Vindsjälar är Mons Kallentofts senaste kriminalroman om Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen. Som vanligt får man även följa de olika polisernas privatliv och människorna kring dem. I Vindsjälar har Malins dotter, Tove, en framträdande roll, hon är den som hittar en person död precis i början av boken. Tove har sommarjobb på Kerubens äldreboende i Linköping och när hon en morgon går in till en av brukarna, Konrad Karlsson, hittar hon honom hängd i sladden till larmknappen. Polis tillkallas till platsen och först på plats är just Malin Fors och hennes kollega Zeke Martinsson. Och det som först ser ut som ett självmord konstateras strax vara ett mord som mördaren försökt dölja genom att trä en sladd om halsen på sitt offer.
Detta blir inledningen till en mordutredning som för utredningsgruppen runt i Linköping, till Konrads frånvarande barn, hans mycket närvarande barnbarn vidare till den lokala maffiabossen och den privata profithungriga ägaren av Kerubens äldreboende och många andra vårdinrättningar. Upplösningen är oväntad och gör mig som läser överraskad.
Som vanligt har Kallentoft ett sätt att skriva som bitvis är poetiskt. Det är främst när den döde talar till de som fortfarande finns i livet som de vackra bitarna finns. De bitarna läser jag gärna mer än en gång.