Vilken resa! Både för läsaren och för Charlie, huvudpersonen i boken.

Charlie är 15 år och ska just börja High School och är orolig för det. Han börjar därför skriva brev till någon vi inte vet vem det är. Charlie själv har valt ut denna någon på grund av: "hon sa att du är en sån som lyssnar och förstår och att du inte försökte ligga med den där personen på festen, fast du hade chansen." Charlie är mycket tydlig med att han vill vara anonym inför mottagaren. Han skriver det första brevet den 25 augusti 1991 och uttrycker då sin oro för att börja High School och berättar att hans bror for iväg tidigare på sommaren för att börja plugga på college och att pappa jobbar och mamma lagar mat och att hans syster inte är något vidare.

Sedan fortsätter han att skriva breven till den, för läsaren, okända mottagaren med jämna mellanrum. Han berättar vad som händer i livet är och nu men även vad som hänt när han var liten. Han återkommer ofta till sin moster Helen som dog i en bilolycka flera år tidigare. Den kärlek och tillgivenhet han kände för henne gör honom ledsen när han tänker på henne. Dessutom har hans bästa, och enda vän, Michel tagit sitt liv året innan och det gör också honom ledsen. Således börjar han High School utan någon vän, han är ensam för det mesta och många i hans omgivning uppfattar honom som konstig, märklig, annorlunda. Så lär han känna Sam och Patrick som är "plastsyskon" och livet förändras. Plötsligt har han två goda vänner och dessutom blir han kär i Sam som han tycker är en otrolig vacker flicka, men hon är två år äldre så han får, på ett mycket vänligt sätt, reda på av Sam att det aldrig kan bli något mellan dem. Men spänningen finns där hela tiden. Tillsammans med Sam och Patrick känner sig Charlie värdefull och omtyckt och en kväll när de åker i Sams pickup lyssnande på ett blandband (japp, blandband! Bara ordet väcker tusen minnen) med låtar som gör Charlie alldeles lycklig utbrister han: "Jag känner mig oändlig."

Det är Patrick som plötsligt en kväll säger: "Han är en wallflower. Han står och tittar på." Och det gör Charlie på något märkligt vis. Han gör det aldrig med flit han råkar bara vara i det rum där par under en fest trillar in och hånglar vilt, eller vara den som upptäcker att skolans populäraste kille hånglar med en annan kille. Men Charlie säger aldrig något om det han ser till någon, därav Wallflower.

Charlie utvecklas under sitt första år på High School. Han dejtar en tjej men förstår egentligen inte varför, han tar körkort, röker på, hjälper sin syster ur en delikat situation och utvecklar sitt läsande och skrivande genom en otroligt engagerad engelskalärare. Boken har också ett slut man inte räknar med. Han går från en osäker ensam kille till att utvecklas till en annan människa utan att bli något han inte är.

Jag har fastnat för ett citat i boken som gör mig alldeles varm och som jag läst för både min man och för några kollegor. Citatet gör mig tankfull och gör att jag har fått en insikt. Charlie är på besök hos sin farmor och vill dra sig undan en liten stund från släktens livliga umgänge: "När jag gick upp för trappan till pappas gamla rum och tittade på de gamla fotona, började jag tänka på att det fanns en tid när de inte var minnen. Att nån faktiskt hade tagit kortet, och att de som var på kortet kanske nyss hade ätit lunch." En sådan fantastisk iakttagelse, jag blir alldeles varm!

Wallflower är en ungdomsroman men läs den gammal som ung, det är den värd.

Bild och recensionsexemplar från förlaget