Jag botaniserade på Sveriges Radios app och hittade Radioföljetongen. Två olika böcker fanns att välja på, Lärkan av den ungerska författaren Dezső Kosztolányi (1885-1936) i en uppläsning av Johan Rabeus samt Henning Mankells Comédia infantil . Mitt val föll på Lärkan. 

Boken tar sin början den första septembr 1899 i den lilla ungerska staden Sárszeg där paret Vajkays hemmadotter Lärkan ska åka och hälsa på släktingar på landet under en vecka. Lärkan är 35 år och har aldrig varit hemifrån mer än en dag utan sina föräldrar. Familjen lever ett stilla liv och är alltid hemma, detta beror på att Lärkan är mycket ful och familjen har sedan länge gett upp hoppet om att få henne bortgift. När Lärkan är bortrest måste dock föräldrarna ge sig ut i den lilla staden för att få mat, det är Lärkan som sköter den biten i hemmet. De hamnar på restaurangen Kungen av Ungern och är mycket skeptisk till den mat de ska bli serverade, detta då aldrig är på restaurang och är övertygade om att maten kommer att vara bedrövlig. Det visar sig inte vara så och paret Vajkay njuter av mat som inte är tillagad av Lärkan. Redan andra kvällen hamnar de i sällskap med socitetens äldre herrar, Pantrarna, som herr Vajkay umgåtts flitigt med i sin ungdom men som han inte träffat på många år på grund av sitt stillsamma leverne. Detta leder till att paret Vajkay hamnar på teater en kväll och får uppleva det roligaste de sett på många, många år. De skäms nästan över sin reaktion men kan ändå inte låta bli att njuta. Herr Vajkay blir bjuden på lunch till borgmästaren där han får träffa en höjdare från Budapest medan fru Vajkay går på långvisit hos en väninna och stannar ända till kvällen. Det åldrande paret känner plötsligt livet i sig. Veckan slutar med att herr Vajkay är ute och festar med Pantrarna, röker, dricker, spelar kort om pengar och kommer hemramlande i gryningen. Men så kommer Lärkan hem igen och allt återgår till sitt vanliga.

Jag får känslan av att Lärkan är ett huskors. Att föräldrarna lever upp när hon åker bort, samtidigt som de saknar henne och vill ha henne hos sig. De lever sitt liv som det passar Lärkan. Så snart hon åker bort passar de på att leva det liv det engentligen vill leva. När katten är borta dansar råttorna på bordet...

Lyssna, eller läs, Lärkan. Jag ska villigt erkänna att hade jag inte hittat denna lilla historia på sr.se hade jag aldrig läst den. Det lustiga är att jag läser mig till att Dezső Kosztolányi är en av den ungerska litteraturens viktigaste författare och när jag letar efter honom och hans författarskap i min gamla kurslitteratur från litteraturvetenskapstudierna hittar jag inte honom. Detta väcker, hos mig, en stor nyfikenhet.

Lärkan sändes i P 1 under december och januari och kan lyssnas på och laddas ned till den 14 februari, gör det!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6314902