Så var den äntligen här! I ett brunt paket i brevlådan låg Mr. Grey och väntade på mig en grå januaridag. Vilken lycka att ha Femtio nyanser av frihet i sin hand! Som jag, och flera i min bekantskapskrets, har väntat.

Jag började läsa samma kväll och blev besviken. E.L James hade inte alls samma sting i denna del tre, och då menar jag inte i beskrivningarna om sexet för de var sig lika. Utan själva storyn, det känns som hon tappat geisten. Men när jag efter ett par kvällars läsning nått knappt 400 sidor in i boken blev det plötsligt bättre igen, om än förutsägbart.

Femtion nyanser av frihet börjar på franska rivieran där Ana och Christian håller på att avsluta sin smekmånad. Ana har tillbakablickar och läsaren får följa med på bröllopet mellan de två och vad som hänt efter det men innan sluttampen på smekmånaden. Det är uppenbart att Ana trotsar Christian och hans idéer om hur hon ska bete sig mer än i de tidigare böckerna och det är uppfriskande. Efter smekmånaden börjar vardagen i Seattle; Christian sköter sitt företag och Ana fortsätter som redaktör på det lilla förlaget SIP. Christian tycker dock att hon inte behöver arbeta men där är Ana bestämd.

Givetvis har Mrs. Robinsson en del i handlingen även i denna bok, men mycket reducerad. Däremot fortsätter jakten på den som saboterade helikoptern i Femtio nyanser av mörker och det blir som en liten deckargåta invävd i handlingen. Ana visar på stort mod i upplösningen på den. Hon visar också på jädrar anamma när en alltför närgången kvinna tafsar på Christian, mycket roligt.

Bokens slut är som jag tidigare nämnde förutsägbart, men det gör inte så mycket. Däremot förargar författaren mig med en replik Ana har. Då kände jag att det märks tydligt att författaren själv inte har någon dotter, jag vill inte avslöja vad det är men alla kvinnor med döttrar kommer att förstå vad jag menar. Allra sist i boken får man läsa ett par scener ur första boken sett ur Christians perspektiv och det är mycket trevligt. Berättarperspektiv är en intressant fråga enligt mig och eftersom alla böckerna är berättade av Ana är det roligt att få läsa lite ur Christians perspektiv. Är det månne det som är E.L James nästa projekt att skriva om alla böckerna ur Christians perspektiv?

Nu är det slut på Mr. Grey och det känns lite tomt. Men jag tror att E.L James skulle ha hållt sig till två böcker, del tre känns urvattnad och lite krystad fram till ungefär sidan 400. Översättningen till svenska är inte heller lika bra som Femtio nyanser av honom och Femtio nyanser av mörker och alla tre har olika översättare. Men har man nu läst del ett och två måste man ju läsa del tre tycker jag, men sänk förväntningarna.

                                     Recensionsex. och bild från förlaget