Härom kvällen satt jag och lyssnade lite på musik i det våra barn kallar mysrummet (vardagsrummet) och slöglodde då på bokryggarna i bokhyllan. Såg då Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget stå där så liten och oansenlig. Jag tog fram den, läste tre sidor och la den framme för att läsa den. Jag har läste den minst en gång förr. Igår skulle jag med barnen på friidrottsskola så Ormen fick hänga med och jag hann läsa två tredjedelar av den och den sista tredjedelen tog jag på kvällen. Så nu har jag läst den igen, denna lilla roman skriven på västerbottninska. Ingen skriver som Torgny Lindgren när det kommer till att skriva på just västerbottninska.

Historien handlar om Tea som i bor i Västerbottens inland under mitten av 1800-talet tillsammans med sina föräldrar. Pappan kan dock inte betala krediten han har hos handlaren och handlaren tar då torpet för dem, eller de får bo kvar och betala arrende. Men det finns sällan, eller snarare aldrig, pengar till arrendet vilket gör att handlaren kräver att få det i natura istället och det är Tea som ska betala skulden. Föräldrarna dör och Tea tar över torpet själv och således fortsätter det år efter år. Handlaren dör och då tar hans son över och tar ut arrendet på samma sätt. Och när han tycker att Tea börjar bli för gammal och ful vill han att dottern Eva ska stå för betalningen istället, trots att hon är handlarens halvsyster, avlad av pappa handlare. Så fortsätter det.

En tragisk historia berättad av Teas son. En historia om hur fattigdomen och allt med den går i arv. Samtidigt en fin historia om kärleken som finns i familjen och hur de försöker få ihop till arrendet och ibland lyckas. Helt klart värd att läsa igen, helt apropå.

 

agneta

20 juni 2010 12:06

visst skriver han vackert, det tyckte jag med när jag läste den, men allt detta elände...

http://stillstanding.blogg.se

 

boksnoken

20 juni 2010 21:08

Jag har aldrig läst något av Torgny Lindgren trots att jag inte bor så långt ifrån hans hemtrakter... (är dock inflyttad). Fast jag tycker det är svårt att läsa det som är skrivet på dialekt så jag tror inte att jag skulle gilla den här boken.

http://boksnoken.wordpress.com

 

Vicke

21 juni 2010 19:51

Boksnoken, den är inte så farlig. Du som bor där uppe kommer att känna igen flera av orden som används i Västerbotten. Jag har också bott där, i Umeå. Försök, lite annorlunda författare är han men helt klart härlig!

http://vickesboklada.bloggplatsen.se

 

boksnoken

21 juni 2010 20:03

Ok, jag kanske ger honom en chans :-). (Jag bor strax norr om Umeå, men min hemstad är Vasa :-) ).

http://boksnoken.wordpress.com

 

Joanna

5 juli 2010 00:01

Det var länge sedan jag tänkte på att läsa Torgny Lindgren, jag lyssnade till hummelhonung som ljudbok för många år sedan då ljudböcker kom på kassett... Att höra hans uppläsning var något alldeles speciellt. Blir riktigt sugen på att se om det finns fler böcker inlästa. Tack för tipset!

http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                             Bild från förlaget    Nu är det mycket länge sedan jag skrev om böcker. Det betyder inte att jag inte läser hela tiden men det har inte funnits inspiration till att skriva om det jag läser. Men NU är det dags! Det är ...

                                       Bild från förlaget   Fick för mig att kolla efter en deckare på Nextory och snubblade över Fjällsjön av Anna-Karing och Björn Olofsson. En välskriven deckare som utspelar sig i och kring staden där jag bruka...

Den åttonde boken om Sebastian Bergman och hans kollegor inom polisens Riksmord, den åttonde och sista. Det är lite vemodigt att det är slut nu och vilket slut författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt lämnar läsarna med! Riksmord är på väg att...

                                Bild från förlaget   Till bokcirkeln denna gång var valet av bok Ett ord för blod av Faysa Idle. En bok med Faysas historia kring gängkriminaliteten i Järva, själv var hon boende i Tensta, född och uppvuxen där. En...

Det går trögt att läsa just nu och det har varit så sedan i augusti när min Mamma gick bort. Hjärnan är inte riktigt där jag vill. Men det går bättre och bättre.  Årets första avslutade bok är Sara Strömbergs tredje bok om den underbara journaliste...