Lördagkväll och diktläsning vid matbordet innan allt dukas av och alla går och gör sitt eget; 15-åringen har frågat om en av mina favoritdikter, Kyssande vind av Hjalmar Gullberg, tidigare på kvällen och plötsligt är det läge för diktläsning. Eller rättare sagt recitering då den sitter i mitt hjärta sedan 1995 och jag en sen septemberkväll föll handlöst för en bodensare på besök i Kiruna, jag var ju en annans, blott lånad... Inte i en kväll i syrenernas tid, och gullregnens månad men ändå. Och när jag ändå var igång reciterade jag nästa stora favorit Gustaf Frödings En kärleksvisa som är så vacker och sorglig. Det slutade med att jag hade en rörd 15-åring med tårar i ögonen. 

Söndag förmiddag och 13-åringen är med i svampskogen och vi börjar prata om att han behöver ladda ned böcker att ha att lyssna på inför en kommande långflygning. Då får jag plötsligt veta att han håller på och läser (lyssnar på) Robin Hood och litteraturmamman får glädjefnatt men försöker hålla det ganska diskret. 13-åringen med dyslexi har hittat litteraturen på sitt sätt, han älskar att läsa men det är ständigt ett hinder för honom och nu har han hittat sitt sätt att läsa genom ljudböcker och slipper att mamma och pappa alltid måste läsa. Det visar sig att han är en bokmal av stora mått något vi aldrig vetat då det hela tiden har varit tjat om att läsa till dess att vi kom på att han har ju faktiskt problem med det. Och nu läser han Robin Hood, en klassiker! 

Således har de båd tonårsbarnen gjort sin mammas litteraturvetargen lycklig denna helg. De gör mig lycklig mest hela tiden, men ibland tar de mig med storm min Saga och min Einar.   

Guernseys litteratur -och potatisskalspajsällskap är en brevroman som jag läste första gången 2009 och skrev om här på bloggen i juni 2009. Anledningen till att jag läst om denna bok? Den är mycket härlig! Förra gången jag läste den hade jag fått den i ett bokbyte, denna gång lockades jag av den efter att ha lästs om den igen i ett par tidningar. 

Året är 1946, andra världskriget är slut och London ligger i spillror. I dessa spillror lever Juliet Ashton, författare, som under kriget försörjt sig på att skriva kåserier under namnet Izzy Bickerstaff och som nu, 1946, givits ut som bok under titeln Izzy Bickerstaff drar ut i krig. En bok som är omåttligt populär. En dag får Juliet ett brev från Dawsey Adams, grisbonde från den engelska kanalön Guernsey. Han har fått en av Juliet's gamla böcker i sin ägo och det han önskar hjälp med av Juliet är att få namnet till en bra bokhandlare i London som kan hjälpa honom att ordna fler böcker av samma författare. Detta är upptakten till resten av boken. Juliet svarar Dawsey som visar sig vara medlem i ett hastigt påhittat litteratursällskap. Hastigt påhittat blev det en natt när Guernsey var ockuperat av tyskarna och det var utgångsförbud. Ett antal vänner på ön hade smygslaktat en gris, haft en kalasmiddag och var på hemväg efter utegångsförbudstiden och stoppades, för att slippa undan straff hittar en i sällskapet på att de har diskuterat böcker och därför är på väg hem så sent. Juliet får genom Dawsey kontakt med resten av sällskapet och börjar brevväxla med dem. 

Guernseys litteratur -och potatisskalspajsällskap är en mycket fin bok, annorlunda att läsa en brevroman men annorlunda bra. 

Jag vill avsluta med ett citat som en av medlemmarna i sällskapet myntat: När man läser en god bok förstörs lusten att läsa dåliga. Så sant som det är sagt!

P.S Läs gärna inlägget från i juni 2009.