Bild från förlaget

Jag måste säga att jag tycker om att hänga med Siri och hennes systerson i deras lilla handelsträdgård. Hänga med deras grannar och polisen Olle och därför blev det för mig ett kärt återbesök i Säbyholm i Med döden som gäst. 

Kommunens rikaste familj har köpt en nedgången camping med tillhörande bostadshus och magasinbyggnad av kommunen, rustata upp det och nu bjudit in hela bygden på fest. Det är inte odelat positivt och många är arga då de ville att kommnen skulle göra bygdegård av magasinet istället för att sälja det, dessutom är närmsta grannen topp tunnor rasande över att ett staket har satts upp en halvmeter in på hans tomt. Morgonen efter festen hittas ägarens son, som ska bo på gården, död i en dikesren uppenbarligen mördad. Det blir Olle och hans kollega Rita som blir en del av utredningsgruppen kring mordet och de har mycket att ta i eftersom offret, Adam, inte var särskilt populär hos lokalbefolkningen. 

Samtidigt planerar Anton och hans flickvän, Cecilia, en resa till Tanzania och Kilimanjaro för att leta efter Antons försvunna föräldrar. Den delen av berättelsen blir lite för långdragen men i övrigt är boken bra! Skrattar högt ibland och har tårar i ögonen vid ett par tillfällen. 

Läs serien med Anton och Siri och deras Säbyholms gröna fingrar, de är sköna att hänga med! 

Reese Whiterspoon tipsar om böcker, i princip bara av amerikanska författare, och då och då läser jag det  hon tipsar om. Mother-Daugther Murder Night är en sådan bok. 

Jack är femton år och bor med sin mamma vid kusten i Kalifornien. Hon jobbar extra som guide på en kajakfirma. Mamma Beth är sjuksköterska och tillsammans lever de ett stillsamt liv. Men plötsligt får mormor Lana hjärntumör och behöver stöd av sin familj. Lana är en hotshot fastighetsmäklare från Los Angeles och har aldrig varit på besök hos sin dotter och dotterdotter. Det blir en rejäl omställning för alla tre att plötsligt bo under samma tak.

Under en kajaktur hittar Jack en död man och det är upptakten till denna, ganska roliga bok, till och från är den rolig iallafall. Lana går igång som privatspanare och retar gallfeber på de poliser som utreder fallet, detta struntar hon fullkomligt i och fortsätter sitt snokande. Mellan allt detta genomgår hon en cancerbehandling som gör henne helt utslagen vissa dagar men de dagar hon är i form jobbar hon på. Jack är henne behjälplig och Beth går med på att stötta i den mån hon kan men hon är mäkta irriterad på sin mamma och hennes upptåg.

Värd att läsa? Nja. Den finns inte översatt till svenska men läs den om du vill bli lite lätt underhållen och få ett oväntat avslut på boken.

Det finns saker man genast behöver ordna med när man flyttar/köper hus på annan ort och det är att skaffa ett lånekort till kommunens bibliotek. Det gjorde jag när vi köpt huset här på Öland för fyra år sedan. När jag är lånar jag böcker från Mörbylångas bibliotek och det är ju en ynnest att kunna få göra det även om jag inte är bofast i kommunen. 

Nu har jag just avslutat Hans Rosenfeldts Vargasommar, som jag lånat på bibblan i Färjestaden. Jag har tidigare slukat alla de böcker Rosenfeldt skrivit tillsammans med Michael Hjort om Riksmord och med psykologen Sebastian Bergman som frontfigur. Därför blev jag mycket glad att jag hittade Vargasommar

, som jag vet finns men aldrig läst, på biblioteket. 

En het juni i Haparanda och det sker alla möjliga händelser som i dominoeffekt. Polisen Hannah Wester och hennes kollegor på den lilla polisstationen får fullt upp med det som börjar med två döda vargar som visar sig ha människokött i magsäckarna. Den människa vargarna ätit av hittas död i skogen, täckt med ris och grenar för att försvåra att liket ska hittas. Att det liket ska leda till internationella kriminella anar Hannah och hennes kollegor föga. 

Liket leder vidare till ett brutalt överfall på flera personer som gör att polisen få extra resurser från grannlandet Finland och ifrån Luleå och de nystar vidare i en allt större händelsekedja. 

Det är en mycket spännade bok och jag har haft mycket svårt att lägga ifrån mig den, det har blivit två sena kvällar och läsning under dagen så snart jag haft en stund över. Det är även en vacker beskrivning av Haparanda och dess historia. Jag blir alldeles förförd över hur Rosenfeldt låter staden tala i flera enskilda kapitel. Haparanda beskrivs som hon och allt hon sett reflekteras i kapitlen, otroligt vackert! I slutet av boken, sid 375, beskrivs hon: 

"Hon ser dem, känner med dem, men vad kan hon göra? Hon är en stad. Hon bara finns och fortsätter. 

Som hon alltid gör. Alltid har gjort. 

Välkomnar det nya och sörjer de som försvinner dör hon tyst och tålmodigt ligger längs ävens eviga flöde."

Poetiskt!!!

Läs Vargasommar och få en riktigt spännande kriminalroman som har ett språk som jag gillar och viss poesi, som ovan nämnts och citerats. 

                   Bild från förlaget

                                       Bild från förlaget

Jag såsar runt på biblioteket i Eskilstuna inför semestern och hittar Vi av Edgar Covera. En debutroman som jag på något sätt fastnar i fast jag tänker att jag inte är målgruppen den riktar sig till. 

Orlando är ensamstående pappa och kämpar med tiderna till dagis, till jobbet, hem från jobbet, hämtning från dagis och sen få ihop kvällarna med sonen Osip. Han är lärare men har sagt upp sig för att få tid till att skriva och arbetar istället på ett gruppboende.

Orlando är ett Vi med sonen, han är ett Vi med sina föräldrar, han är ett Vi med sin moster och kusin i Minsk och han är ett föredetta Vi med mamman till Osip. Han verkar inte vara den som tagit initiativ till skilsmässan men ju längre in i boken jag kommer undrar jag hur det egentligen är. Jag funderar också över namnet på romanens huvudperson Orlando, är det Orlando som en syftning till Virgina Wolfs Orlando som byter skepnad/kön/identitet i romanen med samma namn? För Orlando i Vi byter skepnad under handlingens gång några gånger. 

Vi är vacker, lågstämd och fin. Och även om jag inte är målgruppen som romanen riktar sig till uppskattar jag Vi och den historia som rullas fram. 

Läs Vi och få ett nutida porträtt över en ensamstående pappas vardag och hans brokiga, vackra, bakgrund. 

Jag är glad att jag såsade runt på biblioteket i Eskilstuna en varm dag i mitten av juli och hittade Vi på en hylla med nyheter, tack för det. 

En sommar för några år sedan plöjde jag Maria Langs deckare och det var en trevlig lässommar, en dag tar de att läsa om jag inte har för mycket annat att pyssla med. Jag hittade Svart sommar av Lang för en tia på återbruksgallerian hemma i Eskilstuna och jag tror inte jag läst den tidgare, möjligt i mina tidiga tonår. 

Den loka affärsmannen Torgny Welin kommer på idéen att sälja Skoga som stort turistmål, alla i den lilla staden är inte positiva till detta men Welin bjuder in rikspressen till en dag där de bjuds på sevärdheter, lunch och en tur på Skogasjön. Detta resulterar i stora reportage i rikspressen men framförallt i lokaltidningen. Det lockar dit bland annat svensk/danska Karen som bär på en hemlighet. Dessutom finns det ett antal individer som beskrivs mycket väl som den hetsiga konstnären Ib och hans hustru Signe som aldrig tycks lämna köket. Och förstås är Christer Wijk påpassligt på semester hemma hos sin mamma i Skoga och blir den som får ansvaret att lösa det mord som sker. 

Som vanligt när det är Maria Lang är det småputtrigt, välskrivet och Christer Wijk är knivskarp som alltid. Lite romantik är det också men även konkurrens och lite svartsjuka. 

Tyvärr har jag inga fler Lang med mig på semestern och de fanns inte att låna på biblioteket i Färjestaden, tur det finns mycket annat att läsa. 

Det fina är dock att Norstedt fortfarande trycker Maria Langs böcker och ger ut dem som ljudböcker, det tycker jag är fint. Min upplaga är dock från 1966 och inte så tjusig upplaga som den som ges ut idag. 

                  Bild från förlaget              

Att ha ynnesten att få läsa två fantastiska romaner är i rad är mycket ovanligt för mig. Jag föll pladask för Färskt vatten till blommorna och sen kom The Whalebone Theatre och tog mig med storm. Jag köpte boken med en trött hjärna i juni och började läsa och sen orkade jag inte läsa på engelska, något som jag ständigt gör men just då gick det inte. Där låg så The Whalebone Theatre och lockade på mig och för en dryg vecka sedan blev det boken och jag. 

1919 är Cristabel Seagrave är drygt fyra år när hennes pappa kommer hem med en ny fru, den fru som ska ge honom arvingen till Chilcombe. Den arving hans älskade fru inte kunnat ge honom då hon dog i barnsäng när Christabel föddes. Cristabel som växer upp på vinden med en av tjänsteflickorna. Men när den nya frun, Rosalinde, blir havande, och Cristabel väntar på en lillebror, blir besvikelsen ytterligare en gång stor då det föds en flicka, Florence. Rosalind ser bara sin man i barnet som är fött och tar det inte till sig så även Florence hamnar på vinden tillsammans med Cristabel. Cristabel som är negligerad av sin far blir däremot sedd av sin farbror Willoughby som inte har ett gott förhållande till sin äldre bror. Det som sedan händer är att det så småningom kommer en arvinge till Chilcombe, Digby. Digby som Cristabel älskar innan han är född och fortsätter att älska genom livet. 

Boken börjar 1919 och man får följa ungarna Seagrave genom uppväxten som är totalt negligerad av föräldrarna och genom andra världskriget. Teatern de skapar tillsammans med en en rysk konstnär i mellankrigstiden är magnifik och precis vad varenda unge skulle önska sig. 

Jag hänförs, jag förskräcks, jag hänförs åter igen och jag önskar att skulle kunna läsa ytterligare ett så fantastiskt verk nu på en gång. 

Läs denna bok och förälska dig i karaktärerna, miljön och i syskonskapet som är starkt och tillåtande. Jag har, som nämnts ovan, läst boken på engelska men den finns även på svenska. 

                                   Bild från förlaget

                                       Bild från förlaget

Lockad av baksidetexten att The Murder at Sissingham Hall skulle vara som att läsa en Agatha Christie nappade jag direkt och började läsa. Lättlurad! Clara Benson har absolut inte Christies förmåga, det har ingen annan heller enligt mig, att skriva en deckare som ger en som läsare en sådan fantastisk upplevelese. 

Charles Knox har under åtta år bott och gjort sig en stor förmögenhet i Sydafrika. Han kommer hem och möts i hamnen av sin gamle vän Bobs och dennes syster. De introducerar Charles tillbaka till socitetlivet i England och på det viset blir han bjuden till en helg hos sin tidigare fästmö och hennes man, Sir Neville. Fästmön, Sylvia, och Charles skildes åt och Charles lämnade England och Sylvia för Sydafrika. Det är på Sir Nevilles gods som mordet sker under en glädjefull kväll där bubblet flödar och charader leks. 

Det är en deckare som utspelar sig på 1920-30-talet i England, på en lantegendom isolerad från andra platser, det är det stängda rummet och det är en hop människor där en blir mördad och någon av de andra måste vara mördaren. Riktigt klassiskt Christie men det håller inte. Jag listar ut vem mördaren är innan halva boken är läst och då har halva boken varit inledning till själva mordet. 

Jag måste dock ge författaren cred för att det är en kvinna som löser mordet, Angela, det är bra i en annan mansdominerad värld av poliser vid tiden. Det är tydligen en serie med Angela som deckare, tror dock inte att jag läser någon mer dock kan det vara värt att läsa en till för det kan ju bara bli bättre. 

Således finns det så mycket bättre att läsa än The Murder att Sissingham Hall, till exempel är Agatha Christie aldrig fel att läsa eller läsa om. 

Högen med böcker att läsa är hög och finns både i bokhyllan, på ett bord och digitalt i Ipaden men så skriver min alldeles egna Saga, dottern, att hon börjat läsa en bok som jag måste läsa. På besök i stadens stora galleria i lördags gick jag förbi Akademibokhandeln och tänkte okej då och gick in och köpte Färskt vatten till blommorna, sällan jag köper böcker vill jag bara säga, om de inte är second hand. Började läsa och sen gick det som inte att sluta. 

Violette blir som 18-åring blixtförälskad  i den tio år äldre Philippe Toussaint när hon ser honom i den bar hon jobbar i. Hon är föräldralös, han har en mamma som är högst besviken på hans val av partner. 

Men boken börjar när Violette är 30 år äldre och är kyrkogårdsdam i en liten by i Bourgogne i Frankrike, den som ser till att grindarna öppnas och stängs varje dag, den som tar hand om finliret på kyrkogården, den som säljer blommor till gravarna vid grinden och den som tar emot sörjande anhöriga i sitt kök. I henns kök samlas även gravgrävarna, begravningsentrepenörerna, katter och en och annan hund som kommit med sin döda matte eller husse och blivit kvar. 

En dag kliver Julien in i hennes kök. Han ska begrava sin mamma bredvid en för honom vilt främmande man på kyrkogården där Violette arbetar och bor. En kyrkogård som ligger mycket långt från Marseille där hon levt. Det besöket blir en liten knuff framåt från Violette och hennes stillsamma liv på kyrkogården. 

Men hur har Violette hamnat på denna kyrkogård, hon som 18-åring blir blixtförälskad i Philippe och vad har hänt åren däremellan? 

Färskt vatten till blommorna är en vindlande historia med oväntade möten, händelser och tragedier. Den är vacker den är här och nu, där och då och i flera perspektiv. 

Lyllos er som inte ännu läst boken. Själv ska jag få ynnesten, när den nu är utläst, att diskutera den i min bokcirkel i augusti och dessutom vet jag att jag och min Saga kommer ha många samtal kring boken. 

                                                         Bild från förlaget