"...och så kysstes de på gatan medan folk runtomkring dem skyndade sig hem i kvällsljuset, och det var den ljuvaste kyss någon av dem någonsin skulle få."

Emma och Dexter delar en natt tillsammans, natten efter deras examen vid universitetet i Edinburgh. En natt och sedan skiljs de åt. Eller?

Man får följa Emma och Dexter, Dexter och Emma åt genom åren på samma datum som de först träffades. Ibland är de tillsammans men oftast på var sitt håll. De lever sina liv, inte parallellt men utkanten av den andras liv. De är mycket olika men ändå finns det något där.

Jag vill inte skriva mer än så för då avslöjas för mycket. Däremot kan jag säga att stilen i boken var så bekant och så råkade jag se att författaren även skrivit manus till TV-serien Kalla fötter, Cold feet, och då ramlade talgdanken ned. Jag kan också avslöja att jag grät när jag läste delar av boken, skrattade och även kände igen mig i mycket. Jag är nämnligen gift med min bästa vän, vi var bästa vänner i två år innan det blev något annat och det kändes förbestämt att det skulle bli så.

"Han kände hennes skratt mote sitt bröst, och i det ögonblicket tänkte han att det inte fanns någon bättre känsla än att få Emma Morley att skratta."