Alla inlägg under januari 2011

Av Viktoria - 31 januari 2011 20:31

                             Främlingen i huset

Jag har just avslutat Främlingen i huset av Sarah Waters som jag lånade efter ett litteraturtips i DN Söndag för några veckor sedan. Anledningen att jag lockades av den var att kvinnan (vilkens namn jag glömt) skrev att den var i stil med Evelyn Vaughns En förlorad värld som jag älskar, både som bok och TV-serie, den nyproducerade filmen kan jag dock vara utan. Det måste jag säga att den var och ändå inte. Likheterna är att båda böckerna kretsar kring ett stort gods på engelska landsbygden med en något excentrisk familj. Till godset kommer en man av lägre börd, I en förlorad värld som en studiekamrat till en av sönerna, i Främlingen i huset i form av en byläkare, Faraday, som tillkallats på grund av att husan på godset känner sig sjuk. Denna läkare blir sedan en vän till familjen och framför allt med dottern i familjen, Caroline. Under ett år får man följa förfallet på godset Hundreds Hall, som en gång varit ett ståtligt hus, familjens kamp mot dålig ekonomi och doktorns försök till att hjälpa dem och stötta dem. Mitt i allt detta börjar oförklarliga saker hända i huset. Det första är att under ett cocktailparty biter den otroligt snälla hunden Gyp en av gästernas lilla dotter och med det börjar en rad händelser gå slag i slag. Nästa oförklarliga händelse är små brännhål i Carolines brors rum. Sedan eskalerar det oförklarliga mer och mer. Om man jämför En förlorad värld och Främlingen i huset kan man säga att familjen i En förlorad värld  inte har några som helst penningbekymmer utan håller sitt mycket stora hus, Brideshead,  i fint skick och har många tjänare. I Främlingen i huset främlingen i huset är det tvärtom, sönderfallet är enormt och de har en husa som ska ta hand om det hela. En stor likhet mellan de två böckerna är den förlorade sonen. I båda hamnar sönerna i familjerna på ett eller annat sätt på glid, den ena mentalt, den andra börjar dricka.

Det är en vackert skriven bok. Språket tilltalar mig och så gör också handlingen. På baksidan av boken står det at tdet är en riktig bladvändare, och jag är benägen att hålla med. Det var länge sedan jag läste en roman i dennas klass.

Av Viktoria - 27 januari 2011 18:13

Nu på vårterminen undervisar jag fem stycken sjuor och en åtta. Sjuorna håller just nu på och läser Alex Dogboy av Monika Zak. Detta innebär att även jag måste läsa boken för att veta vad det är jag frågar om. Och jag har läst. Vilken bok säger jag bara. Eleverna har kommit med glädjeutrop vart efter läsningen fortskrider. En del läser snabbt andra långsamt, men det de alla (i princip) är överens om är att boken en oootroooligt bra bok. Jag håller med dem! Boken handlar om pojken Alex som bor i Honduras och blir övergiven först av sin mamma och senare av sin pappa. Pappan lämnar honom hos Alex moster, men där känner Alex inte att han hör hemma. Tyngd av sanningen och besviklelsen av att ha blivit övergiven ger han sig iväg ifrån sin moster för att bli ett gatubarn i Honduras huvudsta Tegucigalpa. Det är en hård värld han lever i men hans bästa vänner blir två hundar, den första hittar han på stadens soptipp och den andra stjäl han. Man får följa Alex kamp mot hungern och kylan. Man får uppleva hans kärlek till sina hundar och tillgivenheten mot de som hjälper honom. Men det är också en bok som får en att fundera över de problem man själv tycker att man har, de är inte så farliga. Som en elev sa när vi läst några sidor bara:"En annan är grinig över att man inte fick ett särskilt TV-spel i julklapp, men den här killen han oroar sig för hur han ska få sitt nästa mål mat, eller bara släcka törsten". Det tycker jag var mycket bra sagt.

Således vill jag så här en vanlig torsdagkväll rekomendera en ungdomsbok av en svensk författare som skriver om en kille som faktiskt finns på riktigt. Zak har bott en månad i Tegucigalpa för att göra efterforskningar till boken och alla händelser är sanna, även om de har hänt flera barn, inte bara ett. Läs den, eller Ni som har lite äldre barn, ge dem boken och be dem läsa den.


                                Alex Dogboy

Av Viktoria - 19 januari 2011 18:32

Jag gillar deckare och jag är från Eskilstuna. Därför känner jag att jag vill lägga ut Årets bästa deckare enligt Svenska deckarakademin här i min lilla boklåda. Deckarakademin finns nämnligen i just lilla Eskilstuna. Alltså är jag lite lokalpatriot. Här kommer den iallafall, artikeln (med härlig bild och allt) är ifrån Adlibris.com:



Årets bästa deckare

Årets bästa deckare
Nu har Svenska Deckarakademin utsett Årets bästa svenska kriminalroman, Årets bästa till svenska översatta kriminalroman samt årets debutpris.

Årets bästa svenska kriminalroman blev Den döende detektiven av Leif G. W. Persson med motiveringen "En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv".

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman blev Devils Peak ("Devil's Peak") av Deon Meyer i översättning av Mia Gahne med motiveringen "Ett sydafrikanskt hämnddrama, vasst och genomträngande som en assegaj".

Debutpriset gick till Anders de la Motte för [geim] med motiveringen "En roman, förankrad i vår tid, skriven på dagens språk, med humor och spänning".

Priset för Bästa faktabokgick till Jan Hemmel för Skånska mord med motiveringen "Klassiska mordfall, presenterade med kulturhistorisk fördjupning".

 

Av Viktoria - 18 januari 2011 19:31

Gamla stan-morden är den fjärde deckaren i Lars Bill Lundholms serie om mord i Stockholms olika innerstadsstadsdelar. Det började med Östermalmsmorden och sedan kom Södermalmsmorden, Kungsholmsmorden och nu senast således Gamla stan-morden. Tyvärr har de inte blivit bättre och bättre. Enligt mig är Södermalmsmorden bäst men det andra två tidigare böckerna är också helt ok. Gamla stan-morden tycker jag blir alltför beskrivande. Lundholm är även manusförfattare och är då säkert van att lägga ut en beskrivande text för att få fram bakgrunden till skådespeleriet, det passar dock inte så bra i romanform. Dock är kriminalaren Axel Hake och hans anhang av kollegor mycket trevliga att träffa igen. Denna gång är det en mycket känd skådespelare som blir brutalt nedstucken på Johannesgränd i Gamla stan. Denna skådespelar, Peter Branting, känns som en exakt kopia av Mikael Persbrandt vilket gör att jag undrar om Lundholm bett att få låna Persbrandts utseende och offentliga rykte. Det är bitvis som att läsa en skvallerartikel om Persbrandt och hans forna förhållande till Maria Bonnevie. I boken heter kvinnan Freja, men även hon är skådespelerska och har spelat den kvinnliga huvudrollen mot Branting i McBeth på Dramaten. Hm, det känns som rakt av från Persbrandt och Bonnevie bara att de spelade i Fröken Julie.

Hur det än är med identitetslånandet blir Branting som sagt mördad. Axel Hake får i uppdrag att lösa kändismordet och får träffa skådespelareliten i Sverige genom olika förhör. Han kommer en mysko sekt och oäkta barn på spåret. Tillsammans med sin buffliga kollega Lindman vänder han upp och ned på det mesta för att komma åt mördaren. Storyn är således helt ok. Ett plus i kanten är att man får träffa Hakes excentriska syster som har smak för fel sorts män vilket gör Hake mycket bekymrad till och från. Ja, vad ska jag säga? Läs den om du vill ha en deckare med mycket vackra, något för långa, skildringar av Stockholm i vinterskrud. Jag själv ska vänta på Norrmalmsmorden för då är Hake i mina gamla kvarter.

                                            Gamla Stan-morden

Av Viktoria - 12 januari 2011 17:27

Jag är absolut inget fan av Björn Ranelid. Jag tycker han är dekadent och ger ett mycket ointelligent uttryck som irriterar mig. Dessutom tycker jag inte att han är någon vidare författare. När så han tydligen ställt upp i Let´s dance (jag har aldrig sett det tidigare och kommer definitivt inte att göra det då Ranelid är med) har Peter Englund, författare tillika svenska akademiens ständige sekreterare, sagt: "Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas." Jag bara ler och säger: "GO ENGLUND!!!"

Av Viktoria - 6 januari 2011 21:05

Tittade just till min blogg och så då annonsen som finns under senaste inlägget jag har gjort. Den är ifrån SOS Barnbyar och de vill att man skall köpa ett matpaket till barnen i Pakistan. För 150:- får de all möjlig mat och stearinljus. Helt plötsligt skäms jag lite över att jag köpte MAX till barnen och mig idag istället för att skänka de pengarna till ett matpaket med mat för flera dagar, eller till och med veckor, för ett barn. Jag ser förbi mycket reklam men en del griper mig och det gjorde denna.

