Mamma, pappa, barn är Carin Gerhardsens andra bok i det som kallas Hammarbyserien. Den första var Pepparkakshuset som jag läste för något år sedan.

Det händer mycket i denna bok, en nutidsdeckare som berör.

Det är Hanna, snart fyra år, som vaknar upp ensam i en låst lägenhet, mamma och lillebror har försvunnit och pappa är utomlands i sitt arbete. Det är tonårstjejerna Jennifer och Elise som bor med sin mamma som ständigt är berusad och alltid har suparkompisar hemma i köket. Det är Joakim, som är misshandlad av sin pappa. Det är Barbro som får ett märkligt samtal som gör att hon vandrar söder runt. Och sedan är det poliserna på Hammarbypolisstation med kommisarie Conny Sjöberg i spetsen. Det är han och hans kollegor som får reda upp i röran efter två mord samtidigt som de alla kämpar med sina personliga problem.

Denna bok fick mig två gånger att dra efter andan, det är ytterst sällan det händer och jag blev lika förvånad båda gångerna. Det är en deckare, javisst, men det är något extra med Carin Gerhardsens författarskap. Både Pepparkakshuset och nu Mamma, pappa, barn griper tag i en och engagerar, det är sällan deckare gör det med mig. Nu har hennes tredje bok i serien just kommit ut, Vyssanlull, den ska jag omedelbart ställa mig i kö för på biblioteket.

Jag vill alltså säga: Läs Mamma, pappa, barn och har du inte läst Pepparkakshuset så läs den också!