För tjugo år sedan ungefär såg jag en film som jag tog till mitt hjärta direkt, det var Ett rum med utsikt med Helna Bonham-Carter i huvudrollen. En annan av mina stora favoriter just då var också med i rollistan, Daniel Day Lewis, som snobben Cecil Vyse som stod över alla andra i sitt eget tycke. Filmen har jag sedan sett om och om igen och köpte den till och med för något år sedan. Men nu äntligen har jag läst boken som är förlagan till filmen. Ett rum med utsikt är skriven av britten L.M Forster 1908 och är en kärlekshistoria. Inte romantiskt tjafsig utan en vacker kärleksförklaring till sanningen, kärleken, Italien, England och människor som faktiskt vågar vara lite egna.

Den unga Lucy Honeychurch kommer tillsammans med sin kusin Charlotte till Florens i Italien. De har bokat rum på ett pensionat och har beställt rum med utsikt mot floden Arno, det får de dock inte och besvikelsen är stor. Redan första kvällen erbjuder en äldre man, Mr. Emerson, och hans son, George, de båda kvinnorna sina rum istället för de har utsikt. Efter mycket om och män accepterar kvinnorna bytet och får sina rum med fantastisk utsikt. Det är början på en udda bekantskap mellan Lucy och Charlotte och Mr. Emerson och George. Under tiden i Florens åker ett stort sällskap engelska turister upp i bergen tillsammans med den engelska kyrkan i Florens präst. Under den utflykten kysser George Lucy och skandalen är ett faktum anser Charlotte. Lucy tycker dock att det är bättre att hålla tyst om vad som hänt och lämna Florens så snart som möjligt. Detta görs men senare under året träffar Lucy George och hans far igen då de flyttar till den by Lucy bor i tillsammans med sin mamma och bror. Lucy är då förlovad med Cecil Vyse, en kulturell snobb som ser ner på de flesta i sin omgivning. Självklart blir det situationer som är lite penibla när Lucy och George möts, men inget de kan hantera. Till en dag i oktober...

Mer vill jag inte säga. Men läs Ett rum med utsikt även om du sett filmen. Filmen är fantastisk, men boken är otrolig! Jag är mycket glad att jag äntligen läst den. Att jag dessutom avslutade den ute i vårens varma sken gör ju inte saken sämre.