Bild från förlaget

För första gången har en bok påverkat mig så mycket när det gäller skräckslagenhet att jag inte vågat gå upp på toaletten en natt, jag låg och höll mig till det ljusnade och då vågade jag tassa upp. Detta trots att jag inte ens var själv hemma. Boken som gjort mig så skräckslagen är Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Vilken bok! Jag kastade mig över den efter att ha avslutat första boken i serien Det fördolda och fann en helt annan deckare en den första. Lika bra men med ett helt annat grepp. I Lärjungen får man som läsare återigen möta riksmordgruppen, Torkel, Ursula, Billy och Vanja. Sebastian Bergman lyckas ta sig in i gruppen ytterligare en gång fast de flesta av de andra inte vill ha honom där, denna gång för att få vara nära Vanja som han fått reda på är hans dotter. Vanja själv vet dock inget och hennes mamma kräver att det ska fortsätta vara hemligt, Vanja har en annan pappa som hon växt upp med och som hon avgudar, det ska Sebastian inte få komma och förstöra. Därför vill Sebastian vara nära Vanja på det sätt han kan, via arbetet. Denna gång jagar man en seriemördare som kopierar tillvägagångssättet som seriemördaren Edward Hinde använde sig av. Edward Hinde som Sebastian Bergman fick fast i slutet av 1990-talet och sedan skrivit två böcker om. Hinde sitter inlåst på högriskanstalt och har mycket begränsad tillgång till internet, TV och tidningar, han har inte heller några besök. Trots detta finns det någon på utsidan som mördar kvinnor på exakt sammas sätt som Hinde. Alltså måste det finnas någon länk ut från Hinde till hans lärjunge.

Det visar sig att de utvalda offren har en koppling till Sebastian Bergman. Inte nog med att det finns mördande psykopater i handlingen så får Sebastian Bergman en halvtokig kvinna, Ellinor, på halsen som bestämmer sig för att flytta in till honom då han varnar henne för mördaren som uppenbarligen ger sig på kvinnor som Bergman haft sex med.  Ellinor missförstår och tror att Sebastian vill att hon ska flytta hem till honom, vilket hon gör och Bergman står handfallen och låter henne stanna. En rolig vinkel utgör denna Ellinor som är som ett svartsjukt Salvekvick om halsen på den promiskuösa Sebastian.  

Vilken läsning! Rekommenderas absolut, men med varningen att nattliga toabesök kan bli besvärliga.