Alla inlägg under maj 2012

ELD

Av Viktoria - 28 maj 2012 19:22

Del två i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens trilogi om de Utvalda i Engelsfors heter Eld. Liksom första boken, Cirkeln, handlar Eld om de fem gymnasietjejerna som plötsligt märker att de har onaturliga krafter. De är så olika man kan tänka sig men måste förenas för att gemensamt använda sina magiska krafter för att rädda världen. Sommarlovet mellan första och andra ring på gymnasiet är dallrande varm i det lilla samhället Engelsfors i Bergslagen. De fem utvalda håller andan och väntar på vad demonerna ska hitta på. Hettan som Engelsfors upplever är omänsklig, skogen dör, trädgårdarna blir som den afrikanska stäppens bruna gräs, människor svettas och regnet lyser med sin frånvaro. Det är denna värme som är det första tecknet på att allt inte står rätt till. Plötsligt dyker dessutom föreningen Positiva Engelsfors, PE, upp från ingenstans och värvar ortborna på löpande band. Hela organisationen går ut på att tänka positivt och på så sätt bli av med alla sina problem, psykiska som fysiska. Ledargestalten är Elias Malmros mamma, Helena. Elias var den första som dog i Cirkeln. Helena är klämkäckt positiv och får med sig den största delen av befolkningen i Engelsfors samtidigt som de utvalda blir varnade för PE. De kämpar tillsammans för att stå emot och för att slåss mot de onda krafter som närmar sig. De kommer varandra närmare än någonsin och får besök från andra sidan och en av de utvalda, Anna-Karin, får en egen familiaris. En räv som blir hennes ögon och öron i skog och mark, men även där hon inte kan gå då det är risk att hon blir sedd. Slutet är dramatiskt då både räv och de utvalda blir indragna i något de aldrig kunnat tro.

Eld har en handling som håller ihop, det finns inga falluckor eller tabbar. Den förför, imponerar och gör att man vill ha mer. Det är en ungdomsbok men det är kvalitativ läsning för både ungdomar och vuxna.


Omslagsbild: EldRecensionsexemplar och bild från förlaget

Av Viktoria - 15 maj 2012 21:23

Finska författare är mycket ovanligt att jag läser men då och då händer det och jag är mycket glad att jag lockades av att läsa Riikka Pulkkinens Sanningen efter en artikel i DN om henne och hennes författarskap. Pulkkinen har ett språk som gör att jag måste läsa varje ord och som suga lite på dem för att kunna ta in hela denna vidunderliga roman, jag vill inte missa ett ord för då missar jag en nyans som jag sällan skådat. Jag har flera gånger lagt ned boken efter att ha läst ett 20-tal sidor bara för att smälta allt det vackra i språket och de djupa nyanserna, men även de lätta vackra. Att läsa om den finska sommarnatten och älskande i det magiska kvällsljuset gör mig varm. Otron i boken gör mig kall. Helheten gör mig lycklig ty det är en vacker bok trots tragik och ledsamheter som sträcker sin långa slingriga svarta tråd från 1960-talet ända till idag. För det är en historia idag som vävs ihop med den historia som utspelar sig på 1960-talet.

I centrum står Elsa som är döende i cancer. Hennes man Martti är konstnär men har aldrig målat av sin hustru. De har dottern Eleonoora som är läkare och försöker se på sin mors död med sitt praktiska läkarsätt, hon kväser sina egentliga känslor. Eleonoora är gift med Eero och tillsammans har de döttrarna Anna och Maria. I pereferin finns även Eeva. Eeva är den som tar mycket plats i boken, hon var Eleonooras barnflicka under 60-talet. Hon blev även Marttis älskarinna och deras förhållande pågick i flera år bakom ryggen på Elsa. Elsa kommer dock på dem efter flera år och Martti får ett svårt beslut att ta: ska han stanna med Elsa och Eleonoora eller ska han gå till Eeva? Man får följa Eevas berättelse under de år på 60-talet då hon finns med i famijens liv parallellt med vad som händer idag med Elsas sjukdom. Anna är den som får höra historian om Eeva av sin mormor. Allt rullas upp när Anna hittar en klänning i en gammal garderob hos morföräldrarna och Elsa berättar för sitt barnbarn om morfaderns svek när modern var ett litet barn.

Det är en vacker, sorgsam och glad historia. Elsa har sådan livslust trots att hon bara har veckor, möjligen månader, kvar att leva. Hon dansar, bastar, dricker vin och älskar sin familj. Anna orkar ta tag i sorgen i sitt liv efter att hon fått veta om Eeva. Eleonoora kan till slut lätta på gardet och släppa fram sin sorg.

Jag vill ge ett par citat ur boken för att visa på det vackra språket:

"Jag ler. Han plockar mitt leende ur luften och bosätter sig i det." (Sidan 231)

 

"Kärleken var lika självklar som handens existens, den hand som sträcktes fram mot Elsa." (Sidan 234)

Jag funderar på hur vacker den är på finska? Originalspråket. Vi har goda vänner i Finland och när jag frågade Taija om hon läst något av Riikka Pulkkinen sa hon nej men bad mig tala om Sanningen var värd att läsa. Jag ska säga att den är det och be att hon läser den på finska så att jag får höra hur den är på då.

