Olga Grjasnowa skriver en tänkvärd debutroman om Masja, en judinna från ryssland, uppväxt i tyska Frankfurt. Masja studerar språk för att bli tolk, helst inom FN. Hon har rest mycket för att lära sig språk på plats och hon har en gedigen utbildning. Ändå vacklar och flackar hon. Hon lever med Elias som har sitt ursprung i forna Östtyskland. Han har haft en kärleksfull mor och en försupen far. Tillsammans har Masja och Elias skapat ett liv ihop, inte helt enkelt, men ändå ett liv tillsammans. När Elias sedan skadar sig, hamnar på sjukhus och får en svår infektion känner Masja att hon inte räcker till. Hon är obekväm med situationen och tycker inte alls om rollen som vårdare åt Elias när han blir utskriven. När Elias sedan dör i sviterna av infektionen är katastrofen i Masjas liv ett faktum. Det är först då man som läsare förstår hur mycket hon faktiskt älskat Elias. Bredvid Masja står hennes bästa vänner, Cem och Sam, som plockar upp henne efter bästa förmåga. Masja flyr dock Frankfurt och den förtärande tillvaron i ensamhet utan Elias, till Israel. Hon tar tjänst som översättare hos en tysk organisation. Väl i Israel känns det som Masja tappar bort sig ännu mer och att förtvivlan över att Elias är död blir större.

Ryssar är såna som gillar björkar var den bok vi läste i min bokcirkel nu senast. Vi hade olika uppfattningar om den. Vi var dock överens om att det var en läsvärd bok. Vi funderade alla över Masjas beteende i samband med Elias sjukdom och död. Men hur skulle man själv reagera i en sådan situation? Masjas "flykt" från Tyskland till Israel kanske var hennes sätt att hantera sorgen, även om hon inte heller i Israel gör det särskilt väl.

Ryssar är såna som gillar björkar stannar kvar i mina tankar ett tag. Det finns lite att analysera i sin ensamhet.