Senaste inläggen

Av Viktoria - 24 oktober 2020 08:23

För flera år sedan köpte jag Oscar Wildes Spöket på Canterville för att läsa högt för barnen kring Alla Helgona. Vi började men fick sluta ett par sidor in i boken då sonen, idag 16 år, tyckte att det kändes alldeles för läskigt. Sedan blev den stående i bokhyllan alldeles oläst och bortglömd. En dokumentär om Oscar Wilde på SVT-play, som jag såg tidigare i veckan, gjorde att jag letade fram Spöket på Canterville igår kväll och började läsa. 

På Canterville finns spöket Sir Simon som satt skräck i sin släkt i flera hundra år. Slottet säljs i slutet av 1800-talet till den amerikanska familjen Otis och i köpeavtalet ingår alla inventarier, inklusiver spöket. Det blir en ny era för spöket för att istället för att skrämma de som bor i slottet blir spöket skrämt från vettet av familjen Otis tvillingpojkar. Dessutom ber Mr. Otis spöket att använda en flaska med sololja för att smörja de kjedjor spöket använder för att försöka skrämma slottets invånare. Spöket blir stukat och vet inte vad han ska göra för att vara den som skräms igen. 

Wilde skriver med glimten i ögat och lyfter fram styrkan i den unga kvinnan, i det här fallet dottern i familjen Otis, Virginia. 

Aldrig läst något av Oscar Wilde? Gör det! Han har ett underbart sätt att skriva oavsett vad han skriver. Tidigare i livet har jag läst mycket av honom och jag drömmer om att få se Dorian Grays porträtt på en scen i Londons West End. 

Min upplaga av Spöket på Canterville är en för ungdomar, men det är samma bok som en upplaga för vuxna. 

Här är länken till dokumentären på SVT-play, väl värd att se: https://www.svtplay.se/video/25850852/oscar-wilde


             Omslagsbild: Spöket på CantervilleBild från förlaget

Av Viktoria - 20 oktober 2020 20:11

När allt går i 110 hela dagarna är det otroligt skönt att inte göra något. Eller iallafall nästan ingenting. Det är enormt skönt att sitta och "tomglo" och lyssna på bok. Eller gå i skogen och lyssna på bok. Eller torka köksluckor och lyssna på bok. Eller laga mat och lyssna på bok. 

Just nu läser jag nästan inte alls, jag bara lyssnar. Lyssnar enbart på engelska. Att få skotska böcker rakt in i själen uppläst av en skotsk kvinna eller lyssna på en gammal favorit av Agatha Christie och ha Hugh Fraser, ni vet han som spelat kapten Hastings i otaliga av filmatiseringar av Poirot-böcker, som sällskap innan jag somnar. 

Så jag lyssnar, lyssnar, lyssnar just nu och mår vansinnigt bra av det. Har dock börjat läsa Små eldar överallt av Celeste Ng härom kvällen, till bokcirkeln, så nu blir det blandad läsning och lyssning. 

För den som undrar är det Nextory jag använder mig av. 

Av Viktoria - 10 oktober 2020 13:13

Jag har just ramlat över en författare som jag inte hade en aning om så sent som igår. Jag satt och letade efter något nytt att lyssna på Nextory och hittade författaren Lin Anderson som har skrivit en deckarserie från Glasgow. Som huvudperson är det forensikern Rhona McLeod, en kvinna som började läsa till läkare men lämnade studierna för att bli forensiker. Det finns en hel serie böcker om Rhona McLeod och hennes kollegor, hennes närstående och personer från hennes förflutna. 

Driftnet är den första och den är spännande! Det handlar om en skots pedofilring dör Rhonas föredetta pojkväns son blir indragen, just som den föredetta pojkvännen kandiderar till att bli parlamentsledamot. Samtidigt som Rhona utreder ett mord på en en pojke i övre tonåren som fallit offer för pedofilringen hanterar hon sitt något röriga privatliv också. När utredningen börjar leda till en högt uppsatt person och en polis hettar det till. 

Driftnet finns inte på svenska, vilken miss att inget förlag har översatt Andersons böcker om Rhona! Om du har möjlighet att läsa, eller lyssna på böckerna, gör det. Lyssnar man så det sjungande skotska man får höra böckerna på.

Jag ser fram emot att lyssna på nästa bok i serien, Torch.


                                                              Bild från författarens hemsida

Av Viktoria - 9 oktober 2020 15:19

Ibland får jag lust att lyssna på brittiska feel good-böcker. De ger inget men det är lite småputtrigt och jag kan himla lite med ögonen åt att vissa är helt osannolika. Just nu behöver jag litteratur där jag inte behöver tänka, bara ta emot. Jag har just avslutat Summer at the Kindness Café av Victoria Walters och kan konstatera att det var en riktig feel goodare. Abbie har just fått lämna sitt arbete på en välrenommerad PR-byrå i London och flyr till sin syster, Louise, som bor i en småstad en bit från London. Redan första dagen träffar hon Ezther från Ungern som kommit med sin dotter för att hitta sin bortgågna mans mamma. Det är starten på en vänskap som tar Abbie igenom sommaren hos sin syster Louise. De tre tjejerna blir omedelbart bästisar och redan första veckan får Abbie ett arbete på det lokala slottet, som ovandlats till hotell. Hon ska tillsammans med ägaren förvandla hotellet till sin forna glans. Louise jobbar som sjuksköterska på barnavdelningen och Ezther får arbete på det loka caféet tillika stadens samlingspunt, Brew. Uppstår det kärlek? Ja! Hittar Ezther sin svärmor? Ja! Blir allt superlyckat? Ja!


Förr kallades detta kiosklitteratur och hade betydligt sämre anseende än när genren döptes om till Feel good. Det känns okej, lite slisk har ingen dött av!


                                        Summer at the Kindness Cafe

Av Viktoria - 2 oktober 2020 18:03

 

Min Saga har kammat hem tre boxar noveller från Novellix i en tävling via Novellix Instagram. Vänskapsasken, Kärleksasken II och Mellan stockros och syren. 12 fina noveller av svenska och utländska författare. Lyllos mig som kommer få ynnesten att läsa dem. 

Av Viktoria - 20 september 2020 16:15

Annorlunda böcker är kategorin My sister, the serial killer. av  Oyinakan Braithwait, hamnar under. Det är sällan jag läser afrikanska författare, tyvärr, och det är sällan jag ramlar över en sådan historia som denna! 

Korede, hennes syster Ayoola och deras mamma bor i Lagos, Nigeria. En familj i den övre samhällsklassen där mamman är hemmafru, Korede arbetar som sjuksköterska på ett av stadens sjukhus och den yngre systerna Ayoola lever allmänt lyxliv, bortskämd av mamma och behöver aldrig göra ett handtag för att hjälpa till hemma. En kväll blir Korede uppringd av sin syster som meddelar att hon omedelbart behöver hjälp för hon har dödat sin pojkvän. Korede är van vid dessa samtal då det inte är det första och vet vad som förväntas av henne. Det är upptakten till en historia om de två systrarnas onämnbara hemlighet som modern är helt ovetande om. Det är också en historia om vad som hände med systrarnas tyranniska fader, Ayoolas dekadens och mansslukarlust, mammans ständiga krav på att Korede ska ta hand om sin lillasyster och låta henne få allt hon vill, även som vuxen, och om Koredes eget liv som levs i skuggan av systern. 

Det är en bok om syskonkärlek, om hemligheter och om beroendet av varandra. 

Läsvärd? Helt klart, en udda roman som på något vis stannar kvar i mig. 


                                           My Sister, the Serial Killer by Oyinkan BraithwaiteBild från förlaget

Av Viktoria - 13 september 2020 16:59

 

Som barn har vi alltid kokat sylt, äppelmos, gelé och saft. Mamma har plockat upp syltkitteln från förrådet och tagit fram boken Hemkonservering. Vi har alltid kallat den Hemkonserveraren och jag har skrattat åt det språket i boken som låter som ur en journalfilm. Men recepten är enkla och jag kan inte tänka mig att använda några andra recept än de i Hemkonserveraren när jag ska safta och sylta, för det gör vi varje år. Idag har vi plockat lingon, min Y och Lilleman, och nu står rårörda lingon i en bunke och väntar på regelbunden omrörning och mer socker vartefter och lingonsylten är färdigkokt och ska röras regelbundet medan den svalnar, allt enligt Hemkonserveraren.

Vårt exemplar av boken är inköpt på loppis för närmare tjugo år sedan och mamma undrar vem som ska ha hennes när hon inte längre orkar safta och sylta. Jag förstås, för jag vill ha mammas välanvända Hemkonserverare och läsa just recepten som alltid använt hur boken hon fick i lysningspresent 1959.  

Av Viktoria - 30 augusti 2020 17:25

                                      KlubbenBild från förlaget


För någon månad sedan, eller två, läste jag ut Klubben av Matilda Gustavsson. Den har undertiteln En undersökning och det är precis vad den är. Matilda Gustavsson vann stora journalistpriset för sitt reportage, publicerat i Dagens Nyheter, om den så kallade Kulturprofilen. Namnet på Kulturprofilen läckte snart ut i media och plötsligt var Katarina Frostenssons makes namn på allas läppar, Jean-Claude Arnault. Han som ständigt varit bakgrunden av den Svenska Akademien, där Frostensson var en av de aderton, och ett stort namn i Sveriges kulturvärld. Arnault hade tillsammans med sin hustru skapat Forum, en kulturell scen i en källare i Vasastan, Klubben även kallad. Där fick kultureliten i Sverige inom alla konstformer ta plats och i centrum stod Arnault själv. Gustavsson har intervjuat ett flertal kvinnor som vittnar om de sexuella övergrepp de blivit utsatta för av Arnault. De historier kvinnorna vittnar om, och som vissa sedemera drar tillbaka av rädsla vad som ska hända med dem, är fasansfulla. De vittnar om att de blivit drogade och våldtagna av Arnault, att han var steril så han inte behövde använda skydd, den manipulativa sidan hos honom när de valt att inte träffa honom igen och lögnerna, lögnerna, lögnerna.  Vem han egentligen var och var han kom ifrån är ständigt skiftande i hans berättelser om sig sjäv för kvinnorna. Gustavsson hittar hans rätta bakgrund i Frankrike, där han är ett intet. Ingen vet vem han är förutom det som spreds över världen i samband med att han åtalades för vissa av de övergrepp han begått. 

Gustavsson skriver också om konstnärer som blivit utnyttjade av paret Frostensson/Arnault, konstverk som försvunnit från Forum när de ska hämtas efter en avslutad utställning och om outbetalda gage som de blivit lovade. 

Jag läste Klubben i omgångar. Jag orkade inte läsa om det som kvinnorna utsatts för och som Frostensson tycks ha varit medveten om men blundat. Jag lider med Sara Danius som Ständig sekreterar för Svenska Akademien och allt hon fick utstå under tiden när allt om Arnault rullades upp. Det stödet hon fick av flera av det aderton men också de hård ord hon fick utstå från bland annat Horace Engdahl. 

Som läsare får man också läsa om författarens oro och känslor kring det hon upptäcker, får höra och hennes ångest innan reportaget släpps. Mycket intressant och vilken kvinna!

Jag vet att jag varit sen att läsa Klubben, men jag säger bara: Läs den.



Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards