På årets bokrea slog jag till på Niceville av Kathryn Stockett eftersom jag hört så mycket gott om den. Jag har dock inte läst den förrän nu. Niceville är en typisk roman. Den handlar framför allt om svarta hembiträden i 60-talets Mississippi och deras vita arbetsgivare (kvinnorna, männen är på jobbet för att försörja sina hemmafruar). Bland dessa vita kvinnor finns Skeeter som just återvänt till hemstaden Jackson efter collegestudier. Hon faller in i sitt gamla liv med välgörenhet, bridgespel och allmänt slapparliv. Hon har dock förändrats under sin tid på college och känner att hon vill göra något annat. Hon vill bli författare och lyckas få arbete på lokaltidningen som skribent för hushållsfrågespalten. För att kunna svara på frågorna tar hon hjälp av sin vän Elizabeths hembiträde Aibileen. Genom Aibileen träffar hon också Minny som även hon är hembiträde. Tillsammans med Aibileen bestämmer sig Skeeter för att skriva en bok med svarta hembiträdens berättelser om sina arbetsgivare. Allt måste ske i smyg då svarta och vita enligt lag inte får umgås hur som helst. Skeeter lyckas få en förläggare i New York intresserad av idén med boken då den ligger rätt i tiden, det är när Martin Luther King har sin marsch genom Washington.

Niceville handlar om rasmotsättningar, kampen för att få det bättre och vänskap över gränserna. En helt klart läsvärd bok som jag tycker hade ett segt slut. De sista 50-70  sidorna var sega men i övrigt är det en helt okej bok. 

Margurite Duras klassiker Älskaren läste jag som ung, eller yngre. Jag har inga bestående minnen av den sedan då men har nu läst om den och nu lär den sitta kvar ett tag. Duras språk gör mig lycklig! Jag har inte läst den på orginalspråk men översättaren har gjort ett mycket bra jobb enligt mig.

Älskaren är självbiografisk och handlar om en kort period av författarens uppväxt i Indokina (Vietnam). Hon är femton och ett halvt när hon på en färja över Mekongfloden möter en rik kines. Hon slutför resan i hans limousin med honom. Det är upptakten till ett förhållande över förbjudna gränser. Hon är fransyska, han kines, hon är bara drygt femton, han över tjugo. Dessa gräser skrider de dock över och hon spenderar eftermiddagar och kvällar i hans lägenhet mitt i det myllrande Saigon. Om hon egentligen vill detta kommer jag att fundera på länge. Mycket på grund av detta avsnitt i boken:

Jag kommer aldrig mer att göra resan i bussen för infödda. Hädanefter kommer jag att ha en limousin som kör mig till skolan och hem till pensionen igen. Jag kommer att äta middag på de flottaste ställena i stan. Och hela tiden kommer jag att ångra allt jag gör, allt vad jag lämnar, allt vad jag tar, det goda som det onda, bussen, busschauffören som jag brukade skämta med, de gamla gummorna som tuggade betel på platserna längst bak, barnen på bagagehyyllorna, familjen i Sadec, fasan för familjen i Sadec, dess geniala tystnad.

De båda inser snabbt att det aldrig kan bli något mer mellan dem, hans pappa har helt andra planer för sin son och hennes mamma blundar för förhållandet så länge det hjälper dottern, och resten av familjen, ekonomiskt men kommer trots detta sätta stopp om det fortsätter.

Parallellt med kärlekshistorien får man också följa den unga flickans uppväxt och familj. Fadern är död sedan länge och mamman lever ett fattigt liv som lärarinna. Flickan har två bröder varav den äldsta har ett opiumberoende som gör att han stjäl allt han kommer åt av sin familj. Den andra brodern är flickans gunstling och en vek figur.

Älskaren blev min läsning under en resa till Barcelona, kanske var det värmen som gjorde den extra härlig, men den var hur som helst en härlig upplevelse.