Min kollega och bokcirkelkompis Cathrine sa häromdagen att hon ville läsa någon Feelgood-roman till nästa bokcirkel, som variation. Det fick mig att leta på en att läsa i väntan på hennes val. Jag föll för The Lighthouse Bookshop av Sharon Gosling. Det var det där med bokhandeln som fångade mig. 

I en falsk fyr i Skottland finns en liten bokaffär i botten av fyren och på våningen ovanför bor Rachel som är den som driver bokhandeln som ägs av en lokalbo som plötsligt dör. Det leder till flera komplikationer då han inte har något egentligt testamente. Snart står det intressenter som vill köpa fyren och det hus som tillhör ägorna. Mitt i allt finns en strulig tonåring som plöstsligt dyker upp från ingenstans, ett gruffande grannpar, en äldre man och en känd journalist som dragit sig undan i byn för att skriva sina memoarer. Och vad är det för hemlighet Rachel bär på?

Helt klart en småputtrig bok som är värd att läsa utan att den kommer att lämna några djupare spår efter sig. Men ibland behöver hjärnan även sådant. 

                                                 Bild från förlaget     

Ibland fastnar jag för det Reese's bokklubb tipsar om och den här gången var det Laura Dave's The Last Thing He Told Me/Det sista han sa. Kanske var det för det stod att det var en blandvändare och det var precis det jag behövde just nu, kanske var det titeln som gjorde att jag fastnade för den, det är oklart men den var helt klart läsvärd.

Owen Michaels är ensamstående pappa till 16-åriga dottern Bailey, han är gift med Hannah sedan ett och ett halvt år. Bailey har aldrig accepterat pappas nya fru så deras relation är rätt ansträngd. Det är Owen som ser till att det trots allt fungerar och en dag är han plötsligt borta och det sista meddelandet han lämnar till Hannah är att hon ska ta hand om Bailey. Meddelandet har han skickat med en tolvårig tjej från området de bor i. Det är allt, inget mer och ingen förklaring. 

Owens försvinnade gör att Bailey och Hannah får lov att börja samarbeta för att få klarhet i vad som hänt. Men innan de kommer igång med det står federala poliser på tröskeln och Bailey hittar konstigheter i sitt skåp i skolan. 

Boken är en bladvändare! Den är bitvis spännande och bitvis jobbig. Den stannar i nutid där Owen är försvunnen men även med återblickar till när Hannah och Owen träffades och flera nedslag i tidslinjen efter det men innan försvinnandet. 

Jag rekommenderar att läsa The Last Thing He Told Me/Det sista han sa om man vill läsa något som är lite annorlunda men ändå lättsmält. 

Att jag är helt såld på Sherlock Holmes är inget nytt, att jag läst Sir Arthur Conan Doyles alla noveller och romaner om Sherlock och Watson flera gånger om, nästan som alla Agatha Christies deckare, är inte heller något nytt. 

Och nu finns alla Sherlockavsnitt med Benedict Cumberbatch som Sherlock och Martin Freeman som Watson på SVTplay och gissa vad jag är helt fast för, igen. Dessutom har jag två barn, ni vet Saga & Einar, som även de tittar med sin besatta mamma. 

Kanske är det dags att ta ett par höstveckor och läsa om alla Sherlocks äventyr. 

Ibland läser jag böcker som jag undrar varför jag egentligen läser klart, The Last to vanish av Megan Miranda är en sådan bok. Handlingen i sig var det inget fel på men jösses så långsamt. 

Abigail arbetar på ett vandrarhem/hotell i North Carolina i en liten, liten ort som fylls av tursiter under vandringssäsongen. Abigail är inte från staden men har bott där i tio år och har det stora ansvaret för hotellet. Det är en byanda som gör att alla håller varandra om ryggen, inklusive sheriffen. Byn är känd för de många försvinnanden som skett de senaste tjugo åren och när en journalist dyker upp för att undersöka försvinnandena men även han försvinner lockar det Abigail att undersöka de många försvinnandena. 

Som sagt handlingen är bra men boken hade kunnat vara en tredjedel kortare. 

Läs den om du vill, men det finns så mycket annat här i världen att läsa. 

Min bokcirkel, som firar 10 år i höst (!!!), ska nästa gång vi träffas diskutera Allt vi inte sa av Sara Osman. Boken är nominerad till Årets bok och där kvalar den definitivt in. 

Det är några veckor sedan jag läste den och jag har behövt spara på att skriva om den för jag har så mycket tankar om boken, de ser jag mycket fram emot att ventilera när jag träffar de andra sex personerna i bokcikeln. 

Allt vi inte sa handlar om de tre vännerna, eller är de egentligen vänner?, Sofia, Amanda och Caroline. Så vansinnigt olika men ändå håller de ihop på något vis. Sofia och Amanda är barndomsvänner och Sofia och Caroline lärde känna varandra på juridikutbildningen. Sofia är advokat och byråns enda advokat med invandrarbakgrund, det använder Sofia i sitt arbete. Carloline är nästan färdig jurist men hoppade av för att jobba som influencer, det vill säga att hon mest försörjs av sina föräldrar och sin pojkvän. Amanda har ett arbete hon trivs med men har ingen ro och festar järnet för att dämpa ångest. På sidan finns det föräldrar, de är bifigurer som betyder otroligt mycket. 

Vilket språk Osman har! Jag går igång på sådant. Och vilken beskrivning av karaktärerna, som läsare är jag där bland dem och jag fullkomligt avskyr Caroline, vill be henne att skaffa ett jobb och skärpa till sig. Amanda vill jag ge en rejäl örfil och säga: " Snap out of it!". Sofia vill jag bara stötta, hålla upp när det behövs och önska henne all lycka i livet. 

Den 31 augusti ska vi diskutera Allt vi inte sa och vi kommer säga en hel del, det vet jag redan. 

Läs denna debutroman, njut, bli förbannad, gråt och fortsätt läsa. 

                                      Bild från förlaget

Det är inte ofta jag läser böcker av tyska författare men det har jag just gjort, Love in Case of Emergency, finns också på svenska med titeln Kärlek i fem akter, av Daniela Krien. 

En roman om fem kvinnor i medelåldern i den tyska staden Liepzig, med olika bakgrund, liv och familj. 

Det är verkligen kvinnorna som tar plats i boken, männen är enbart bifigurer i deras liv. Brida är författare, Judith är läkare, Paula är bokhandlare, Jorinde är skådespelare och Malika är musiker. Deras liv är sammankopplade på ett eller annat sätt. 

Judith har inte tid för män men hon dejtar via dejtingsidor men tycker att hennes häst är det bästa som finns, Brida har två barn med en man hon fortfarande älskar trots att de varit skilda en längre period, hon ångrar delvis familjelivet och hade hellre satsat på sin karriär, Malika är bitter efter att ha blivit lämnad av sin man då han istället valde Brida. Maika hatar Brida men slukar allt hon skriver. Vad än Malika gör duger hon aldrig enligt föräldrarna medan hennes syster Jorinde är föräldrarnas gullegris. Paula har landat i lyckan. 

Det här är en bok jag mycket gärna vill rekommendera, det är vanliga kvinnor mitt i livet med olika liv. Jag finner det också mycket intressant att få insyn i det tyska livet bland annat när det gäller barn till skilda föräldrar och vårdnanden kring dessa. Kanske en bok att njuta av under sensommaren i skuggan en solig dag. 

                            Bild från förlaget

Johanna Mo´s tredje deckare om Hanna Duncker och hennes kollegor vid Kalmarpolisen är Mittlandet. 1999 tar ett gäng unga glada 19-åringar studenten och bestämmer sig för att spendera natten i ett ödetorp i Mittlandsskogen på Öland. Dagen efter är en av ungdomarna, Mikael, försvunnen. Hans mamma och syster lever länge på hoppet om att han är vid liv tills systern till slut landar i att brodern är död. Mamman vill dock inte förstå detta. I nutid hittas benen av en människa i Mittlandsskogen och misstankarna går snabbt till vem det kan vara och Hanna och hennes kollegor får i uppdrag att lösa det kalla fallet. 

Boken går mellan den sista dagen i Mikalels liv och nuet med Hannas privata bekymmer och oro. 

Mittlandet är otroligt spännande och jag läste ut den på ett dygn, den gick som inte att släppa. Jag har tyckt om de tidigare böckerna i serien, Ölandsbrotten, också men den här är helt klart den bästa. Nu ser jag fram emot nästa år och nästa bok i serien. 

Var jag läst Mittlandet? Hemma på Öland förstås. 

                                             Bild från förlaget

Är du helt ointresserad av feel good så sluta läs nu. Är du något så när intresserad så fortsätt läs så länge du vill. Är du mycket intresserad av feel good är det här ett inlägg du kan hoppa över men läs gärna boken 

Martha, frivillig arbetare på det lokala bibilioteket i en engelsk kuststad, lever kvar i föräldrahemmet efter föräldrarnas bortgång, en samlare av stora slag, en stukad kvinna som säger ja till allt alla, verkligen alla, ber henne om. Hon tvättar i månader en bekants kläder, och stryker dem, för att kvinnans tvättmaskin är trasig, hon lagar trasiga saker till skolans teateruppsättningar, hon tar hand om guldfiskar i skålar och vattnar någons växter i månader trots att ägaren är hemma, hennes lillasyster utnyttjar sin syster så mycket som möjligt och så vidare. Jag, som läsare, blir galen på Martha! "Sträck på dig, säg för fan ifrån!", tänker jag och fortsätter med boken. 

En kväll får hon plötsligt ett paket med en trasig bok och det är vändningen på Marthas liv. Boken är från hennes älskade mormor Zelda och har en personlig hälsning skriven på försättsbladet som är daterad flera år efter att mormodern dött. Detta gör Martha mycket, mycket konfunderad. Hon börjar forska i var boken kommer ifrån och den ena ledtråden leder till den andra. Medan hon luskar i detta, trots sin systers hat kring det, finner hon en antikvariatägare som hjälper henne på vägen. 

Det är feel good så det heter duga! Jag har läst sånt förr men det här var ett lågvattenmärke, men är man inbiten läsare av genren tycker man nog att The Library of Lost and Found är helt okej. Den finns även på svenska med titeln I hjärtats bibliotek, jag kan säga att den titeln ger mig kräkkänsla!