Min kära make tycker att jag är urtrist som alltid önskar mig böcker till jul och födelsedag och brukar inte köpa böcker åt mig. Men i år, i år! Jag har fått När döden kom till Pemberley av P.D James av honom! Inte nog med att det är en deckare av P.D James det är dessutom som en fortsättning på den underbara Stolthet och fördom av Jane Austen! Kärlek på Yonas och länge leve ledighet som gör att det finns tiiid till att bara läsa.

Gillian Flynn har skrivit en mörk roman med titeln Mörka platser. Mörka platser är inte likt det jag brukar läsa och därför blev denna läsning extra spännande. Genren är deckare, men det är ingen deckare i vanlig bemärkelse. För det är ingen polisgrupp som löser ett mord utan det är privatpersonen Libby Day som börjar luska i mordet på stora delar av sin egna familj som skett 25 år tidigare och där hennes storebror sitter dömd till livstid för att utfört morden. Libby var sju år när det hela hände och pekade vid tillfället för rättegången ut sin bror som den skyldige. Hon blir dock kontaktad av en grupp som hävdar att brodern, Ben, är oskyldig och de vill att hon ska ta tillbaka sitt vittnesmål. Libby bestämmer sig för att luska i det hela för att försöka få fram sanningen innan hon tar tillbaka sitt 25 år gamla vittnesmål. Beslutet att ta reda på vem som mördade hennes mamma och två systrar tar Libby till ett otal mörka platser runt om i U.S.A Hon finner sin far, den alkoholiserade och spelmissbrukande Shooter, hon besöker sin bror och hon möter flera personer från sitt förflutna. Libby är till en början motsträvig till det hela men vart efter hon kommer fram till nya vägskäl som leder henne vidare blir hon mer och mer intresserad. Det är svårt att tycka om Libby, även om hon fått stora delar av sin familj mördad framför sina ögon mer eller mindre. Hon är girig, slö och kleptoman. Hon lever ett liv där allt går ut på att tycka synd om sig själv, men hon gör inget åt det. Det känns som det enda vettiga hon har gjort i sitt drygt 30-åriga liv är att ta tag i att ta reda på om hennes bror verkligen är mördaren. Som läsare får man följa Libby i nutid men även modern Patty, brodern Ben och de två systrarna 1985 just innan morden. Jag gillar denna bok även om det tog mig en stund att komma in i den. Jag har redan pratat om den inför goda vänner och insåg då att jag faktiskt gillar denna bok med dess antihjälte Libby Day.

Bild och recensionsex. från förlaget

I had a farm at the foot of Ngong Hills.

1985 var jag tretton år och Out of Africa (Mitt Afrika) med Meryl Streep och Robert Redford i huvudrollerna hade biopermiär. Jag vet att jag redan då ville se filmen om Karen Blixens liv i Afrika. Men det tog nog ett par år innan ett besök gjordes i videobutiken och filmen hyrdes på VHS. Jag blev frälst direkt! 1992 var jag nitton år och på besök hos goda vänner i Kenya och besökte då Karen Blixens hem, farmen vid foten av Ngong hills. Vilken upplevelse! 

Jag kan inte säga hur många gånger jag sett filmen och tänkt tillbaka på mitt besök på farmen när jag 1997 fick se i tidningen att ABF i Eskilstuna skulle ha en läsecirkel kring Karen Blixens böcker. Jag anmälde mig direkt för jag hade fortfarande inte läst något av Blixen. Tiden gick och jag fick aldrig någon kallelse vilket ledde till att jag ringde ABF och frågade vad som hänt med läsecirkeln och det visade sig att kvinnan som skulle ha hållit i gruppen hade hoppat av. Den dam jag talade med på ABF frågade raskt om jag kunde tänka mig att hålla i läsecirkeln, jag tänkte igenom det hela blixtsnabbt och tackade, förstås, ja. Således kallades de andra som ville delta in till en första träff till vilken alla skulle ha läst Den afrikanska farmen, boken som filmen, till stora delar, är baserad på. Nervös som tusan tog jag emot kursdeltagarna som visade sig vara 5-6 damer som alla nått, eller nästa nått, pensionsåldern samt en chef inom kommunen. Det visade sig snabbt att flera av damerna bara anmält sig för den sociala biten, kaffepausen, och inte alls var så intresserad av att läsa Blixens verk. Således plöjde jag det mesta Karen Blixen producerat under några veckor så att jag som kursledare iallafall kunde berätta om böckerna och novellerna. Jag lyckades dessutom ragga rätt på en VHS-kassett med Babettes gästabud som en av de lokala videouthyrarna hade djupt inne på lagret. Avslutet på kursen var att se Out of Africa på Bio Contrast, bibliotekets biosalong, tillsammans med kursdeltagarna och andra som ville se den 12 år gamla filmen på bio. Så fick jag äntligen se den på bio, efter filmen ville damerna gå på puben för det hade de aldrig gjort. Det gjorde vi. Det var en upplevelse att under en hösttermin ta till sig stora delar av Blixens författarskap. Detta gjorde att jag blev än mer intresserad av Blixens liv och författarskap. 1998 var jag och min, då blivande, man på bilsemester i Danmark. Ett självklart besöksmål var Karen Blixens hem i Rungstedlund mellan Helsingör och Köpenhamn, där hon både växte upp och sedan dog. Det var en härlig upplevelse, dessutom ligger författaren begravd intill sitt barndomshem.

Att jag skriver detta inlägg om mina möten med Karen Blixens liv och författarskap är att jag idag har sett Out of Africa för första gången sedan 1997, det var fantastiskt! Julledigheten kommer att ägnas åt den Afrikanska farmen och troligen åt Seven Gothic Tales.

Min snart elvaåriga dotter Saga håller just på att avsluta sist delen i Laura Ingalls Wilders serie om sin uppväxt i ett nybyggande U.S.A Under några månader har jag morgon och kväll fått rapport om vad som hänt i just den boken hon hålller på med för tillfället. Och det är en fröjd! Jag har själv läst serien minst två gånger när jag var i Sagas ålder och jag minns så mycket av den märker jag när Saga berättar. Jag kan fylla i meningarna hon börjar för jag minns trots att det gått nästan 30 år. Nu har Saga lite sorg för hon håller på att läsa den sista delen och hon vill som inte lämna Laura och hennes familj. Jag förstår Saga precis, för det är svårt att lämna vissa böcker och enligt Saga själv är detta det bästa hon läst. Det glädjer ett modershjärta att läsning kan sluka även ens barn så att allt annat blir oviktigt.