1929 kom Agatha Christies andra bok om paret Tommy och Tuppance Beresford, Partners in Crime. Och döm om min förvåning när jag upptäckte att jag inte läst boken innan, men det stämmer inte när jag kollar igenom de böcker jag skrivit ned tidigare att jag läst. Men jätteglad var jag och lyssnade på Hugh Frasers fantastiska inläsning! Det är en novellsamling med kriminalnoveller. 

Paret Baresford är ett charmigt ungt par som efter fem års äktenskap är less på vardagen och längtar efter äventyr, båda var aktiva under första världskriget och saknar äventyret. De får erbjudande om att ta över Blunts intenationella detektivbyrå och hoppar på det direkt, Tommy som Mr. Blunt och Tuppence som hans sekreterare Miss Richardson. Dock är det Tuppence som är den vassa i paret. Tommy är dock en lugn partner till sin fru och även han har sina ljusa idéer. 

Jag tycker att Christie skriver mer lekfullt om paret Beresford än när hon skriver om Poirot och Miss Marple och det blir annorlunda, annorlunda bra!

Läs om Tommy och Tuppence! Och om du kan lyssna på Hugh Frasers inläsning av boken, det gör den ett strå vassare. 

Jag skulle på stadsbiblioteket här i Eskilstuna och titta på en fotoutställning och fastnade direkt i entrén vid hylla med snabblån, den med nya böcker som man får låna i två veckor. Där hittade jag Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy, läste baksidan tänkte på Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann och Kunzelmann och plockade fram lånekortet. Började läsa direkt i väntan på maken som skulle göra mig sällskap. 

Vilket bra val jag gjorde i onsdags i bibliotekets entré! 

Det är 1928 och Hedvig från Göteborg befinner sig i Berlin. Hon bor hos sin faster i en stor våning och är hårt hållen av fastern och på distans av sin mor. Hedvig umgås med den politiskt aktiva Mina som hon lärt känna på arbetet som maskinskriverska. Mina tar med Hedivig ut i Berlins nattliv och på mindre erkända ställen och Hedvig känner att hon hittat rätt plats i livet efter 19 år i Göteborg. Hon längtar till hon ska fylla 21 och bli myndig och få göra som hon vill utan att faster ger henne utegångsförbud för att hon kommer sent hem en kväll eller ständigt måste tala om vem hon ska träffa. Genom Mina träffar hamnar hon på fest hos paret Florian och Heinz i deras stora våning vid Winterfeldtplatz, en fest som återkommer vecka efter vecka. Hedvig träffar människor hon aldrig skulle ha träffat hemma i Göteborg och förälskar sig, blir ensam med brustet hjärta och hittar sig sjäv mer och mer. Samtidigt bullrar nazisterna på Berlins gator och under det dryga året man får följa Hedvig och hennes vänner blir de mer och mer synliga i nattlivet, mitt på ljusa dagen och överallt. 

Boardy har ett mycket vackert språk, sådant tilltalar alltid mig. Hon använder ord i dialogen som säkerligen var vardagsord på 1920-talet. I första halvan av boken tycker jag ibland att dialogen är lite stapplig, inte för ordvalet utan hur hon låter de olika karaktärerna uttrycka sig. Men handlingen och karaktärerna vinner över detta och det är lite tomt att min tid i Berlin i slutet av 1920-talet är slut, jag hade velat ha mer av staden, Hedvig och hennes vänner. 

                                        Bild från förlaget

Just nu kan man lyssna på Kerstin Ekmans fantastiska Händelser vid vatten på Sveriges radio, endera via appen eller hemsidan, uppläst av Rolf Lassgård. Jag vill tipsa om denna bok som jag läst fler gånger och nu kommer att lyssna på. Att det är Lassgård som läst in denna bok gör ju det hela ännu bättre! 

Tilläggas ska att det är gratis! 

https://sverigesradio.se/radiofoljetongenradionovellen

Ett larm om en extra bäbis i en barnvagn gör att den höggravida Anna Glad får göra en utryckning. Samtidigt noteras det att stadens eremit Börje Boman är försvunnen. Samtidigt lever hockeyfrun Alison ensam i ett stort hus på en ö utanför staden. Hennes man syns bara till då och då och beter sig mer och mer underligt. I en källare lever en ensam mamma med sin son, inspärrade och ensamma. Någon förser dem med mat och pojken drömmer sig tillbaka till när han fick vara utomhus och mamma var glad. Kommundirektören Jasper gör allt för att få en cykelbana färdigställd och enda hindret är Börje Boman. 

Det händer mycket i den lilla staden samtidigt och Anna och hennes kollega Märta har mycket att reda i. Vad hänger ihop av allt detta? 

För han var redan dö är faktiskt riktigt bra! Anna är höggravid och far omkring som om hon inte var det och hennes Thomas, fortfarande kvar i Tammerfors, är inte nöjd. Att Anna dessutom glömmer alla tider som har med barnet att göra gör saken inte bättre. 

Nu har jag lyssnat på alla tre böckerna om Anna Glad och jag gillar henne. Jag hoppas att det kommer fler böcker om henne och hennes kollegor. 

Bild från förlaget

                                              Bild från förlaget

Andra delen i Eva Frantz serie om polisen Anna Glad heter Den åttonde tärnan och utspelar sig i juletid. Inte som jag tänkte att den åttonde tärnan var, en fågel. Jag är inte fru Ornitolog för ro skull. 

I en vak för vinterbad hittar en morgonpigg vinterbadare kroppen av en kvinna och det man först tar för en olyckshändelse utvecklas till ett mord. Det är fotoläraren från den intilliggande folkhögskolan som bragts om livet kvällen innan hon hittas. Det blir Anna som får fallet på sitt bord tillsammans med sin nya partner Märta. Spåren kring den döda kvinnan leder till hennes arbetsplats och parallellt med historien i nutid får man också följa ett mysterium från 1980-talet. Den pensionerade polisen Rolf stöttar Anna i hennes utredning medans han går all in med julpynt och julpyssel. 

Jag hade ganska höga förväntningar på Den åttonde tärnan då jag just avslutat första boken, Blå villan, om Anna Glad och hennes kollegor i den finska småstaden. Boken är på intet sätt dålig men jämfört med första boken är den ganska platt. Nu läser jag den tredje, och nyligen utgivna, boken om Anna och hennes kollegor, För han var redan dö, och hoppas på att den kommer vara bättre. 

Lotta Olsson i DN tipsade härom veckan om den finlandssvenska författaren Eva Frantz senaste deckare, Han var redan dö. Något hon skrev fick mig mycket intresserad och jag letade upp Frantz på Nextory. Där fanns hennes två första deckare om polisen Anna Glad. Första boken heter Blå villan och handlar om bloggerskan Becca som blir nedslagen en kväll i sitt hem den Blå villan. Snabbt konstaterar Anna och hennes kollega att Becca måste ha känt den person som slog ned henne då allt tyder på att Becca inte vänta sig om mot sin angripare utan känt sig trygg med personen som rörde sig i hennes kök där hon själv satt vid datorn. Becca hittas medvetslös av sin femåriga son, Bruno, som ger sig av mot stan där pappa finns för att han ska komma och hjälpa mamma. 

Det är upptakten till Blå villan som vindlar mellan blogginlägg via nättroll till polisers trassliga privatliv och Brunos berättelser om Trollet som bor i skogen bredvid Blå villan. Och även offrets trassliga privatliv trots att allt är rosenrött i bloggen hon driver. 

Anna Glad är en mellankolisk polis som lever med Måns, arbetslös latmask. Hon arbetar med Rolf som närmar sig pensionsåldern men håller sig i form genom motion och ordentlig mat. Med tre döttrar, en före detta fru och en mycket yngre pojkvän är även hans liv lite trassligt. 

Jag tycker om Anna Glad, hon är en vanlig människa någonstan i en småstad i Finland. Hon uppskattar sin partner Rolf och tar mycket lärdom av honom. Hon är skarp och tänker igenom saker innan hon agerar. Om hon hittar Beccas angripare, det gör hon och hon hittar mer än så i dunkla gömmor. Nu ser jag fram emot att läsa/lyssna på del två i serien om Anna Glad, Den åttonde tärnan. Jag lyssnar på den precis som på Blå villan för det är med sjungande finlandssvenska jag får uppleva böckerna. Vackert och precis som det ska vara när en bok är skriven på finlandssvenska. 

                                                 Bild från förlaget

Jag läste Malin Lindroths Nuckan för ett drygt år sedan och uppskattade hennes sätt att berätta. För ett par  veckor sedan letade jag runt på Nextory efter en kort roman att lyssna på medan jag pusslade. Där fanns Rolf, Lindroths senaste roman. Rolf inläst av Sven Ahlström som ger röst åt Rolf där han sitter hemma i sin lägenhet och berättar historien om hur han inatt dödat en flicka. Rolf är KOMVUX-lärare, obehörig, i 60-års åldern, lever ensam, har en gammal mamma på ett boende och är allmänt trött. In i Rolfs värld, det lilla skrubbliknande kontor han delar med andra lärare, kommer en ung elev. De inleder någon sorts relation, för det är det jag tror det ska kallas. Ingen normal relation utan en skuggtillvaro som helt och fullt utspelar sig i skrubben på kvällarna långt efter att alla andra har gått hem och Rolf egentligen borde ha begett sig hem till sin lilla lägenhet. Det slutar med att han längtar efter att hon ska komma, kväll efter kväll. Den bittre Rolf har fått något och någon att längta till. Han börjar planera att ta med henne ut på restarurang, en av de där fina ställena där folk sitter och pratar och dricker vin när han går förbi om kvällarna på väg till bussen hem. Men som sagt, det är ingen normal relation som rullas upp ur Rolfs minne där han sitter hemma i lägenheten och väntar på att polisen ska komma och ta honom för att han dödat en flicka. 

Lyssna på Rolf, eller läs Rolf. Vilket du än gör så är det en annorlunda bok. Annorlunda bra. 

                                                                  Bild från förlaget 

Att läsa fågelböcker gör jag mycket sällan. Sista veckorna har jag dock sökt mig till Fåglarna av Mullarney, Svensson och Zetterström flera gånger. Både för att husets ornitolog inte varit på plats där jag är, på Öland, men också igår kväll när jag plötsligt hörde en nattskärra och behövde se hur den såg ut, det var en riktig fuling! Men vilket ljud, eller kanske sång, den har. Ett ljud genom natten som både är lite kusligt och vackert. Och husets ornitolog, som är på plats, var glad över ett nytt tomtkryss.