Jag insförskaffade några böcker på rean och en av dem var Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv. Åsa Moberg skrev boken i början av 1970-talet och har sedan sparat manuset i en pärm hemma. I början av vårt decennium plockar hon fram manuset och visar för sin förläggare som blir eld och lågor, detta ska publiceras! Moberg får i uppgift att göra vissa ändringar i manuset, absolut inte lägga till något, bara ta bort lite från det enorma manuset. Förläggaren anser nämnligen att manuset är som att öppna en konservburk från 1970-talet. Så blev således Kärleken i Julia Anderssons liv publicerad nästan 40 år efter att den blev skriven.

Boken handlar om , som titeln anger, Julia Andersson. En ung textilkonstnär i Stockholm som lever tillsammans med Rune som är tjugo år äldre än hon. Omgivningen anser att de är de perfekta paret med frihet i förhållandet. Friheten består av att de tillåter varandra arbeta med vad de vill och stöttar varandra i allt. Julia upplever dock att alla som lever i äktenskap elle äktenskapslika förhållanden någon gång, eller ofta, är otrogna. Lockelsen finn där för Julia i form av den betydligt äldre Hubert Meyer, chef för Moderna muséet. Julia fattar tycke för Hubert och börjar så småningom älska honom, men hon tänker inte vara otrogen mot Rune.

Bokens huvudsakliga handling kretsar kring Julias tankar om och på Hubert samt dragningskraften han har på henne. Hon har under korta perioder liknande tankar om andra män, men inga tankar som är som de på Hubert. Det är ett intressant porträtt av den intelektuella världen i Stockholm under 1970-talet, modet, som Julia föraktar, om de gruppmöten/föreläsningar som föregick i de ungas kretsar gällande bland annat missbruksvård.

Jag gillar Kärleken i Julia Anderssons liv. Med dagens blick är hon och Rune inte särskilt jämnställda, han vägrar diska, dammsuga och lagar bara mat när hon är riktigt trött eller inte har tid på grund av en dead line på ett arbete. Han kräver att hon ska stanna hemma och hjälpa honom då och då. I min värld idag är det totalt främmande, men som sagt ett mycket intressant porträtt av 1970-talet. Dessutom är den självbiografisk i mångt och mycket och vem är egentligen förlagan till Hubert Meyer? Den som läser får veta.