Ytterligare 30 % rabatt på redan billiga priser ledde till tre bokköp idag. Inte nog att jag fick tag i två pocket för en spottstyver, dessutom blev det en kokbok som gör att medan jag njuter av läsning kommer kära maken lära sig nya recept att servera sin läsande fru. Man får inte vara dum...

Min bästa vän Maria hade ett exemplar av Bertrams hotell i sin bokhylla i flickrummet hemma i Eskilstuna och jag lånade denna Agataha Christie och läste. Om Maria hade, eller har läst den, vet jag inte men jag minns att jag tyckte att den var riktigt bra. Detta ledde till att jag som vuxen har letat efter den för att ha den i min ägo och 2003 fick jag tag i en i samma utgåva som den Maria hade och som jag så gärna ville lägga händerna på. Då var jag trettio och det var säkert femton år sedan jag första gången läst Bertrams Hotell, jag minns att när jag läste den igen blev jag allt annat än besviken. Denna känsla har hängt kvar som en magisk cirkel kring boken varför jag nu har lyssnat på den på engelska och återigen känt att det är en riktigt bra deckare med Miss Marple.

Bertrams hotell ligger på en lugn gata mitt i London, det är ett hotell som är genuinskt engelskt och gästerna tycker att det är som att komma tillbaka till den edwardianska tiden. Gästerna är främst äldre engelsmän från landsbygden och rika amerikaner som kommer för att uppleva det genuina England. Miss Marple har fått en två veckor lång vistelse på hotellet av sin brorson, hon har längtat dit efter att ha spenderat ett par nätter där i sin ungdom. Till en början är Miss Marple mycket nöjd med sin vistelse och känner att hon har kommit tillbaka till sin ungdoms Bertrams hotell. De serverar Afternoon tea som får folk att vallfärda till dem, rummet är bekvämt och umgängesytorna utmärkta. Men allt eftersom tiden går börjar hon känna att allt känns som ett skådespel. Det visar sig vara mer rätt än hon kan ana och när domprosten Pennyfather plötsligt försvinner spårlöst från hotellet blir polisen inkopplad. Ansvarig för utredningen, överkomissarie Davy, inser snart att han har en skarp iakttagare i Miss Marple och vänder sig till henne för att få hjälp. Det som nystas upp är inte vad som förväntas av ett genuint hotell.

Den magiska känslan för Bertrams hotell kommer att leva kvar i mig och jag vet att jag kommer att läsa den igen, om ett år eller om femton år det vet jag inte men jag vet att det kommer ske. Sen måste jag givetvis ta reda på om Maria någon gång läst boken.