Jag har hört mycket om Kvinnan på tåget så jag tänkte att det var dags att läsa den. Jag förstår att den blivit så populär som den har blivit men jag måste säga att den är seg, seg, seg periodvis.

Rachel Watson, frånskild kring trettio år, bor hos sin väninna, Cathy, sedan skilsmässan ett par år tidigare. Hon har svåra alkoholproblem och hela skilsmässan skylls på dessa problem. Hon har fått sparken tack vare sina alkoholproblem men har inte vågat tala om det för Cathy utan tar varje dag tåget till London från den förort hon bor i och låtsas gå till arbetet. Egentligen fördriver hon tiden med att sitta på ett bibliotek, ta promenader och under de sommardagar vi får följa henne sitter hon gärna och dricker i en park eller på tåget hem. Till och från sin förort åker hon förbi det hus hon en gång bott i tillsammans med sin exman, Tom, och ett grannhus där hon fantiserar ihop att paret som bor i heter Jason och Jess och är mycket lyckliga tillsammans. Rachel blir som fixerad av detta par som hon ser varje gång tåget stannar till för rödsignal precis utanför huset. En vacker dag ser hon dock kvinnan med en annan man i trädgården och de kysser varandra. Det är upptakten av vad som sedan kommer att hända och som Rachel blir mer inblandad i än hon behöver.

Som läsare anar jag efter halva boken hur det hänger ihop, men det är ändå en spännande bok som jag rekommenderar.