För närmare ett år sedan rekommenderade min goda vän, Catarina, mig och min då 12-åriga dotter att läsa John Greens The fault in our stars, dottern började med att läsa boken och blev hänförd. Således började jag läsa boken och en dag när jag liggandes i soffan hade läst halva boken kommer dottern ned från övervåningen och med tårar i ögonen säger vad som händer i slutet av boken. "Jaha, sa jag (surt) och slog ihop boken. Det var inte längre någon mening att fortsätta läsa boken. Dottern hade dåligt samvete ett tag över att hon förstört min läsupplevelse. Idag blev jag dock inbjuden i den nu 13-åriga dotterns rum för att få se filmen baserad på boken. Vilken ära! Och där satt vi under två timmar och tittade och grät en och en halv av dessa två timmar. Vad kan jag säga, skaffa The fault i our stars, read it and weap, eller se filmen och gör samma sak.