Jag började läsa Vibeke Olsons Sågverksungen, läste cirka 150 sidor och gav sedan upp. Boken är skriven med ett naivt språk. Den är skriven i jag-form och jaget är Bricken som är elva år så självklart blir det et barnsligare språk än om det varit en vuxen som varit jaget. Det blir dock för mycket för mig så jag gav upp den. Tyvärr för ämnet var intressant. Den handlar om storstrejken i Sundsvallstrakten 1879. Sådana historiska romaner är intressanta tycker jag men då måste de vara skrivna på ett bra sätt. Tyvärr var inte Sågverksungen det och fick då bli ratad.