För flera år sedan fick jag Hjorth & Rosenfeldts debutdeckare Det fördolda. Sedan blev den liggande, kanske för att vi i bokcirkeln sagt att det inte skulle läsas några deckare, kanske för att jag inte var sugen på en deckare, kanske för att jag tvivlade på den skojfriske Rosenfeldts författarskap. Men efter att ha fallit pladask för serien Bron där Rosenfeldt är huvudförfattare tänkte jag att det var dags att ge Det fördolda en chans och igår började jag läsa den gamla födelsedagspresenten, eller om det var en julklapp, och kunde inte sluta. Så nu är den utläst och jag har redan kollat upp fortsättningen och den finns på Mofibo och är nedladdad och klar för läsning. Vad jag blev helst fast för är den buffliga Sebastian Bergman som tidigare arbetat som polispsykolog åt Riksmordskommissionen. Han är i femtioårsåldern och sexmissbrukare och är en riktig Don Juan, han får alla kvinnor som han vill ha på rygg, på rygg. Jag skrattar gott åt denna man som beskrivs som något överviktig och som genom åren övat upp sina metoder.

Av en tillfällighet hamnar Sebastian mitt i en mordutredning i sin gamla hemstad Västerås dit han kommit för att sälja sitt föräldrahem efter moderns död. Riksmordskommissionen är inkallad för att hjälpa lokalpolisen att lösa mordet på den 16-åriga Roger Eriksson som hittas mördad efter att ha varit försvunnen i flera dagar. Alla spår leder till Rogers skola, det prestigefyllda Palmlövska gymnasiet i utkanten av Västerås. Trådar nystas ut, lögner hittas och sanningar kommer fram. Det fördolda är en riktigt klassisk deckare som är väl värd att läsa i hängmattan eller i soffan nu i sommar.

                                          Bild från förlaget

Jag har sedan ett halvår tillbaka e-bokstjänsten Mofibo. Jag skaffade den för att lyssna på böcker och som jag tidigare skrivit om här i boklådan så är jag helt såld på Agatha Christies deckare upplästa av Hugh Fraser. Men jag har också börjat läsa fler och fler böcker via Mofibo. Mycket smidigt att ha en liten bok i fickan som man kan ta fram när som helst. Nu har jag avslutat LS Hiltons Maestra som jag läst en hel del om, både bu och bä. Det som lockade mig var att den jämfördes med Mr. Ripley, som jag har en riktig fling för, och Femtio nyanser-trilogin, som jag också varit helt fast för.

Maestra handlar om Judith som är anställd som konstvetare på ett ansett auktionshus i London. Hon är längst ner i hierarkin, tjänar dåligt och har en chef som inte ser henne. Hon har en fattig bakgrund och strävar efter att komma upp sig världen, hon vill ha rikedom och framgång. En dag upptäcker hon ett falskt konstverk och i sin iver att bevisa det åker hon dit och får sparken. Hon har då redan börjat extraknäcka som sällskapsdam på en bar där hon tjänar mer pengar på en kväll än hon gör på fjorton dagar på sitt ordinarie arbete. Detta extraknäck gör att hon lär känna en kraftigt överviktig man som bjuder med henne till Rivieran över en helg och Judith tackar jag på villkoret att hon får ta med sin vän, som också knäcker extra som sällskapsdam. Detta är inledningen till det som kommer att bli en flykt för Judith, hon och vännen lyckas nämligen ha ihjäl sin välgörare. Om det är så eller om han dör av naturliga skäl vet de ej men de anser att det är bättre att mörka allt och fly. Väninnan sticker hem till London och Judith ger sig iväg mot Italien. Detta efter att hon stulit alla de kontanter den döda har. Denna händelse leder vidare till nästa och nästa och Judith nästlar in sig mer och mer i olika personer, händelser och mord. Samtidigt som hon har vilt sex med vilt främmande människor här och där.

Och här har vi då jämförelserna med Mr. Ripley och Mr. Grey; Mr. Ripley är arbetargrabben som lyckas komma åt pengar genom att mörda en rik arvtagare och ta hans identitet och på så sätt ta sig runt Europa som en jet setare och Mr. Grey gillar våldsamt sex. Där tar jämförelserna slut! Maestra känns som en billig kopia av Mr. Ripley där författaren slängt in lite sex med spanking och främmande män, kanske för att kunna sälja den i vågen efter Femtio nyanser-trilogin. Jag ska villigt erkänna att jag mer en två gånger funderade på att sluta läsa Maestra, kanske skulle jag ha gjort det och satsat på något bättre. Således är Maestra ingen bok jag rekommenderar, däremot rekommenderar jag Patrica Higsmiths Mr. Ripley varmt om man vill läsa en thriller om en sjuk man som man ändå inte kan låta bli att ta till sitt hjärta.