Av Viktoria - 3 januari 2011 14:43

Eftersom jag aldrig lyckas släpa mig iväg till biblioteket och låna en bok plockade jag ännu en Agatha Christie ur bokhyllan och läste. Denna gång blev det Högt vatten som är skriven 1948 med den engelska titeln Taken at the flood. Denna bok var så himla bra att jag låg och läste i två och en halv timme i förrgårkväll när jag egentligen borde ha sovit. Jag började med boken där och då och hade mycket svårt att slita mig. Imorse läste jag ut den i samma säng efter att fått frukost på sängen. Högt vatten utspelar sig precis efter kriget i en liten by fyra mil från London. Det är familjen Cloade som alla litat på familjens överhuvud Gordon Cloade och hans pengar för sin egen välgång. Men i krigsslutet gifter han sig med en kvinna, Rosaleen Underhay, som är änka och dör några dagar senare under en bombraid över London. Hans fru och hennes bror, David Hunter, är de enda som klarar sig undan explosionen. Eftersom Mr. Cloade inte hunnit gjort något nytt testamente tillfaller de två miljonerna hans änka. Änkans bror vakar som en hök över sin syster så att inte familjen Cloade ska lura av henne några pengar. Plötsligt kommer ett rykte i sväng att Rosaleens första man inte var död på riktigt utan bara utgett sig för att vara det för att befria Rosaleen från sitt olyckliga äktenskap. Om det är sant, att mr. Underhay lever, innebär det att Rosaleen har ingått bigami med mr. Cloade. Släkten Cloade blir överlyckliga för det vore deras räddning ur sina ekonomiska bekymmer. Det hela blir ett fall för Hercule Poirot.


Där är historien helt kortfattad. Jag tycker väldigt mycket om denna bok. Enligt försättsbladet, där jag alltid skriver namn och datum, har jag köpt boken i april 1993. Jag var således 20 år när jag läste den första gången och enda tidigare gång (tror jag). Alltså ännu en Agatha Christie att rekommendera.


               

Av Viktoria - 1 januari 2011 12:33

Tycker att jag fick till en fyndig rubrik till detta inlägg då jag tänker redovisa vad jag läst under året.

Sammanlagt har jag läst 35 böcker under årets tolv månader. Den första lästes ut redan den fjärde januari och var Myrra av Ulrika Kärnborg och i min lilla röda läsdagbok har jag skrivit följande i kommentarfältet: En förförande roman baserad på en sann historia. Vacker, sorglig, historisk och tragisk. Myrra är faktiskt en av de böcker jag tänker på då och då, jag har några stycken som fastnat i mig och som jag tänker på ibland. Den sista boken för året lästes ut den 26 december och var Agatha Christies Liket i biblioteket. Om den har jag skrivit i ovan nämnda bok: Ännu en klassiker av Christie med Miss Marple som detektiv. Mycket underhållande. Och mellan dessa två böcker har jag alltså läst 33 till. Det blir:


17 romaner och då har jag räknat in Min far hade en dröm av Barack Obama i romanklassen.


18 deckare av varierat slag, allt från Agatha Christie till Mons Kallentoft via Island och Arnaldur Inridasson.


Jag ser också i min lilla läsdagbok att jag har läst Ormens väg på Hälleberget av Torgny Lindgren. Det var inte första gången jag läste den men det lustiga är att den inte lämnat några som helst spår efter sig i mig. Jag minns inte ens att jag läst den, tur jag har min läsdagbok.

Jag har läst ett par romaner till som lämnat starka spår, förutom Myrra. Det är Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren, Birgitta Stenbergs Eldar och is, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie samt Zbigniew Kuklarz Hjälp jag heter Zbigniew. Alla har de lämnat spår på ett eller annat sätt och de rekommenderas varmt alla fyra.

I övrigt var 2010 året då jag bestämde mig för att läsa om en del Agatha Christie deckare och har så gjort, det blev fem stycken 2010 och jag kommer att fortsätta med det uppdraget för det är värt att läsa om dem.

Nu ser jag fram emot ett nytt läsår och vad det kommer att bjuda på.

Läs på, mina vänner!

Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards