2011 kom Hjort-Rosenfeldts första bok om Riksmord och Sebastian Bergman, Det fördolda, och sedan dess har det kommit ytterligare sex böcker om dem. Och vilka böcker sen! Den senaste heter Som man sår och är inte ett dugg sämre än de tidigare, vad jag minns. 

Sebastian Bergman har dragit sig tillbaka från Riksmord, är terapeut på deltid men främst är han morfar. Han konsulteras dock av Riksmords chef i det fall de håller på och löser. Det är tre mord som skett med bara några dagars mellanrum i Karlshamn. Det är en prickskytt som skjuter sina offer mitt i stan och mitt på dagen utan att bli sedd. Offren är vitt skilda men snart hittar gruppen en gemensam nämnare. Varken medlemmarna i Riksmord eller Sebastian kan initialt inte få till någon gärningsmannaprofil.

Parallellt med att man som läsare får följa Riksmord och Sebastian Bergman får man följa mördarna och det är otroligt spännande. Vad får en människa att bestämma sig för att mörda ett flertal personer och får med sig en annan person i det hela? 

Har du inte läst Hjort-Rosenfeldts deckare säger jag bara LYLLOS DIG! Börja med Det fördolda och fortsätt läsa dessa otroligt välskrivna böcker. 

                   Bild från förlaget

                                            Bild från förlaget

Den här boken har jag lyssnat på och jag satt och pusslade samtidigt som jag började lyssna på boken. Rätt som det är frågar min man vad det är för fel för jag satt och grät. För Maybe One day var en blandning av asgarv, gråt och lite klichéaktig. Kanske precis vad som behövs en mörk och grå januari. 

Jess är mycket ung och uppväxt i en liten by utanför Manchester, enda barnen i en medelklassfamilj, när hon träffar Joe på college inne i Manchester. Det är kärlek vid första ögonkastet och föräldrarna är rasande på sin dotters val av pojkvän. Men Jess är lycklig tillsammans med Joe och de får en dotter, Grace. De lever lyckligt men med mycket dålig ekonomi och föräldrarna vägrar stötta sin dotter på grund av Joe. Sedan sker en händelse och Jess tror att hon är övergiven av Joe just när hon behöver honom som mest. Det tror hon i 17 år tills hennes mamma dör och hon hittar en skokartong på vinden full med brev och vykort från Joe. Denna upptäckt gör att hon börjar en resa för att hitta Joe, genom England och vidare. Med sig har hon sin tjugo år yngre kusin och en av Joes barndomsvänner och den resa de går igenom, både fysiskt genom bil och flyg, men även psykiskt är fin att följa som läsare. 

Vill man läsa något som ger en varm känsla och kan ta vissa förutsägbara saker, och tänka att det är fiktivt, så är det här boken att läsa eller lyssna på. 

                                 Bild från förlaget

Det här är ytterligare en bok jag hittade på något vis, laddade ned på Nextory och lyssnat på. Hide är en brittisk bok som tar läsaren ut i skogen i ett inhängnat naturreservat en bit från London. Det handlar om sju personer som träffas i en utegrupp som tar promenader med olika teman i reservatet. När Hide tar sin början är det annandag jul och gruppen ska ut och se på när starar samlas och lyssna på deras sång. Som fru Ornitolog är det mycket intressant till en början då en av de sju medlemmarna, Alex, är just ornitolog. Han tycker att han är lite för mer än alla de andra och skryter gärna om sina kikare, för det duger inte bara med en handkikare, han har även en tubkikare och en snajdig kamera att fota fåglarna med. Han försöker dessutom att sälja in sin dyra utrustning till några av de andra, de låtsas intresserade men tänker i sitt stilla sinne att de inte har råd med det som Alex tycker att de andra ska ha. När gruppen når fram till målet splittras de upp i olika grupper för att titta på fåglarna och plötsligt hörs ett skott. En av medlemmarna i gruppen är skjuten till döds. Vem kan man lita på efter det? De resterande sex personerna splittar upp sig i två grupper för att ta sig till säkerhet och möjlighet att larma polis. Det ångrar snart det valet. 

Hide har en mycket stor potential att bli bra, men blir bara långdragen innan slutet kommer och det har en twist som är helt oväntad. Det gör att jag tycker att Hide, eventuellt, är läsvärd. Jag lyssnade på den och britterna är fantastiska på att läsa in böcker med flera olika personer så att jag som lyssnar får en röst per person. Det vinner boken på. 

Årets första bok blev Sly av Sara Strömberg. Vilken tur att jag valde att läsa en så förträfflig bok som den första 2022! 

Jag såg Sara Strömberg i Babel någongång i höstas och reportaget om henne och Sly lockade till läsning. Kanske mest för de var i byn Ånn där huvudpersonen, Vera Bergström, bor i det nedlagda stationshuset. 

På Åreskutans baksida hittas en kvinna död på ett hygge och det är ingen tvekan om att det är ett mord. Vera Bergström har tidigare varit journalist på Jämtlandsposten men efter 35 år blev hon uppsagd vid stora neddragningar tre år innan Sly tar sin början. Hon har sedan dess arbetat som elevassistent på gymnasiet i Järpen, enbart för att ha en försörjning. Hon blir uppringd av sin tidigare chef på Jämtlandsposten, Strömmen, som vill att Vera ska skriva en artikel om offret. Vera är tveksam men åtar sig uppdraget att skriva en artikel och inget mer. Det är upptakten till Sly för självklart kan inte Vera släppa mordet när hon väl har börjat sätta sig in i det. Hon fortsätter nysta i olika ändar kring i den dödes liv och detta leder henne till Järpen, till Åre, till Östersund, till Stockholm och åter hem till Ånn. 

Sara tilldelades årets debutantpris av Svenska Deckarakademien 2021 för Sly, vilket bra val av akademien.

Härligt att årets första bok blir en varm rekommendation, läs Sly!

                          Bild från förlaget 

I midsomras fick jag frågan om att köpa boken "Vi å de våe" av en av byinvånarna i Alby på sydöstra Öland. 

"Den här behöver du läsa nu när ni har hus här.", sa han och jag slog till. Det är en bok om Hulterstads socken med berättelser från 1900-talet, främst kring 1950-talet. Det är mycket intressant att läsa om hur bygden förändrats sedan 1950-talet. Att det i vår lilla by funnits polisstation, affär, brandstation och ett mejeri. Mejeri finns förvisso fortfarande, eller igen, där det tillverkas ost idag, men närmsta polisstation är det långt till och närmsta affär är i Mörbylånga. Men det är mycket intressant att läsa om den blomstrande landsbygden i Hulterstads socken. Med i boken finns också mord, bränder och flygkrasch under andra världskriget. Jag är glad att jag köte boken "Vi å de våe" som jag förstås läst på plats i just Alby på Öland och jag har försökt höra den sjungande öländskan i de dialektala citat som boken innehåller. 

Jag har dessutom fotat sidorna om Ölandspyromanen som härjade i slutet av 1950-talet och skickat till författaren Marie Bengts som har med historien om pyromanen i sin bok Inferno i snö som utspelar sig på norra Öland, det var mycket uppskattat.  

"Vi å de våe" blir årets sista avslutade bok. Jag rekommenderar den varmt om man vill läsa om landsbygden på sydöstra Öland eller om man enbart är intresserad av historia. 

Det är mycket, mycket sällsynt att jag läser biografier eller reportageböcker. När jag hört flera röster som lyft Tills alla dör av Diamant Salihu tänkte jag att det var dags att läsa den. Jag bestämde att lyssna på den via Nextory i Gerhard Hoberstorfers uppläsning och jäklar vilken grej! För det första är boken så vansinnit intressant och uppläsningen är saklig och otroligt bra. 

I området Järva nordost om Stockholm pågår en konflikt mellan två större gäng, Shottaz och Dödspatrullen. Vänner från barndomen som valt sida i konflikten och anslutit sig till rivaliserande gäng. Det finns ingen lag i gängen, man skördar huvud för huvud och rekryterar allt yngre medlemmar till gängen för att de inte kan få så höga straff. Man handlar med knark, vapen och liv. Familjemedlemmar mördas och andra familjers medlemmar dödas som hämd. Mammor och systrar gråter och jag undrar vad som hänt? Varför har dessa unga pojkar, för de har inte hunnit blivit män, hamnat i detta? Varför dödas de innan de har hunnit känna livet i sig ordentligt? Varför har föräldrarna inte gjort mer? Varför har föräldrarna inte kunnat hjälpa sina pojkar? Det finns inga enkla svar på dessa frågor. För jag förstår att föräldrarna, främst mammorna enligt boken, har gjort vad de kan och mer där till. Men det är en annan kultur än hemlandet, sättet att uppfostra barn, läs pojkar, är ett helt annat än i hemlandet. Man har inte samma stöttning av släktingar och grannar. Samtidigt som jag läser om detta nederlag i boken känner jag en samhörighet och ändå ett avståndstagande till dessa mammor. Jag som mamma till tonåringar och som har en helt annan koll på mina barn. Men samtidigt beror det, självklart, på var mina barn växt upp, vilka rättigheter som jag som förälder vet att jag har och att mina barns pappa bor under samma tak. 

Det Diamant Salihu frågar sig i boken är: Varför mördar ni varandra? En relevant fråga till pojkar som varit nära vänner och grannar sedan födseln och plötsligt hamnar på olika sidor trots att deras föräldrar fortfarande, försöker, stå varandra nära. 

I epilogen till boken frågar en person som är livvakt till en betydande medlem till ett av gängen hur Diamant vågar skriva denna bok. Det har jag funderat på under hela boken. En eloge till Diamant Slihu som vågat lyfta detta ämne och skriva en bok som utelämnar massor och som vinner Stora Journalistpriset 2021. 

Stort tack till min vän Feras som fick mig att läsa boken. Boken jag aldrig kommer att glömma trots alla namn och en och annan lös tråd. 

Läs Tills alla dör och få en inblick i gängkrig, utanförskap och gemenskap. 

Jag vet inte riktigt vad A Good Girl's Guide to Murder kvalar in under för genre, det är inte en deckare men den löser ett fem år gammalt mord, eller två egentligen, men det är en berättelse om ett skolprojekt och berättaren är Pip Fitz-Amobi. Andie Bell blev mördad, tror man, av Sal Singh en kväll fem år tidigare. Pip är dock övertygad att det inte är Sal som är mördaren och att det är något konstigt med Andies försvinnande. Hon börjar luska i försvinnandet, eller i mordet som det troligen är, och spåren leder henne till de mest osannolika personerna i Andie's värld. Allt från kompisar via familjen till lärare. Till sin hjälp tar Pip Sal's yngre bror och tillsammans hittar de spår som polisen aldrig hittade när de gjorde en utredning av Andie's försvinnande. De ansåg att mordet på henne var löst när de hittade Sal död i skogen, enligt utredningen hade han tagit sitt liv. 

A Good Girl's Guide to murder har blivit utsedd till Storbritanniens bästa ungdomsbok 2020 och jag kan förstå varför. Jag tycker dock inte att det enbart är en ungdomsbok. 

Jag vet egentligen inte om jag rekommenderar boken, men jag tycker den är intressant utifrån att författaren har satt en tjej i övre tonåren som "hjälten" i sagan, det är inte vanligt.  Att Pip dessutom är en mycket duktig elev med goda chanser till högre studier med stipendie gör henne ännu mer intressant som huvudperson. Och hon är skarp och hon är modig, en förebild för många plugg-tjejer helt enkelt!

Att läsa De kom från öar av Malin Haawind är som att bli smekt av havet, att få sig en rejäl kallsup i havet och att få njuta av allt det vackra havet har att ge. 

Dagmar Karlsson ung gotländska i Slite, 18 år och anställd på Slitebadets hotell som spritkassörska. Hon drömmer om livet och om kärleken. Storasyster Hulda som varnar och varnar om att inte bli kär i en sjöman. Men så en dag på försommaren 1945 checkar besättningen från båten Irma in på hotellet. Irma ligger i docka för reparation innan hon ska ta sig vidare till hemmahamnen på Tjörn. En av sjömännen är Holger Johansson som ser Dagmar som ingen annan gjort. Huldas ord ekar i Dagmar när hon under sommaren får mer och mer känslor för Holger och känner dem besvarade. Oftast iallafall. Det blir en omtumlande sommar för Dagmar. Inte nog med att hon får mer och mer känslor för en västkustbo så måste hon och de kvinnliga kollegorna på hotellt värja sig mot hotelldirektör Norberg som gör allt annat än anständiga närmanden på sina unga spritkassörskor. Hennes mamma Vera går mer och mer in en fantasivärlde och pappa Birgers hälsa sviktar. Relationen mellan systrarna beskrivs mycket vackert även om lillasyster Märta inte har samma band till de andra systrarna får hon var med på ett hörn. 

Haawind skriver poetiskt, i början är dialogen stel men den blir bättre och bättre. Beskrivningen av havet mellan vissa kapitel är fantastisk, det är där man som läsare blir smekt, får en kallsup och får njuta. 

De kom från öar är första delen av en trilogi och jag ser fram emot att få fortsätta läsa om havet, om Dagmar och hennes relationer till Holger, föräldrarna och syskonen. För jag tror inte att Holger är den jovialiska man Dagmar förälskade sig i.

                                            Bild från förlaget