Nu är det länge sedan jag skrev om en Agatha Christies böcker trots att jag ständigt läser dem. Jag älskar dem alla, nästan iallafall, men jag skriver sällan om dem då jag läser dem om och om igen. Men nu vill jag skriva om Mrs. McGinty är död. För död är hon och hennes hyresgäst är den som står anklagad för mordet. Utan en nitisk polis skulle hyresgästen blivit hängd för mordet men ansvarig för utredningen kopplar in Poirot och han följer trådar som polisen missat. Till sin hjälp får han helt plötsligt deckarförfattaren Adriana Oliver som råkar befinna sig i samma samhälle och som dessutom råkar bo med en, eller kanske två, av de misstänkta. 

Jag är vansinnigt förtjust i Poirot och Mrs. Oliver. Så när hon plötsligt dyker upp i denna bok blir jag alldeles glad! Hennes vimsighet i jämförelse med Poirots fyrkantighet gör mig alldeles glad! I Mrs. McGinty är död ser jag författarens glädje över att beskriva sitt alterego, Mrs. Oliver, i sin högform och det gör mig som läsare vansinnigt glad och inspirerad. Jag kommer att läsa boken många gånger till genom livet för det är en riktig höjdare. 

Idag blir det två tips i ett för det är två böcker i samma serie, en serie att läsa för att få skratta, för att få följa medarbetarna på den lilla polisstationen/församlingshemmet i Skanör-Falsterbo och för att faktiskt få underhållande läsning. 

I Skanör-Falsterbo är de två poliserna Lisa och Mårten placerade, Lisa relativt ny polis efter en lång karriär som åklagare och Mårten som varit polis i många år. Lisa är ordningssam och håller på reglementet, Mårten är hennes motsats. De har hjälp av Fredrik, utbränd kammaråklagare som tvingas in i tjänst av polischefen trots vilda protester. Han har bytt kostymerna mot hårdrocks t-shirtar och håller sig mest hemma för att komma på rätt bana. 

Här finns också pensionärerna och bästa vännerna, sedan barndomen, Egon och Ragnar. De slår sig redan i första boken ihop med Egons hatade granne, Elizabeth, och hennes nyinflyttade syster, Märta, som Ragnar haft en affär med många decennier tidigare. 

Egon är storbakare och älskar att vara barnvakt till Lisas dotter Linnéa. 

Givetvis finns det en massa andra karaktärer i böckerna men det är ovan nämnda som är huvudpersonerna, och vilka huvudpersoner sen!

I Badhytten hittas golfklubbens ordförande död i en sandbunker av Egon och Ragnar och det blir Lisa och Mårten som får i uppdrag att hitta mördaren. Deras utredning, med stöd av Fredrik, går vindlande vägar kring Skanör-Falsterbo där det visar sig finnas mer grumligt i bägaren än de anade. Det handlar om pengar, makt och egoism. Mårtens klantighet får mig att skratta högt och Egon och Ragnars äventyr lämnar nog ingen läsare utan minst ett riktigt gapskratt. 

Sen kommer vi till Fågelskådaren där jag som Fru Ornitolog i Löjliga Familjen fått lära mig både det ena och det andra om fåglar, skådare, klubbar och larm. Att vi dessutom, förstås, varit i Skanör-Falsterbo och spanat fågel gör det ju ännu roligare! 

Det är, återigen, Egon och Ragnar som hittar ett lik precis i början av boken. Denna gång vid ett fågeltorn i Falsterbo där Egon ska hålla fågebingo under den stora fågelveckan, Falsterbo bird show. Han ska vissla ett antal fåglar som ornitologerna sen får gissa på. Den tävlingen vill han absolut inte rucka på och tar liket i egna händer. 

Även denna gång får Lisa och Mårten uppdraget att leda jakten på mördaren med assistans av Fredrik. Mårten har försökt skärpa till sig för att Lisa ska bli imponerad av honom, det går så där. Mitt i allt ska han ta hand om en PRAO-elev i två veckor och det tar han på mycket stort allvar. 

Pensionärerna spelar en stor roll även i Fågelskådaren och pratet om kikare, Birdalarm och annat får mig att genast lämna över den utlästa boken till min man, Herr Ornitolog. 

Badhytten och Fågelskådaren ingår i serien Mord i Falsterbo av Christina Olséni och Micke Hansen och det finns ytterligare ett antal böcker i serien, jag kommer definitivt att fortsätta läsa dem! 

                                       Bild från förlaget     

Snubblar över böcker tycks jag ständigt göra. Min 20-åriga dotter ringde och skrattade hur mycket som helst när jag läst The Seven Husbands of Evelyn Hugo, tydligen var den en riktig snackis i influenser-kretsar, något jag inte har en aning om. Nu har jag läst The Maid och den finns även på svenska, Städerskan. Jag måste säga att titeln på svenska klingar så mycket vackrare än på svenska. 

Molly en tjej runt tjugo plus är rumsstäderska på stadens fina hotell. Hon är uppvuxen med sin mormor, mamman narkoman och pappan säkert det samma när man läser mellan raderna. När man som läsare träffar Molly är mormor död sedan närmare 9 månader och hon lever själv i den lägenhet de delat i alla år. Mormoderns rum går hon aldrig in i och varje dag när hon kommer hem talar hon med sin mormor. Hon är en ensam själ utan vänner och bekanta. På dagarna städar hon hotellrum och blir kallad öknamn av kollegor på hotellet och på kvällarna städar hon lägenheten efter ett veckoschema. Som läsare blir jag tidigt varse att Molly faller inom autismspektrat, fullfungerande med olika behov av rutiner. En dag finner hon en död man i en av sviterna och hon blir indragen på ett sätt hon aldrig kunnat tro eller förstå. Till sitt stöd har hon ett par kollegor och ena kollegans dotter som är advokat. För den naiva Molly behöver allt stöd hon kan få när hon blir inblandad i en knarkhärva, mord och bedrägeri. 

Molly ömmar jag med och allt stöd hon kan få. Men är hon verkligen den naiva personen hon verkar vara?

Tilläggas ska att Molly är tedrickare, läser Agatha Christie och älskar Colombo, en sådan tjej gillar jag! 

En roman som sträcker sig från tidigt 1950-tal i en sunkig del av New York, via Hollywood, Spanska solkusten och tillbaka till en finare del av New York. 

Jag har just avslutat The Seven Husbands of Evelyn Hugo, en historia om en fiktiv filmstjärna som slog igenom på 1950-talet i Hollywood efter att ha flytt New York genom att gifta sig med en kompis bror. Från fattigkvarteren i New York till lyxliv i Hollywood som Evelyn lyckas ta sig till genom hårt arbete och en del tur. Det är hennes yrkesliv och privatliv man som läsare får följa. Från första maken hemifrån New York vidare genom livet till att till slut gifta sig för en sjunde gång. Men varför alla dessa äkta makar? Romanen är upplagd i tre olika berättarsätt; nyhetsartiklar i skvallerblaskor i Hollywood, Evelyns egen berättelse till journalisten Monique som hon bett skriva hennes memoarer och genom Monique ögon. Det är ett rätt häftigt berättargrepp som för handlingen framåt och samtidigt stannar upp. 

Vill man läsa om flådigt filmstjärneliv, ett rörigt privatliv och något som är lättsmält är denna bok helt okej. Jag tror inte att den kommer stanna kvar särskilt länge i mig, men den är inte heller något jag ångrat att jag läst. Den finns även på svenska med titeln Evelyn Hugos sju äkta män. 

                                     Bild från förlaget

Candide var aldrig min kärlek för 30 år sedan. När jag 30 år äldre läser boken igen blir jag absolut inte förtjust i Candide men jag har en annan förståelse för honom idag. Anledningen att jag läser Voltaires Candide är att min son som går andra året på Samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet ska läsa Candide. Min son är dyslektiker och det betyder att stöttning behövs i då och då. Till exempel då det ska läsas en gammal klassiker med mycket gammaldags språk. En ynnest för mig som får återuppliva gammal litteraturvetenskapsläsning.

Men är det verkligen en ynnest?

Jag börjar läsa boken med min ungdoms nyfikenhet och slutar läsa den med medelålders kvinnans erfarenhet. Candide är en sann naivistisk person som blivit indoktrinerad av sin barndoms filosof Pangloss att allt i världen är till det bästa. På sin färd genom livet får Candide erfara att det kanske inte är så men han fortsätter ändå sin resa med Pangloss ord i sitt bagage. Genom alla de vedermödor som Candide får uppleva, och överleva, får man som läsare följa honom. Ibland tycker jag synd om honom men oftast tycker jag att han är otroligt pantad och naiv. 1759 gav Voltaire ut denna idéroman. Jag undrar hur man talade om romanen då och jag minns inte hur jag resonerade runt romanen för 30 år sedan, däremot ser jag fram emot att diskutera den med min son. Jag tror att vi kommer att ha helt olika uppfattningar, kanske resonerar han som jag gjorde för 30 år sedan...

                                                    Bild från förlaget

En något långsökt titel, Klänning för korta kvinnor, på en mycket läsvärd bok. För många år sedan läste jag en deckare av Kristina Appelqvist som var bra men sedan blev det inte mer läsning av hennes böcker för mig. Förrän jag igår eftermiddag läste Lotta Olssons tips om böcker i Dagens Nyheters Boklördag. Lotta tipsade nämligen om just Klänning för korta kvinnor. Jag laddade ned den på Nextory och plötsligt i eftermiddag var boken slut. Vilken bok! Jag har tidigare läst Carin Hjulströms böcker om Siri och hennes brorson Anton och jag får samma feeling för denna bok. 

Nina är pressansvarig på en myndighet med kontor i Stockholm där hon också bor i Barbro "Bang" Alvings gamla lägenhet på Östermalm. Hon får plötsligt ärva en prästgård i Västergötland från sin moster Lilly (oundvikligen tänker jag på Ellen Sunbergs låt Ett bloss för moster Lillie, lyssna på den förresten för det är en underbar låt!). När Nina börjar gå igenom huset, som hon spenderat otroligt mycket tid i under sin uppväxt, hittar hon en kartong med en massa pengar i, flera miljoner. Hon tar med pengarna hem till Stockholm när hon hals över huvud behöver ge sig hem på grund av en kris på jobbet. Sedan försvinner lådan med pengar och försöken att få tillbaka pengarna blir ett äventyr som hon behöver involvera sin kollega och goda vän Robert i. 

Det är en mycket underhållande läsning med tokigheter, vändningar och riktiga karaktärer i handlingen. Så vill du läsa något lättsamt med lite oväntade inslag är Klänning för korta kvinnor en bok att läsa. 

I december läste jag Tills alla dör av Diamant Salihu som var en dokumentär bok om gängkriminaliteten i Järva i Stockholm. Nu har jag läst Familjen av Johanna Bäckström Lerneby som är en dokumentär bok om en familj i Angered som styr över hela förorten. Familjen är enormt stor och i flera generationer. Ursprunget är från Libanon och därifrån kom överhuvudet i familjen i början av 1980-talet till just Göteborgs förorten Angered. Författaren har följt familjen i över 10 år och har intervjuat flera personer i släkten och delar av dessa intervjuer finns med i boken. 

Det är en förfärande läsning hur en familj kan ta över en hel förort och hålla dem i skräck. Ingen vågar vittna, om någon mot förmodan skulle våga göra det så gör de det med livet som insats, ingen protesterar mot familjemedlemmarnas metoder att ta över hela källargångar med förråd där det bland annat inretts för att hantera knark för försäljning. Polisen jobbar hårt för att få bort knarket från gatan och för att stoppa familjens alla olagliga affärer. 

Familjen är lika intressant läsning som Tills alla dör. Jag är faschinerad över hur det ser ut i samhället, något som jag förstås, delvis, vetat om tidigare men som har blivit en riktig ögonöppnare för mig. Läs Familjen, den är riktigt intressant. 

För några år sedan läste jag den varma, roliga och fina boken En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell och jag blev därför mycket glad när jag läste att han kommit ut med en ny bok, Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel. Bythell driver ett antikvariat i Skottland och båda böckerna handlar om hans liv och erfarenheter från antikvariatet. 

I Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel skriver han om just det den heter; olika personligheter som han har som kunder, eller besökare för alla handlar inte. Det är underhållande skrivet med glimten i ögat. Författaren har delat upp alla i latinska namn, han skriver att han vill artbestämma precis som Linné gjorde. När jag läste denna bok undrade jag när jag skulle beskrivas som kund. Det kom i slutet av denna charmiga lilla bok och jag tillhör helt klart en Homines normales, normala människor. De beskrivs som sällsynt typ. 

"De vet inte alltid vad söker [---] de vet att de är ute efter något men är öppensinnande nog att inte ha en specifik titel i åtanke. De lämnar alltid butiken med något."

Det är jag det! Sällan har jag lämnat en boklåda utan att ha köpt något. 

Vill du få skratta lite, himla med ögonen lite och framförallt tänka dig att du är i en boklåda i Skottland ska du läsa denna fina bok. 

                                                         Bild från förlaget