Jag hade inget att läsa denna grå höstdag och jag började då kolla vilka böcker jag hade sparade hos Nextory och där hade jag Johan Theorins Swedish Love -filmhelgen. Boken kallas för kortroman, 134 sidor är den och den på ett sätt som en novell. 

Det är genom två personer man som läsare får följa med i handlingen; Venus och Linnéa. Venus är erfaren porrskådis som varit borta från branschen i fem år och Linnéa är Amatör. Uttagen av Ted som är regissör, manusansvarig (i den mån det finns ett manus), skådespelare och allt-i-allo. Venus arbetar som vårdbiträde eftera att drömmen om att bli sjuksköterska skjutits i sank och blir kontaktad av Ted som kommit på den eminenta idén att livestreama en porrfilm. Inte hela på en gång utan uppdelad under en helg. Prenumeranterna på sidan, Swedishlove.se, har fått rösta fram vilken av Teds gamla stjärnor de vill ha med i filmen samt vilken titel de ska spela in. Valet har fallit på Venus och på Herr Arnes penningar som döpts om till Herr Arnes penisar. Dessutom ska det vara med Amatörer vilka Ted själv valt ut via den klubb han äger. Två tjejer, Linnéa och Agnes, och en kille, Olof. 

De två berättarperspektiven hakar i varandra och det är en välberättad historia. Den är lite som en deckare med berättarsättet  "det slutna rummet" men utan att någon dör. Den är också som en novell med tillbakablickar, gedigna personporträtt och en vändning i slutet som gör att det blir en helt annan historia. 

Läs Swedish Love -filmhelgen, den tar max ett par timmar att läsa och den är väl värd att läsa. 

Tredje delen i Samuel Björks serie om poliserna i Oslo med Munch och Mia Krüger i huvudrollerna heter Pojken i snön, originaltiteln är Gutten som elsket rådyr. Jag gillar den norska titeln bättre, mer målande än den svenska. 

Precis som sina föregångare, Det hänger en ängel ensam i skogen och Ugglan dödar bara natten är det ett väldigt speciellt fall detektiverna får på halsen. I en enslig fjällsjö hittas en ung kvinna iförd full balettutstyrsel död. Det ser ut som kvinnan gått själv genom skogen till sjön där hon blivit mördad med en injektion kylarvätska rakt in i hjärtat innan hon dumpats i sjön. Många märkliga tecken kring dödsfallet gör att den gamla gruppen kring Munch återigen sätts ihop för att lösa fallet. Knappt har de börjat nysta i mysteriet innan ett nytt offer hittas, även det med märkliga omständigheter. 

Som vanligt får man följa polisarbetet och utredarnas privatliv, i den mån de har något. Som vanligt är det ganska råa skildringar av morden och allt omkring, men Pojken i snön är inte alls lika bra som sina två föregångare. Den är spännande till och från men den håller inte alls samma kvalitet, jag upplever en och annan lös tråd och annat som inte går på djupet.  Om Björk skriver fler hoppas jag på samma kvalitet som på de två första böckerna. 

                                     Bild från förlaget 

Sonen som är en pappa har skrivit en bok om sin relation till sin pappa som är en farfar, sin syster om är en mamma, sin flickvän som är en mamma och sina barn som bara är barn.

Hon som skriver inlägget är en dotter som är en fru, en mamma, en faster, en moster, en vän, en kollega och så mycket mer. Hon som skriver inlägget fastnade för Pappaklausulen älskade sättet den skrivits på. Hon som skriver inlägget känner ett flyt i texten som var länge sedan hon kände. Hon tycker att sonen som är en pappa är en fantastisk författare. 

                                   Bild från förlaget

Jonas Hassen Khemiri har skrivit denna fantastiska bok som handlar om småbarnspappan som är föräldraledig och har en pappa som bor utomlands men som kommer hem två gånger om året för att han inte ska registreras som utvandrad, han vill ha den svenska sjukvården då han anser sig mycket sjuk. Pappan kommer hem till Stockholm och är ständigt besviken på sin son och delvis på sin dotter. Föredetta frun är inget han vill prata om, hon har ju lämnat honom som är så fantastisk. Sonen är en besvikelse som är föräldraledig istället för att jobba och lever på sin flickvän som jobbar, vad är det för karl? Dottern har ett barn som hon inte träffar och är gravid med fel man. Pappan som är en farfar anser att allt är fel, utom det han gör. 

Sonen som är en pappa tycker jag känner sig otillräcklig fast att han är en engagerad pappa. Lite bitter, alltid ett projekt på gång som han vill göra istället för att fortsätta med sin firma där han bokför. 

Författaren har skrivit en bok med fantastiska personporträtt. Det är ibland svårt att förstå om Pappaklausulen ska vara rolig eller tragisk, men det gör den ännu bättre. Pappaklausulen lästes till bokcirkeln i måndags och en av oss sju i bokcirkeln hade lyssnat på boken. Boken lästes upp av författarens bror och hon som lyssnat på den upplevde den som en rolig bok på sättet som den lästes upp. En annan av oss tyckte absolut inte om sättet den var skriven på, tyckte det blev svårt att hålla reda på alla personer i boken. 

Jag rekommenderar Pappaklausulen varmt! Jonas Hassen Khemiris författarskap har jag följt sedan han debuterade med Ett öga rött och han blir bara bättre och bättre. 

För inte alls länge sedan läste jag Homo Sapienne av den grönländska författaren Niviaq Korneliussen, den boken utspelar sig i Nuuk på Grönland och nu har jag läst Flickan utan hud som också utspelar sig på Grönland och mest i Nuuk men även ute på den grönländska landsbygden, dock en helt annan genre än Homo Sapienne. Boken utspelar sig i nutid parallellt med 1973 då Nuuk hette Godthåb, det danska namnet på Nuuk. 

Flickan utan hud är en rå deckare med en otäck verklighet invävd i handlingen. I nutid flyttar dansken Mattew till Nuuk för att komma bort från sin verklighet och istället börja om på Grönland. Han är journalist och äventyret börjar när han får i uppdrag att skriva om en mumie som hittats på isen en bit utanför Nuuk. Experter misstänker att den döda har anor från flera hundra år tillbaka i tiden och arkeologerna gnuggar händerna åt upptäckten, sanningen är dock en annan. Samtidigt hittas en person dödad och sättet som mordet har gått till på liknar ett antal mord som skedde på 1970-talet och där finns pararellhandlingen. 1973 får man följa polsen Jakob, som även han är inflyttad från Danmark. Jakob är polis och utreder de bestialiska morden där flera män dödats. 

Mattew börjar luska i det mord som skett idag och de på 1970-talet och hittar fler och fler pusselbitar, bland annat får han i sin hand en anteckningsbok som Jakob haft på 70-talet. Var Jakob själv är, är det dock ingen som vet. Han försvann spårlöst någon gång 1973. Mattew får hjälp av den nyligen ur fängelse utsläppta inuitkvinnan Tupaarnaq. Hon har kunskaper om Grönland och dess historia som Mattew inte har en aning om. 

Det är en spännade bok som författaren Mads Peder Nordbo har skrivit, lite väl grov ibland för mig. Men det är en historia om håller och vävs ihop snyggt. Kanske en bok att läsa i höstmörkret?

                                            Bild från förlaget