Alla inlägg under februari 2016

Av Viktoria - 26 februari 2016 15:30

                                                  Black Coffee (pocket)


Dåndimpen har jag fått över att ha så mycket Agatha Christie oläst och som nu finns tillgängligt för mig! Jag har nu lyssnat på Black Coffee, som jag aldrig tidigare hört talas om. När jag lyssnat på drygt halva slog det mig att Black Coffee måste varit skriven som pjäs från början. Detta då hela handlingen utspelar sig i ett stort hus bibliotek, angränsande till biblioteket finns ett arbetsrum och det finns även franska dörrar som leder ut till en altan och en trädgård. Den har blivit omvandlad till roman av Charles Osborne, som skrivit om fler av Christies dramer till bokform. Och det fungerar!

Hercule Poirot blir kallad till ett lantligt gods av Sir Claud Amory som har uppfunnit en formel för att göra en ny explosiv bomb och som nu fruktar att någon i hans hushåll, familj och personal, ska stjäla formeln. Han vill att Poirot kommer dit och hämtar koden. Poirot hastar dit och tar med sig sin gode vän Hastings som för tillfället är hemma från Argentina dit han flyttat efter att han har bildat familj. När Poirot och Hastings kommer fram har just Sir Amory avlidit under mystiska oständigheter strax efter att han har uppmärksammat att hans formel blivit stulen. Poirot få således ett mord på halsen istället för att bara skydda en kod och se till att den hamnar i rätt händer.

Åh, som jag älskar dessa pusseldeckare! Det lär bli minst en till under helgen.

Av Viktoria - 24 februari 2016 16:17

Alldeles lycklig över att ha lyssnat på And then their were non slängde jag mig över ytterligare Agatha Christie-deckare; Lord Edgware dies. För det gäller att passa på att utnyttja gratismånaden på sighten för ljudböcker så mycket som möjligt. Det är dessutom alltid en stor glädje att hitta en av mig oläst Christie, det händer inte särskilt ofta. Lord Edgware dies är en Christie-deckare när de är som bäst! Hercule Poirot är mysterielösaren och med sig har han sin goda vän och vapendragare Kapten Hastings som dessutom är bokens berättare. Som ofta när Poirot är deckare är Scotland Yards komissarie Japp också med i boken. Lord Edgware dies börjar med att Lady Edgware proklamerar att hon tänker döda sin man för att kunna gifta som sig. Hennes plan är att helt enkelt ta en taxi hem till Lord Edgware och döda honom. Bara ett par dagar efter detta hittas Lord Edgware död, mördad. Det finns flera personer som vinner på hans död; först och främst Lady Edgware som nu kan gifta sig med vem hon vill, Lord Edgwares brorsson som ärver både titel och förmögenhet och sist men inte minst Lord Edgwares dotter som blir av med sin genomelake far. Den mest misstänkta blir givetvis Lady Edgware men hon har ett vattentätt alibi, hon har befunnit sig på middag med 13 personer som alla går i god för att hon var där. Mysteriet är ett faktum. Som vanligt i en Christie är det ett stort persongalleri som spelar större eller mindre roller. Och som vanligt är Poirot så där lagom divig och Hastings så där oseende och virrig som han är. Och som vanligt är komissarie Japp så där enkelspårig i sitt tankesätt till dess att Poirot ger honom andra infallsvinklar.

Rekommenderar jag att läsa denna deckare? Ja! För detta är en Christie-deckare när de är som bäst. Skriven på 1930-talet med handlingen i ett sommarvarmt London. Har man varit i London känner man igen vissa adresser och hotell och det är underhållande det också.

                                                  

Lord Edgware Dies (häftad)                    


Av Viktoria - 20 februari 2016 18:29

Som jag flera gånger tidigare skrivit är jag stor Agatha Christie-fantatst och det var ett självklart val att välja en av hennes böcker att lyssna på när jag fick chansen att gratis testa Mofibo en månad. Valet föll på And then there were none på engelska i en mycket bra uppläsning. Romanen heter på svenska Och så var de bara en. Boken är skriven 1939 och hette fram till bara några år sedan Ten little niggers/Tio små negerpojkar. Full förståeligt att boken blivit omdöpt. Att den är omdöpt är inte konstigt men när jag läser i min fysiska bok som jag köpte 1990 i en jubileumsutgåva inser jag att det varit ett ganska omfattande arbete med att ändra i texten. Boken utgår ifrån ett barnkammarramsa, makabert att det är en barnkammarramsa, som skrevs av Frank J. Green 1869 och tros baseras på sången Ten little injuns/Tio små indianer av Septimus Winner 1868. I vilket fall som helst är det inte längre tio små negerpojkar i ramsan utan tio små soldater, ön som boken utspelar sig på heter inte längre Negerön utan Soldatön. Mycket bra byte! Jag gissar att den nya svenska verisonen av boken använder samma namn.

Det var lockelsen att återigen få ta del av denna spännande i historia och denna gång på originalspråk som gjorde att And then there were none har strömmat in i mina öron de senaste dagarna. Och så glad jag är att jag tog mig an denna fantastiska deckare efter så många år!

Tio för varandra främmande människor bjuds in till Soldatön, en isolerad ö en bra bit från kusten i Devon. Det de alla har gemensamt är att de alla bär på en dold hemlighet. Vid middagen upptäcker gästerna att det står tio porslinsfigurer på matbordet. Redan första kvällen avslöjas allas hemligheter genom att de läses upp från en grammofonskiva. Sedan börjar gästerna dö, en efter en, precis som i ramsan och vid varje dödsfall försvinner en porslinsfigur.

Detta är en otroligt spännande bok, ganska olik övriga Christie-deckare. Men vilken genial idé att skapa en hel bok efter en barnkammarramsa! Nedan följer den på engelska:


Ten little soldiers was going out to dine, one choke his little self and then there were nine

Nine little soldiers sat up very late, one overslept and then there were eight

Eight little soldiers, travelling in Devon - one said "I'll stay", and then there were seven

Seven little soldiers chopping up sticks, one choppes himself in halves and then there were six

Six little soldiers playing with a hive, a bumbelbee stung one and then there were five

Five little soldiers was going in for law, one got chancery and then there were four

Four little soldiers looked at the sea, a red herring swallowed one and then there were three

Three little soldiers was playing at the zoo, a big bear hugged one and then there were two

Two little soldiers, sitting in the sun - one got frizzled up and then there were one

One little soldier, all others gone - he went hanged himself, and then there were none


                                                 And Then There Were None (pocket)

Av Viktoria - 14 februari 2016 17:21

Igår hade jag ynnesten att bli guidad av en mycket god vän till Upplands äldsta runsten, Krogstastenen. Enligt källor är den från 550-talet. Vad runorna betyder tvistar de lärda. För mig var det en mycket glädjande upplevelse, jag har nämligen en svaghet för runstenar. Jag har aldrig tidigare sett en liknande figur i den storleken, om ens en sådan figur någonsin. Är det litteratur? Nja, mer ett historiskt arv av bild och text men så väl värd att se.

Av Viktoria - 6 februari 2016 12:42

Jag älskar att besöka bokaffärer var jag än är. Idag hamnade vi på NK och bland annat deras bokavdelning. En mycket trevlig upplevelse som förstärktes av att Frank Sinatras ljuva stämma strömmande ur dolda högtalare.

Av Viktoria - 4 februari 2016 16:05

Jag botaniserade på Sveriges Radios app och hittade Radioföljetongen. Två olika böcker fanns att välja på, Lärkan av den ungerska författaren Dezső Kosztolányi (1885-1936) i en uppläsning av Johan Rabeus samt Henning Mankells Comédia infantil . Mitt val föll på Lärkan

Boken tar sin början den första septembr 1899 i den lilla ungerska staden Sárszeg där paret Vajkays hemmadotter Lärkan ska åka och hälsa på släktingar på landet under en vecka. Lärkan är 35 år och har aldrig varit hemifrån mer än en dag utan sina föräldrar. Familjen lever ett stilla liv och är alltid hemma, detta beror på att Lärkan är mycket ful och familjen har sedan länge gett upp hoppet om att få henne bortgift. När Lärkan är bortrest måste dock föräldrarna ge sig ut i den lilla staden för att få mat, det är Lärkan som sköter den biten i hemmet. De hamnar på restaurangen Kungen av Ungern och är mycket skeptisk till den mat de ska bli serverade, detta då aldrig är på restaurang och är övertygade om att maten kommer att vara bedrövlig. Det visar sig inte vara så och paret Vajkay njuter av mat som inte är tillagad av Lärkan. Redan andra kvällen hamnar de i sällskap med socitetens äldre herrar, Pantrarna, som herr Vajkay umgåtts flitigt med i sin ungdom men som han inte träffat på många år på grund av sitt stillsamma leverne. Detta leder till att paret Vajkay hamnar på teater en kväll och får uppleva det roligaste de sett på många, många år. De skäms nästan över sin reaktion men kan ändå inte låta bli att njuta. Herr Vajkay blir bjuden på lunch till borgmästaren där han får träffa en höjdare från Budapest medan fru Vajkay går på långvisit hos en väninna och stannar ända till kvällen. Det åldrande paret känner plötsligt livet i sig. Veckan slutar med att herr Vajkay är ute och festar med Pantrarna, röker, dricker, spelar kort om pengar och kommer hemramlande i gryningen. Men så kommer Lärkan hem igen och allt återgår till sitt vanliga.

Jag får känslan av att Lärkan är ett huskors. Att föräldrarna lever upp när hon åker bort, samtidigt som de saknar henne och vill ha henne hos sig. De lever sitt liv som det passar Lärkan. Så snart hon åker bort passar de på att leva det liv det engentligen vill leva. När katten är borta dansar råttorna på bordet...

Lyssna, eller läs, Lärkan. Jag ska villigt erkänna att hade jag inte hittat denna lilla historia på sr.se hade jag aldrig läst den. Det lustiga är att jag läser mig till att Dezső Kosztolányi är en av den ungerska litteraturens viktigaste författare och när jag letar efter honom och hans författarskap i min gamla kurslitteratur från litteraturvetenskapstudierna hittar jag inte honom. Detta väcker, hos mig, en stor nyfikenhet.

Lärkan sändes i P 1 under december och januari och kan lyssnas på och laddas ned till den 14 februari, gör det!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6314902


Av Viktoria - 3 februari 2016 09:02

Uppföljaren till Livet efter dig heter Arvet efter dig och författaren Jojo Moyes uppger att hon skrivit uppföljaren efter önskemål från läsare och hon tackar också alla dessa läsare i bokens slut. 

Will Traynor är död, Lou lever. Det har gått ett -och ett halvt år sedan Will avslutade sitt liv på en klinik Schweiz. Lou mår fortfarande dåligt över det som hände och att hon inte lyckades få Will att välja livet istället för döden. Hon har fått ett arv efter honom som hon använt till en lägenhet i centrala London efter att hon spenderat ett drygt år utomlands. Hon arbetar nu på en bar på Heathrow där hon tvingas bära en älvlik uniform och peruk. Hela Lou känns ganska misslyckad när boken börjar, precis som i Livet efter dig. Sedan börjar det hända grejer! Lou skadar sig allvarligt, alla tror det är självmordsförsök, hon träffar en man och det dyker plötsligt upp en person som hävdar att hon är från Wills förflutna.

Jag ska villigt erkänna att jag tänkte sluta läsa boken när jag läst knappt hundra sidor, men jag bestämde mig för att fortsätta och avslutade boken. Jojo Moyes säger att hon skrivit boken efter önskemål från läsarna. Jag tycker att det känns som att hon skrivit den för att kunna dra in ett stort royalty efter succén med Livet efter dig, men kanske är jag krass när jag tänker så. Läsa den? Tja, vill man ha något lättläst som inte kommer att lämna några större spår i ditt minne kan du läsa denna uppföljare.

                                                  Arvet efter dig


Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards