Den Augustprisbelönade De polyglotta älskarna blev första avslutade boken för 2017. Är jag imponerad? Nja. Boken är indelad i tre delar; Ellinor, Max och Lucrezia. Jag tycker om den inledande delen som handlar om Ellinor är den bästa. Denna tjej som är som grabbarna i Fight club och inte tvekar att slå ned någon om det behövs. Alltid uppbackad under ungdomen av sin pojkvän Johnny. Uppvuxen i en by i Skåne, långt från civilisationen blir hon en stark människa, men ensam. Hon känner att hon börjar närma sig medelåldern och söker kärleken på nätet med annonsen: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Hon träffar så litteraturkritikern Calisto i Stockholm som lever för sitt arbete och hyser en stor beundran för författaren Max Lamas. Denna Lamas har gett Calisto originalmanuset till sin senaste roman med just titeln De polyglotta älskarna för att denne ska läsa manuset och ge Lamas feedback på romanen. Calisto är omåttligt stolt och visar upp manuset för Ellinor när hon besöker honom i Stockholm. Ellinor förstår att detta manus är som en helgonfigur för Calisto. Calisto våldtar senare samma kväll Ellinor och efter det somnar de båda. Ellinor vaknar dock först och tar manuset och eldar upp det för att hämnas på Calisto. Det är för mig som läsare ett ögonblick av förfasan, det är ju originalmanuset. I den andra delen får vi följa Max och hans häradsbetäckar liv. Ett liv han lever tillsammans med sin hustru som arbetar som statlig tjänsteman och utmålas som otroligt beige i jämförelse med sin dynamiska man. En del som jag tycker är en transportsträcka till dess att man i tredje delen får möta Lucrezia som är dotterdotter till en italiensk Markisinna. Släkten har förlorat alla pengar och sitt palats och Lucrezia lever i en övermöblerad två i Roms utkant, nära järnvägen som tar alla turister ifrån flygplatsen. Kvar i familjen finns fortfarande sommargodset och dit far Lucrezia för att stäng igen huset innan försäljning. Hon skriver då ett brev till Max Lamas och ber honom hjälpa henne med 100 000 euro för att kunna renovera huset och behålla det. Det är nämligen i Italien på godset Lucrezia nu befinner sig romanen är skriven och det är grunden till Lucrezias mormors bortgång. Och vad Max Lamas svarar vill jag inte avslöja. Fantastiska personporträtt har Lina Wolff tecknat, alla är solitära människor utan umgänge. Men jag tycker inte att det är en riktig höjdarroman. Läsvärd för att det är en Augustprisvinnare, men det finns så många andra bra böcker som är mer väl värda att läsa.