ständigt hör mig rekommendera Diamant Salihus Tills alla dör, nu kommer de bli ännu mer less på mig när jag kommer att rekommendera Evin Cetins Mitt ibland oss som hon skrivit tillsammans med Jens Liljestrand. 

Det skjuts unga killar runt om i dagens Sverige, inte bara i storstäderna utan överallt bland annat här i Eskilstuna där man sköt mitt på dagen i en lekpark. Gängkriminaliteten som växer och blir mer och mer hänsynslös, den skriver Cetin om. Cetin som arbetat som målsägarbiträde i många år och mött familjerna till de skjutna ungdomarna, till och med nästan barn, och som inte orkade längre och la advokatkarriären på hyllan för att skriva Mitt ibland oss. Hon vill skildra gängkriminaliteten genom de kriminellas berättelser och har därför intervjuat de killar som är gängkriminella. Om deras väg in i kriminalitet, deras värvning av barn för att utföra ärenden åt dem, deras utanförskap och deras känslor. Hon har intervjuat en kille på flykt och som gömmer sig utomlands. Hon har intervjuat de tjejer som finns kring gängen och hur de utnyttjas för att hjälpa till med knarkaffärerna. 

Det är en bok med flera historier och ändå är de så lika varandra, lika förskräckliga och sorgliga. Den synism ett par av de hon intervjuar har, den sorg någon av dem har och skammen inför mamma som försökt och försökt få sonen på bättre tankar. 

Läs Mitt ibland oss och har du inte läst Tills alla dör så läs den också. Detta är aktuella böcker som visar det som sker mitt ibland oss just nu. 

                                             Bild från förlaget 

Ytterligare en bok jag trillat över någonstans är The Smart Woman's Guide to Murder. En sann pusseldeckare som utspelar sig i modern tid. 

Ursula nästlar sig in på sin mammas bokcirkels helgtripp till ett stort hus de hyrt på den engelska landsbygden. Mamman, Pandora, är inte alls nöjd med dotterns tilltag och är inte sen att ständigt påpeka att hon inte har något där att göra vilket även mammans väninna hänger med på. Även Ursulas moster och tre andra är medlemmar i bokcirkeln och är med under helgen plus Mr. Bojangels som är en vansinnigt bortskämd knähund. Tilläggas ska att den enda boken bokcirkeln läser är Gone Girl och Mr. Bojangels matte, Bridget, är den enda i bokcirkeln som är intresserad av att prata om boken. 

Med det hyrda huset kommer ett äldre par som jobbar som kokerska samt butler till de inhyrda gästerna. 

Själva bokcirkeln får läggas åt sidan när ett lik hittas en bit från huset, det är kroppen av en kvinna som kvällen innan varit spådam åt bokcirkeln. Samtidigt drar en snöstorm in över huset och gruppen blir isolerad i det stora huset och det händer mer och mer konstigheter vartefter tiden går. 

Att författaren Victoria Dowd gillar Agatha Christie och Dorothy Sayers är ingen tvekan om och det är en flirtning till deras pusseldeckare inom det slutna rummet. The Smart Woman's Guide to Murder är dock inte särskilt bra, lite för neurotisk, lite rörig och upplösningen är inget vidare värst. 

När Liza Marklunds Polcirkeln var avslutad tog jag direkt och lyssnade på Kallmyren, jag ville vara kvar i Norrbotten och Stenträsk. Fortsätta hänga med Wiking och de andra i den lilla staden. 

Kallmyren tar vid där Polcirkeln slutade men ändå inte. Att Wikings fru gått ned sig en myr och aldrig hittats fick man som läsare veta redan i Polcirkeln och det är den händelsen Kallmyren bygger på. Som läsare får man följa hur Wiking träffar sin Helena när ha studerar på polisutbildningen i Stockholm under 1980-talet och följa med dem i flytten från Solna upp till Stenträsk, något som Wiking inte vill men som Helena driver på. Vidare är man med den lilla familjen i Stenträsk och den ödesdigra morgonen då Helena lämnar sonen hos Wikings mamma och tar med sig den några månader gamla dottern för att plocka hjortron och aldrig mer komma tillbaka. 

Parallellt följer man Wiking i nutid där han får ett besked från sin läkare som sedan skaver i hans själ och som ett fiskben i halsen. Han börjar ana oråd kring hustruns försvinnande över 30 år tidigare när hans son Markus får ett brev som Wiking är helt säker på att det är Helena som signerat. Det tar honom från Stenträsk till Stockholm och vidare tillbaka hem till Stenträsk och en massa sanningar som han har svårt att hantera. 

Kallmyren är helt klart läsvärd, eller ännu hellre värd att lyssna på i Lo Kauppis fantastiska uppläsning. Jag tycker att Polcirkeln var snäppet bättre men Kallmyren är helt klart en riktigt bra deckare i en egen genre. 

                                               Bild från förlaget

En skrivmaskin med enbart rött band i, en förklaring till det enbart röda bandet kommer längre fram i handlingen. 

En liten kommun i Norrbottens län. 

En liten stad med Älvsbyhus i majoritet.

En stad med ett bostadsområde som kallas Träsket, liksom en som kallas för Gräddhyllan.

En Polcirkel som fått ge namn till en bokcirkel.

En bokcirkel med fem unga kvinnor när historien tar sin början och fyra medelålderskvinnor när berättelsen tar sitt slut. 

