Jag har just avslutat Johan Theorins Skumtimmen som är hans första deckare som utspelar sig på Öland. Jag har hört mycket gott om Theorins böcker och jag förstår varför när jag läst Skumtimmen. Skumtimmen har allt som en skaplig deckare ska ha; lite spänning, en engagerad polis/privatspanare (i detta fall både och) och en bra historia.

Skumtimmen utspelar sig, som sagt, på Öland under 1930-talet fram till 1990-talet, med hopp då och då. Viss handling, dock en liten del, utspelar sig i Sydamerika, annars är det Öland som gäller. Boken börjar med att 1972 försvinner pojken Jens ut på det öländska alvaret i tjock dimma och återses aldrig mer. Man får också veta att han träffar en man vid namn Nils Kant och inget mer. Handlingen tas sedan upp under 1990-talet då Jens morfar Gerlof fått upp ett nytt spår efter sitt försvunna barnbarn. Gerlof tar kontakt med sin dotter Julia, Jens mamma som bor i Göteborg och trots att det gått över tjugo år sedan sonen försvann fortfarande sörjer honom. Gerlof ber Julia komma till Öland för att följa upp det spår han funnit. Julia åker således tillbaka till sin barndoms ö och sin pappa som bor på ett äldreboende. Genom sin far och andra gamla ölänningar får hon höra historien om Nils Kant, en mytomspunnen ölänning som ingen egentligen vet om han lever eller om han är död. Nils Kant svävar som en vålnad genom hela boken och man får träffa honom från 1930-talet och framåt, från det att han är en liten pojke till han är en vuxen man.

Boken var helt klar värd att läsa. Jag har även införskaffat nästa bok av Theorin Nattfåk, återkommer med ett inlägg om den när jag är klar med den. Läs Skumtimmen så länge, en bra sommardeckare.