Viveca Stens tredje deckare om polisen Thomas Andreasson och hans bästa vän juristen Nora Linde är helt klart den bästa. Kanske för att hon tagit ett nytt grepp och väver in historiska bakåtblickar i dagens handling. Som vanligt utspelar sig det hela på Sandhamn, en ö i Stockholms skärgård. Denna gången försvinner en flicka spårlöst i november och i februari hittar en pojke som leker kurragömma med sina kompisar en underarm i en grop under snön. Det är upptakten till jakten efter en mördare. Underarmen visar sig tillhöra flickan som försvann i november. Det som gör I grunden utan skuld och även de två tidigare böckerna; I de lungnaste vatten och I den innersta kretsen så pass autentiska är att Sten är otroligt påläst när det gäller Sandhamn och hennes huvudpersoner är verkliga, inga supersnutar här inte. En vanlig polis, skild, och en vanlig kvinna med ett jobbigt privatliv men som är en fena på att dra slutsatser som hon vidareförmedlar till sin vän polisen. Denna bok rekommenderar jag verkligen och de två tidigare också.