En bokcirkel som börjar i sjuan på grundskolan och låter sig fortsätta genom flera år och landa i sommarlovet efter stundenten. 

En bokcirkel som kretsar precis kring Polcirkeln. 

1980 är det fem tonåringar väljer att som fritt val i sjuan ta på sig att skapa en bokcirkel. De träffas på biblioteket i Stenträsk en gång i veckan och diskuterar romaner för att få ett betyg i Fritt val. När högstadiet är slut fortsätter de fem unga kvinnorna att välja böcker och träffas och diskutera en fredag i månaden. De får låna läshörnan i barnbiblioteket för sina träffar och när de är klara låser de själva och lämnar nyckeln på Polisstationen. 

39 år senare påträffas en av medlemmarna i Polcirkeln  död, hon som varit försvunnen sedan 1980. Och då får man som läsare följa med på en tidsresa från 1980 till 2019, vad är det som hänt under tiden? Vilka val har medlemmarna i Polcikeln tagit och var är de idag? Och förutom dem, vad har andra i deras umgängeskrets tagit vägen, levt och gjort?

Vilken upplevelse Polcirkeln varit! 1998 kom Liza Marklunds Sprängaren ut och jag minns att jag tyckte att den boken var en riktigt bra deckare. Sedan kom jag att tycka att Marklunds böcker hade en bra handling men att språket var rena slasksvenskan och jag slutade läsa Marklunds böcker. Men sen vet jag att jag lyssnade på en eller annan bok med Anniika Bengtzon när Katarina Everlöf läste dem och jag kände återigen att handlingen var väl värd att ta till mig och lyssna på. 

Nu var Polcirkeln en bok som rekommnderas varmt både ifrån kompisar och från boksidor och jag är väldigt glad att jag valde att lyssna på boken i Lo Kauppis tolkning och jag vill bara säga WOW! Marklunds spårk har utvecklats för att ibland bli lite överdrivet " jag har läst på och lärt mig" . Men mest av allt har hon bara skrivit och lockat med oss läsare! För jag vill återkomma till Stenträsk och karaktärerna som lever och bor där. Och det är jävligt modigt av Marklund att ha en karaktär som är Sverigedemokrat, som förvisso inte är ifrågasatt och som i sin ungdom inte är byns bästa barn. 

Jag vill rekommendera Polcirkeln och särskilt i Lo Kauppis uppläsning för jösses vad bra hon förmedlar Marklunds ord och dialoger. 

                                                         Bild från förlaget

                                               Bild från förlaget

Med ett språk som förför mig läser jag Och havet gav igen av Malin Haawind. Det är fortsättningen på historien om Dagmar och Holger som träffades i Dagmars Slite på Gotland och flyttade till Holgers Tjörn i De kom från öar. 

Det ärn 1950-tal och Dagmar är gravid med sitt andra barn när boken tar sin början. Holger är på sjön stora delar av året så hon är ensam med hem, barn och sina tankar. Hon bor ovanför svärfadern och hans fru och känner sig alltid påpassad av sin svärmor.

Avbrotten som blir när Holger kommer hem fina för Dagmar men samtidigt mycket besvärliga. Fina för hon känner en tillhörighet till Holger och en kärlek tittar fram då och då, besvärliga då Holgers alkholkonsumtion övergår i ett missbruk. 

Samtidigt fortsätter Dagmars ursprungsfamiljs liv i Slite, i Visby, i Södertälje och lite var stans. Hon längtar till dem tidvis men blir mer och mer hemma på Tjörn. Hon fortsätter bada på nätterna och när hon inte kan det sitter hon på balkongen och röker på nätterna och försöker tänka ut hur de ska kunna förändra sitt liv för att Holger inte ska supa ihjäl sig. 

Jag tyckte om De kom från öar och det var med glädje jag såg att del två, av tre, hade utgivits och när jag nu läst Och havet gav igen är jag alldels uppfylld! Jag ser också flera likheter med Kristina Sandbergs trilolig om Maj och hennes Tomas. Dagmar och Maj som kämpar för att hålla familjen under armarna medans deras makar tar djupare och djupare klunkar ur flaskan. Två starka kvinnor i folkhemmets Sverige. Jag ser fram emot den avslutande delen i trilogin om Dagmar och Holger, ser fram emot vad som ska hända och att få återvända till Haawinds språk. 

När jag ändå höll på blev det ytterligare en feel good-roman av författaren Sharon Gosling. Det blev The House Beneath the Cliffs som också finns på svenska med titeln Huset nedanför klipporna. 

Efter ett 20 år långt förhållande lämnar Anna sin sambo och chef i samma veva som hennes pappa dör. Hon är kock och tänker aldrig mer laga mat. Hon köper osett ett litet hus på den skotska kusten med Nordsjön utanför dörren. När hon kommer till sitt nyförvärv bestämmer hon sig direkt för att inte stanna för huset är pyttelitet och ligger i en isolerad by. Kvar blir hon dock och mat börjar hon också laga. Hon skapar en lunchklubb där hon bjuder in till lunch en gång i veckan och gästerna får betala det de vill. Detta blir genast en succé, trots att Anna själv är mycket skeptisk och ständigt bestämmer sig för att lägga av. Givetvis finns det romantik inblandat men även tragedi och hemska stormar när Nordsjön visar sig på sitt sämsta humör. 

Det är en mycket trevlig bok som helt klart är läsvärd. 

                             Bild från förlaget