Gamla stan-morden är den fjärde deckaren i Lars Bill Lundholms serie om mord i Stockholms olika innerstadsstadsdelar. Det började med Östermalmsmorden och sedan kom Södermalmsmorden, Kungsholmsmorden och nu senast således Gamla stan-morden. Tyvärr har de inte blivit bättre och bättre. Enligt mig är Södermalmsmorden bäst men det andra två tidigare böckerna är också helt ok. Gamla stan-morden tycker jag blir alltför beskrivande. Lundholm är även manusförfattare och är då säkert van att lägga ut en beskrivande text för att få fram bakgrunden till skådespeleriet, det passar dock inte så bra i romanform. Dock är kriminalaren Axel Hake och hans anhang av kollegor mycket trevliga att träffa igen. Denna gång är det en mycket känd skådespelare som blir brutalt nedstucken på Johannesgränd i Gamla stan. Denna skådespelar, Peter Branting, känns som en exakt kopia av Mikael Persbrandt vilket gör att jag undrar om Lundholm bett att få låna Persbrandts utseende och offentliga rykte. Det är bitvis som att läsa en skvallerartikel om Persbrandt och hans forna förhållande till Maria Bonnevie. I boken heter kvinnan Freja, men även hon är skådespelerska och har spelat den kvinnliga huvudrollen mot Branting i McBeth på Dramaten. Hm, det känns som rakt av från Persbrandt och Bonnevie bara att de spelade i Fröken Julie.

Hur det än är med identitetslånandet blir Branting som sagt mördad. Axel Hake får i uppdrag att lösa kändismordet och får träffa skådespelareliten i Sverige genom olika förhör. Han kommer en mysko sekt och oäkta barn på spåret. Tillsammans med sin buffliga kollega Lindman vänder han upp och ned på det mesta för att komma åt mördaren. Storyn är således helt ok. Ett plus i kanten är att man får träffa Hakes excentriska syster som har smak för fel sorts män vilket gör Hake mycket bekymrad till och från. Ja, vad ska jag säga? Läs den om du vill ha en deckare med mycket vackra, något för långa, skildringar av Stockholm i vinterskrud. Jag själv ska vänta på Norrmalmsmorden för då är Hake i mina gamla kvarter.