När solen sken som mest, hettan darrade och jag lojt viftade med en i Spanien inköpt solfjäder läste jag Peter May Lewis mannen. Det karga klimatet i boken svalkade inte mig rent fysiskt i värmen men jag drogs in i boken och förflyttades till Yttre Hebriderna, och främst ön Isle of Lewis, och såg mig själv iklädd ylletröja och oljerock ströva runt på torvmossarna. Det gjorde jag även när jag läste May´s första bok som utspelar sig på Yttre Hebriderna, Svarthuset, med kommissarie Fin Macleod som huvudperson.

Det är på torvmosse boken tar sin början, ett antal bybor bryter torv en vindpinad dag för att ha torv till vinterns brasor när de plötsligt hittar ett mycket välbevarat lik i mossen. Miljön i mossen har gjort att liket bevarats mycket väl och till en början vet man inte om det legat där i flera hundra år eller bara några år. Efter obduktionen visar det sig att liket legat begravet sedan slutet av femtiotalet och att det är en yngre man som blivit knivhuggen. Ett DNA-prov tas och det visar sig att liket i mossen är släkt med en gammal jordbrukare på ön, Tormod Macdonald, som är senildement. Detta blir omvälvanade då Tormod alltid sagt att han är enda barnet. Tormod har en dotter, Marsaili, som i sin ungdom var tillsammans med Fin Macleod och de två har aldrig glömt varandra. Macleod befinner sig på Isle of Lewis för att renovera sina föräldrars gamla torp som stått och förfallit i flera decennier. Macleod känner att han vill hjälpa Marsaili att ta reda på hur hennes far är släkt med liket i mossen. Detta leder till resor över alla öarna i Yttre Hebriderna, tillbakablickar i Tormods barndom och ungdom och hur Fin och Marsaili letar sig tillbaka till varandra för att nå fram till ett svar.

Jag druknar i naturbeskrivningarna, tankarna, språket, en utmärkt översättning, och människornas karga vardag på de vindpinade öarna. Boken har en allvetande berättare genom hela boken utom i kapitlen där Tormod är huvudpersonen, då är det jaget som berättar. Ett byte av berättarröst som May behärskar mycket väl och gör läsningen till en belöning.

                        Bild från förlaget