Härom kvällen satt jag och lyssnade lite på musik i det våra barn kallar mysrummet (vardagsrummet) och slöglodde då på bokryggarna i bokhyllan. Såg då Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget stå där så liten och oansenlig. Jag tog fram den, läste tre sidor och la den framme för att läsa den. Jag har läste den minst en gång förr. Igår skulle jag med barnen på friidrottsskola så Ormen fick hänga med och jag hann läsa två tredjedelar av den och den sista tredjedelen tog jag på kvällen. Så nu har jag läst den igen, denna lilla roman skriven på västerbottninska. Ingen skriver som Torgny Lindgren när det kommer till att skriva på just västerbottninska.

Historien handlar om Tea som i bor i Västerbottens inland under mitten av 1800-talet tillsammans med sina föräldrar. Pappan kan dock inte betala krediten han har hos handlaren och handlaren tar då torpet för dem, eller de får bo kvar och betala arrende. Men det finns sällan, eller snarare aldrig, pengar till arrendet vilket gör att handlaren kräver att få det i natura istället och det är Tea som ska betala skulden. Föräldrarna dör och Tea tar över torpet själv och således fortsätter det år efter år. Handlaren dör och då tar hans son över och tar ut arrendet på samma sätt. Och när han tycker att Tea börjar bli för gammal och ful vill han att dottern Eva ska stå för betalningen istället, trots att hon är handlarens halvsyster, avlad av pappa handlare. Så fortsätter det.

En tragisk historia berättad av Teas son. En historia om hur fattigdomen och allt med den går i arv. Samtidigt en fin historia om kärleken som finns i familjen och hur de försöker få ihop till arrendet och ibland lyckas. Helt klart värd att läsa igen, helt apropå.

Jag fick En halv gul sol av min hemliga bokvän i vårens bokbyte. Det är jag mycket glad för då jag aldrig annars skulle kommit att läsa denna vackra bok. En halv gul sol är skriven av Chiamanda Ngozi Adichie och handlar om en familj i Nigeria före och under Biafrakriget i slutet av 1960-talet. Det är tvillingsystrarna Olanna och Kainene som är huvudpersonerna och runt dem finns en hel del olika människor, familj, älskare, tjänstefolk och deras familjer samt vänner. Det är en myllrande bok som är vackert skriven. Den innfattar kärlek, sorg, krig och fred. Olanna och Kainene kommer från en rik familj, Kainene går i faderns fotspår och tar över hans blommande företag medan Olanna blir lärare på univeristet. Kainene är den strama, nästan känslokalla till och från, medan Olanna är känslofull och lyssnar till sitt hjärta. Hon flyttar ihop med Odenigbo, som hon älskar villkorslöst, som är politiskt engagerad. De får dottern Baby. I hushållet finns även Ugwu som är tjänstepojke i familjen, men han blir mer och mer som en familjemedlem ju längre tiden går. Visserligen sköter han hushållet men han är även den som mest har hand om Baby och blir som en äldre bror till henne.

Kainene i sin tur har sin älskare Richard som är engelsman och blint förälskad i Kainene. Han är i Nigeria för att skriva en bok och blir kvar i många år, lär sig tala ett av landets minoritetsspråk och stortrivs.

När Biafra bryter sig ut från Nigeria blir det inbördeskrig och även för de som har det bättre ställt blir kriget tufft med matransoneringar, evakuering, bostadsbrist och bombningar.

Mer vill jag inte avslöja. Baksidestexten på boken jag har tycker jag avslöjar för mycket, tyvärr. Däremot är boken mycket läsvärd. Jag tycker om beskrivningarna om livet de båda systrarna lever, helt olika. Det är mycket intressant att läsa om kriget och dess vedermödor.

Så än en gång ett stort tack till dig, Special K, du träffade så rätt!