Detta inlägg skulle jag förstås ha gjort innan jag skrev om något annat i år, men nu blev det inte så. Håll till godo iallafall.

Detta är ett bokslut över antalet lästa böcker under 2009. Jag har ju min tidigare nämnda Läsdagbok där jag skriver in alla böcker jag läser. Resultatet för 2009 blev således:

37 stycken lästa böcker

23 deckare, både svenska och utländska

2 novellsamlingar, skönlitterära

11 romaner

1 biografi

Det känns som en ganska bra årslista.   

Jag har just avslutat Ulrika Kärnborgs Myrrha. Vilken kärlekshistoria! Liknar inget jag läst tidigare i den genren.

Hannah lämnar redan som barn sin familj för att tjäna i bättre familjer i det viktorianska England. Hannah har ett så kallat aristokratiskt utseende vilket tilltalar många män men hon håller på sig för hon vet att hon är ämnad för något bättre. Hon sliter hund i många olika familjer och har en plats i London när hon träffar Lord Arthur Munby och kärlek uppstår. Men det är en kärlek som är förbjuden då de kommer från helt skilda samhällsklasser, men det är också en kärlek som håller i sig trots allt. Kärleken har dock ett pris, de får smussla med den och aldrig visa sig tillsammans ute. Arthur har en viss kärlek, nästan en pervision, för att studera arbetarkvinnor i deras arbete. Se deras kroppar, de starka musklerna och seniga armarna. Hannah är den vackraste av dem alla tycker Arthur och han ber henne smörja in sig med aska för att bli smutsig, han tycker att hon är extra vacker då. När Hannah inte kan försörja sig i London och får lov att söka arbete på landsbygden vill Arthur att hon skriver brev till honom med beskrivande texter över sina arbetsuppgifter. Han vill veta allt om hennes arbete och hur hon utför sina sysslor. Arthur är den dominanta medan Hannah är den undfallande och den som lyder. Hon säger upp sig från arbeten för att han vill det och får leva på gatan på grund av det, han försörjer henne inte. Hon tar en ny plats och historien upprepar sig.

Kärleken mellan Hannah och Arthur är livslång, den går upp och ned, den sårar och förgör, den botar och värmer men den är framförallt djup.

En otroligt vacker historia! Min favoritkärlekssaga är den om Tristan och Isolde, denna kvalar in som den bästa sanna kärlekshistorian.

Datorn kapsejsade på annandag jul så mitt bokbloggande som var inplanerat till just den dagen gick i stöpet. Jag avslutade Camilla Läckebergs Sjöjungfrun sent den tjugotredje december och var borta över jul och skulle således skriva om ovan nämnda bok på annandagen, men så blev det då inte. Nu har vi fått låna en dator av en av Yonas barmhärtiga vänner så jag ska försöka mig på bloggandet idag istället och då får även Läckbergs Fyrvaktaren hänga med, jag har hunnit läsa ut den också.

Som alla Läckbergs deckare utspelar sig Sjöjungfrun i Fjällbacka på västkusten. Deckarhjälten är Patrik Hedström som är polis på stationen i Tanumshede, till vilken Fjällbacka tillhör, och hans allt för nyfikna äkta hälft Erika.  Det börjar med hotbrev och slutar med mord, så skulle man kunna sammanfatta boken med två ord. Men det är en historia som, liksom alla Läckbergs senaste, går tillbaka i tiden och det är där man finner mördaren. Boken kretsar runt fyra vänner runt fyrtio och deras familjer och deras relationer. Läckberg beskriver bra och bygger upp en hygglig historia. Denna bok har ett ytterst udda slut. Jag tyckte det blev lite mycket av tvillinggraviditets skriveri, Erika är gravid med tvillingar. Att Hedström själv inte mår så bra förstår man tidigt i boken, men det gör inte han själv och inte heller hans fru. Läs boken om du gillar svenska deckare. Helt klart ett underhållningsvärde!

Även Fyrvaktaren utspelar sig i Fjällbacka och tar vid precis där Sjöjungfrun slutade i tiden. Tvillingarna är födda, Erika är uttråkad och en gammal klasskamrat till henne dyker plötsligt upp i Fjällbacka igen efter tjugo år i Stockholm. Kvinnan, Annie, försvinner ut på en av de yttre öarna, Gråskär, som hon ärvt av sina föräldrar, och gömmer sig där tillsammans med sin femåriga son. Hon gömmer sig från maken som är knarkhandlare i Stockholm. Hennes ungdomskärlek Mats dyker upp hos henne en eftermiddag, men försvinner spårlöst under natten. Morgonen efter hittas han mördad i sin lägenhet inne i Fjällbacka. Historien om Mats till synes lugna liv börjar rullas upp när poliserna nystar i den.

I denna bok blandar Läckberg sägner om spöken tillsammans med kriminella motorcykelgäng och det går hem! Jag läste även denna med stort nöje och rekommenderar även denna till den som är förtjust i deckare.

Samtidigt som jag läst dessa två böcker har SVT sänt Läckbergs Stenhuggaren samt Olycksfågeln. Jag har läst även dessa två böcker och tycker att filmatiseringarna är helt okej. Kanske för att Niklas Hjulström, som spelar Patrik Hedström, är en favorit...

Jag är ju inte bara såld på böcker utan även på språk och då särskilt det svenska språket. Detta gör att jag prenumenerar på Språktidingen. Det är inte alltid jag hinner läsa den när den kommer utan jag bläddrar och tar en artikel här och där. Detta skedde kring klockan tolv igår natt. Min käre make hade gjort julskinka och skulle vänta en timme medan den svalnade ute på altanen för att sedan ställa in den i kylen. Jag lyckades övertala honom att spela alfapet, mitt favoritspel, under den timmen. När spelet var slut, jag fick stryk, så skulle jag lägga mig men fann då Språktidningen och bläddrade fram ett repotage om ingen mindre än Arnaldur Indriðasons, min nya favoritdeckarförfattare! Så med tröttheten svidande i ögonen läste jag artikeln om en författare som är lika mellankolisk som sin deckarhjälte, Erlendur. En mycket intressant artikel om en mycket bra författare som gör mig ännu mer sugen på att läsa de böcker av honom som finns översatta till svenska som jag ännu inte läst.

I dagens Boklördag i DN (min eviga följeslagare) hade de frågat en massa författare, mer eller midre kända, vilka böcker de skulle ge bort i julklapp samt vad de själva läser under julen. Jag tänkte att även jag kan ju bidra med det jag tycker här i min egen lilla boklåda.

Vilken är årets skönlitterära bok?

Sista resan av Carsten Jensen. Ett vackert storstilat porträtt av konstnären Carl Rasmussen. Att dessutom läsa en översatt bok som har ett så vackert språk gör mig lycklig.

Vilken är årets facklitterära bok?

Där måste jag säga, precis som många av de tillfrågade, De apatiska av Gellert Tamas. Jag har inte läst den än men står i kö på biblioteket för att få läsa. Det är en bok jag känner att alla borde läsa.

Vad läser du själv i jul?

Jag kommer definitivt läsa novellen Pälsen av Hjalmar Söderberg för femtioelfte gången, den passar extra bra till jul. Sedan kommer det att bli bland annat Myrra av Ulrika Kärnborg. Sedan måste jag erkänna att jag hoppas att jag får De fattiga Lodz av Steve Sam-Sandbergi julklapp för den vill jag väldigt gärna läsa.

Igårdagens Kulturdel i Dagens Nyheter publicerades Hertha Müllers tal som hon höll under Nobelföreläsningen. Jag kom hem sent igårkväll och då sa min man att han hade berörts av talet, som han läst. Berörs han då är det verkligen läge att läsa det på en gång, hade tänkt spara det till idag på grund av trötthet. Jag läste det och jag förstod exakt vad han menade. Jag länkar till talet här så även Ni, kära läsare, får ta del av det. Efter att jag läst det kommer jag alltid att tänka på Hertha Müller när jag ser en näsduk. http://www.dn.se/dnbok/herta-muller-varje-ord-vet-nagot-om-den-onda-cirkeln-1.1009290

En av mina stora litteräraidoler ska bli staty! Det är Hjalmar Söderberg jag talar om. Igårdagens DN Boklördag stod det att läsa att denna fantastiska Stockholmsskildrare ska bli staty och stå utanför Kungliga Biblioteket i Humlegården. Härligt! Följ länken och läs artikeln. http://www.dn.se/sthlm/hjalmar-soderberg-ett-steg-narmare-staty-1.833858

Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany har lockat mig ganska länge, men den har samtidigt känts lite tung. Tänk så fel jag hade! Yacoubians hus är en fantastik skildring av de boende i just huset som heter Yacoubians hus som ligger i ett myllrande Kairo. Det bor folk från taket på huset och ned i källaren. Det är olika samhällsklasser på olika ställen i huset, men de har alla drömmen om ett bra eller ett bättre liv.

Det är ett flertal personer som står fokus; Zaki, 60+ och en riktig kvinnokarl. Taha, muslimsk portvaktsson som vill bli polis men de drömmarna grusas på grund av hans enkla bakgrund. Han söker då in till universitetet och träffar där andra muslimska stundeter som är mer fanatiska än han och han dras in i det vilket senare leder till olyckligheter. Det är Buthayna som sedan hon var barn varit tillsammans med Taha. Hon bryter dock med honom när han blir mer och mer troende. Det är även homosexuelle Hatem som tillsammans med sin mycket yngre älskare lever ett dubbelliv, Hatem är chefredaktör på den största franskspråkiga tidningen i Egypten och på dagarna sköter han sitt jobb exemplariskt och på nätterna lever han ut sina lustar. I boken figurerar ännu fler personer som på ett eller annat sätt hör till Yacoubians hus.

Det är en myllrande skildring av personerna, religon, homosexualitet, månggifte och kärlek. En härlig, varm läsupplevelse som varmt rekommenderas.

I baksidetexten kan man läsa följande:

I Yacoubians hus blandas hyresgästernas öden med minnen från en annan tid och bilder från dagens Egypten, en smältdegel där religiös extremism och politisk korruption föder varandra, där ungdomlig entusiasm snabbt kan förbytas i ursinne, och där gamla seder blandas med den nya tiden.

Högläsaren blev min oas i lästorkan. Boken är skriven av Bernhard Schlink som är en tysk författare. Bokens huvudperson är Michael och det är också han som är berättaren. Han är femton år första gången han träffar den drygt tjugo år äldre Hanna och de inleder en affär. I början handlar det bara om sex och den unge Michael är helt förtrollad. Lite längre fram vill Hanna att han ska läsa högt för henne ur de böcker som ingår i hans gymnasieutbildning i litteratur. Deras rutin blir att ses, duscha tillsammans, älska och sedan att Michael läser högt. Detta pågår över ett år, tror jag för tidsperspektivet är lite suddigt, under 1960-talet. En dag när Michael kommer för att som vanligt träffa Hanna är hon försvunnen, hon har flyttat och inte lämnat någon adress. Michael blir förtvivlad och känner sig sviken av sin stora kärlek.

Några år går och när Michael studerar jurdik ska de följa ett fall där ett antal kvinnor står åtalade för att varit verksamma som SS-vakter i olika koncentrationsläger. Michael känner genast igen Hanna som en av kvinnorna och detta gör att han föler rättegången slaviskt. Det är under rättegången han kommer på att Hanna är analfabet. Detta är Hannas stora hemlighet i livet och istället för att erkänna det tar hon på sig det största ansvaret för de brott de åtalde SS-kvinnorna står åtalade för och hon får livstids fängelse.

Michael gifter sig så småning om med en kvinna och de får ett barn, men han är inte lycklig då han hela tiden saknar det han haft med Hanna som ung. Han skiljer sig och söker efter någon likhet av Hanna i alla kvinnor han träffar, utan resultat. I sin ensamhet börjar han läsa in böcker på band som han skickar till Hanna i fängelset så deras historia fortsätter på distans via kassettband och Michael fortsätter att vara Högläsaren för den mycket äldre Hanna som han aldrig kan glömma.

En mycket annorlunda kärlekshistoria. Kanske inte så jättebra men mycket interessant då kärlekshistorian känns osannorlik, rättegången är intressant och Michaels aldrig sinande kärlek till Hanna.

Var med barnen på sta´n idag och det leder alltid till ett besök på Akademibokhandeln. Barnen vill in och titta på barnböcker och allt smågrejs de säljer och jag är ju inte den som säger nej när det handlar om böcker. Stod då och klämde lite på några böcker som verkade intressanta, bland annat De som viskade; tystnad och terror i Stalins sovjet av Orlando Figes. Tänk en sådan bok! Figes har hittat brev, andra dokument och gjort intervjuer och skrivit en bok om hur "vanliga" människor levde under Stalins välde. Tänk att läsa den! Att få ta del av hur människor inte vågade tala om vad de tyckte om staten och om hur de hade det. Jag ska genast ställa mig i kö på den boken.

Sedan var det ju ett och annat jag skulle kunna tänka mig att läsa, till exempel De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg, den ska jag nog köpa i julklapp till någon så att jag sedan kan be att få låna den och läsa, man får inte vara dum...

Jag läser igen! Torkan är över, jag har hittat en oas! Återkommer.

Förra måndagen tog mamma och jag lilla Yarisen upp till Stockholm för att på Brasseri Elverket titta och lyssna på Michael Nyqvist som pratade om sin debutbok När barnet lagt sig. Arrangemanget hölls av Bookyourlife i samarbete med tidningen Amelia. Innan Nyqvist gjorde sitt var det författaren och radiomänniskan Gabriella Ahlström som berättade om sin romandebut De oförglömliga.

Det hela var väldigt jippoaktigt. Det var ganska dyrt, 275 kronor, och i det ingick att man fick en smörgås, ett glas vin (eller som jag som körde en Ramlösa) och en så kallad goodie bag som innhöll en pocketbok, en film, tuggummi, choklad, en Amelia (som jag redan hade) och lite annat skrufs. Själva författaruppträdanena var bara en timme, med bytet av författare. Det var väldigt trevligt och roligt att höra de två författarna själva prata om sina böcker och hur och varför de kommit till, men det var alldeles för kort. Jag hade hellre lagt de 275 kronorna och färden till Stockholm på en teaterbiljett. Jag har iallafall fått två böcker att köa till på biblioteket, det är ju alltid något.

Jag har total lästorka och det är så trist! Jag läser tidningen varje dag, ovanligt noga då jag ändå inte kommer mig för att läsa en bok. Jag har börjat på en bok som min ena syster rekommenderat Livstid av Dean Koontz och har läst cirka 20 sidor men har ingen läslust att ta mig vidare. Jag har Barack Obamas Min far hade dröm ligger och väntar på att jag ska läsa den. Det boken jag längtat efter att läsa så himla länge och nu kommer jag mig inte för. Vad är det som händer??? Jag vill läsa men det går inte. Hjälp!

Efter en kortare köperiod i bibilotekets kö, dock inte rent fysiskt, fick jag i min hand Arnarldur Indriðasons Änglarösten. Jag har haft en liten lästorka på någon vecka men denna bok tog försvinnande snabbt slut. Även Änglarösten bjöd på en bra deckare. Jag inser mer och mer att Indriðasons "hjälte", Erlendur, är en väldigt kufisk man som lever ett liv som nästan lutar till att vara eremitiskt. I denna bok finner man ett lik, dörrvaktmästaren, i ett rum i källaren på ett hotell. Detta leder till att Erlendur checkar in på hotellet och bor där medan utredningen pågår. Han får ett rum som elementet är trasigt i, vilket är föga förvånande när det gäller just Erlendur. Genom snirkliga, snåriga stigar leder Erlendur sina två kollegor fram till lösningen. Det är inte lätt att finna ut vem som är mördaren i Indriðason i dessa böcker förrän precis i slutet och det är så jag tycker det ska vara.

Boken handlar alltså om en anställd på ett av de större hotellen i Reykavik som blir mördad i sitt kyffe till rum som han bor i, i källaren. Mannens bakgrund börjar nystas upp och medan man gör det hittar man även pedofiler, prostituerade, knarkare och lite annat smått och gott.

Indriðason skriver så att lockelsen till Island hos läsaren blir stor, han skönmålar inte sitt land och sin stad, Reykavik, men han berättar med sådana ord att det blir lockande. Ska jag rekommendera denna bok? Ja, okej det kan jag göra, inte lika varmt som Kvinna i grönt, men ändå.

Har idag fått mammas och pappas gamla lexikon. Det är egentligen min morfars gamla, han dog 1976, och de 32 banden är ifrån 1950-talet. Det är Svensk Uppslagsbok och de är så fina!!! De har varit i mina föräldrars ägo sedan min mormors bortgång 1982 och jag har alltid tyckt om dem, de var ju i och för sig inaktuella redan på 1980-talet när jag gick i skolan och jag hade därför ingen större användning av dem. Ändå tycker jag om dem, nu för att det är himla mycket lustigheter som står i dem, men också för att de är så vackra på ryggarna. De bildar ett mönster.

Detta lexikon har ikväll lett till några timmars umgänge med mina böcker. Jag var tvungen att plocka om i bokhyllan för att få plats med lexikonet. Det är alltid trevligt att umgås med sina böcker men idag var det extra trevligt eftersom jag passade på att ställa alla skönlitterära böcker i bokstavsordning, nu är det ordning i min bokvärld.