Förtrollad har jag blivit av Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Jag har inte kunnat lämna läsningen utan läst utan uppehåll ända till jag varit tvungen att andas. Tredje delen i serien är inget undantag från de två första delarna.

Jag läste ut Del. 3 Döden på en dag men jag har varit tvungen att smälta det jag läst innan jag kan skriva om det. För det är starkt det Gardell skriver om med sådan värme att jag bara sveps med. In i 80-talets Stockholm, in i Pauls kök, jag följer hur Benjamin knyter sin slips inför ytterligare en begravning för en vän, jag ler när Lars-Åke kommer ut och lämnar sin flickvän och jag rörs över hur bedrövligt det var för de män som var de första att falla offer för HIV och AIDS. Precis som undertiteln anger handlar den tredje delen av trilogin om just döden. Hur många av de sammansvetsade vännerna sakta tynar bort i sjukdomen och hur de andra står bredvid och vet att nästa person kan vara just de. Och även om det är en berättelse om döden är det också en berättelse om livet, om att känna livet i sig. Om kärlek, om att få uppleva kärlek. En kärlek som trotsar allt: föräldrars åsikter, samhällets ramar och alla fördomar. Som läsare får man fortsätta att följa Paul, Rasmus, Benjamin, Seppo, Lars-Åke och Bengt. Boken börjar med Bengts begravning och vad som hänt innan den, hur han kom till Stockholm från en liten landsort i norra Sverige och hans debut i den stora staden. Sedan får man veta hur Lars-Åke träffade Seppo och hans väg dit från ett hetrosexuellt förhållande i Täby till Stockholm och Pauls kök där Seppo dyker upp i hans liv.

Man får också vara med när Rasmus drar sitt sista andetag med sin älskade Benjamin och sina föräldrar kring sig och hur respekten för det Rasmus och Benjamin har haft tillsammans helt negligeras av Rasmus föräldrar bara några få minuter efter Rasmus död.

Gardells skildring är en sann berättelse och han vill skriva serien för att bryta tystnaden kring HIV, AIDS och homosexualitet. Det har han gjort med besked!

Jag rekommenderar alla att läsa denna trilogi. Både för den skönlitterära kvaliteten den håller men även som ett tidsdokument om en period i vår historia som har gömts undan och talats mycket tyst om.

Läsningen av Torka aldrig tårar utan handskar har gjort att jag tänkt otroligt mycket på de som hör till den generationen och precis som Jonas Gardell överlevde, men även på alla homosexuella oavsett generation. Vilken tur att Gardell skrivit denna romansvit som en upprättelse till alla som dog, till alla som lever och till alla som fortsätter leva och älska. Ni är i mina tankar och vissa av er extra mycket, ni vet vilka ni är. Kärlek på er!

Bild och recensionexemplar från förlaget