Omslagsbild: SanningenRec.ex och bild från förlaget


 

Av Viktoria - 12 maj 2012 14:54

Efter en mycket trevlig middag tillsammans med min systerson och hans pojkvän gick jag genom Vasastan, från Tegnérgatan till Dalagatan, från restaurangen till Joakim och Jay där jag skulle sova. Jag gick genom den för mig mycket kära Tegnérlunden och var tvungen att stanna för att fota min favoritstaty i Stockholm, tidigare nämnda Carl Eldh-statyn av Strindberg. Jag har lagt bilden som bakgrund på min telefon och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser den. För Tegnérlunden är bara positiva minnen för mig och jag har gått många vändor runt parken och kring statyn, kysst Yonas när vi var alldeles nykära och vallat Hilding där på hans kissrundor. Här är den, min favorit.

 

Av Viktoria - 12 maj 2012 09:50

Mitt umgänge med Mr. Ripley är nu slut. Det är tomt utan honom. Denna märkliga man som beskrivs som en antihjälte. Som trots sin personlighet och sina handlingar inte går att riktigt tycka illa om. Han gör att man tar honom till sitt hjärta genom sin töntighet och utsatthet, sedan avskyr man honom ett tag för att sedan ta honom tillbaka på grund av hans sätt och hans manér.

Mr. Ripley av Patricia Highsmith är en samlingsvolym med alla tre böckerna om Mr. Ripley; En man med många talanger, En man utan samvete och En man med onda avsikter.

I En man med många talanger får Tom Ripley i uppdrag av en rik affärsman att åka till Italien och försöka övertala affärsmannens son Dickie Greenshaw att komma hem till U.S.A och ta över firman. Tom åker till Italien, lyckas träffa Dickie och hans vän Marge i den lilla orten på Italienska rivieran där de bor. Ganska snart blir Dickie och Tom goda vänner och Dickie ber Tom att flytta in hos honom i hans hus högt upp ovanför havet. Marge är inte lika förtjust i Tom som Dickie är. Tom tar vara på det goda livet i Italien och ber Dickie att de ska resa runt och se sig omkring i Italien och Frankrike. I början är Dickie med på det men han tröttnar relativt snabbt på Tom. Han går dock med på att följa med Tom till franska rivieran. Under den resan begår Ripley sitt första mord, han slår ihjäl Dickie Greenshaw och tar sedan över hans identitet och lever under hans namn en tid i Paris och i Italien. Han får dock problem då en vän till Dickie hittar honom i Paris i den lägenhet han omsorgsfullt har inrett med Dickies pengar. Vännen kommer och besöker honom och frågar var Dickie är och varför Tom har på sig Dickies kläder. Tom slår då ihjäl även honom och dumpar liket bakom en grav på en av Paris kyrkogårdar. Sedan dyker han upp i Venedig som sig själv för att fria sig själv från alla misstankar.

En man med många talanger är en mycket annorlunda bok och dessutom mycket bra. Jag har haft mycket svårt att lägga ifrån mig den vilket gjorde att jag direkt den var slut tog mig an En man utan samvete. I den bor han i Frankrike, är gift med den vackra Heloise. Han är dessutom inblandad i tidens största konstskandal. Han är hjärnan bakom en grupp som efter en känd konstnärs försvinnande (död), gett honom ett nytt liv på hemlig ort i Sydamerika. Sedan har gruppen städigt sett till att nya tavlor av konstnären dykt upp på marknaden i det egenägda galleriet. Det är så skickliga förfalskningar att de kunnat hålla på med det i många år men plötsligt blir en amerikansk konstintresserad industriman misstänksam över sin tavla. Han tar kontakt med galleriet i London och ber att få komma över från U.S.A för att visa sin tavla och ta den till en specialist på Tate. Plötsligt sitter gruppen i klistret och Tom får hoppa in som konstnären Derwatt för att övertala amerikanen om att tavlan är äkta, vilket den förstås inte är. Detta går dock inget vidare, mannen är fortfarande säker på att det är en förfalskning. Tom tar då med sig mannen hem till Frankrike, som sig själv för att visa honom sina två Derwatt målningar, en äkta, en förfalskning. Inte heller det fungerar, amerikanen är fortfarande säker på att han har en förfalskning och han börjar på att fundera på varför Tom är så angelägen att övertala honom om att det inte är en förfalskning han har. Plötsligt känner han igen Tom händer, samma händer som Derwatt haft. Påkommen om detta slår Tom ihjäl mannen i sin egen vinkällare med hembiträdet en trappa upp. Sedan går resten av boken ut på att gömma liket, inte åka fast och att dölja det hela för sin fru. Även En man utan samvete är riktigt bra och var svår att lägga ifrån sig.

Slutligen var det så dags för En man utan samvete som handlar om morden på några medlemmar i maffian i Tyskland. Det är Tom som får frågan från sin vän i Tyskland, Reeves, om han kan fixa någon som kan ta död på två medlemmar ur italienska maffian som tagit allt för stor plats i Tyskland. Utan minsta samvete rekommenderar Tom Reeves den leukemiska rammakaren i grannbyn, Jonathan. Jonathan accepterar efter mycket om och men erbjudandet om en mycket stor summa pengar för att utföra det första mordet. Sedan är karusellen igång, igen. Självklart kommer Ripley in och tar en stor del av handlingen och löser alla möjliga problem med sitt kalla sätt som gör att han hela tiden är helt oberörd medan Jonathan lider svåra samvetskval inför det han gjort men också inför hustrun Simone och sonen George. Av de tre delarna är En man utan samvete den som är segast av dem. Den är dock helt klart läsvärd, det är hela boken Mr. Ripley. Och som sagt, jag kommer att sakna umgänget med honom även om han är en obehaglig typ.

Omslagsbild: Mr RipleyRecensionsex. och bild från förlaget

Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards