Jag har aldrig tidigare funderat på om en doft, lukt, stank kan förstöra en läsupplevelse. Nu har jag funderat rätt mycket på det och kommit fram till att jag tror det. Jag hittade Arnarldur Indriðasons senaste bok Frostnätter på bibliotekets snabblånehylla (se tidigare inlägg). Glad i hågen tog jag med den hem, satte mig för att börja läsa ett av mina senare fynd av favoritförfattare, slog upp boken och slogs av stanken. Hua!!! Det är endera en otvättad storrökare med ett ostädat hem eller ett lik som haft boken före mig. Den stinker illa som bara den. Detta har gjort att jag inte gått in för läsningen med samma glädje som jag brukar. Jag har försökt läsa boken med näsan så långt ifrån den som möjligt oc h försökt att röra vid den så lite som möjligt. Läsupplevelsen har alltså inte blivit den samma som den brukar. Allt detta kan ju knappast Arnarldur Indriðason rå för. Men jag förfördes inte lika mycket av Frostnätter som jag brukar göra av hans  böcker. Kanske beror det på stanken, kanske för att handlingen inte var lika bra, jag kan inte svara på vilket. Iallafall är det som vanligt den buttra, enstöriga polisen Erlendur som är huvudpersonen i Arnarldur Indriðasons bok. I Frostnätter har han i princip ingen hjälp av sina två kollegor, med de typiska isländska namnen Elinbórg och Sigurður, utan bedriver en egen utredning på sidan om sitt vanliga arbete. Detta är möjligt då han i övrigt inte har mycket att göra på jobbet. Det börjar med ett självmord i en stuga vid en sjö en bit utanför Reykavík. Det är en kvinna vid namn María som hänger från en takbjälke i sin egen stuga. Erlendur blir inblandad då det faller på hans lott att meddela de anhöriga om vad som hänt. Av någon anledning börjar han fråga runt i den dödas omgivning om hur hon var som person. De svaren han får leder honom vidare och han börjar ana ugglor i mossen. Spåren leder till medium, försök att döda någon för att sedan väcka dem direkt igen och till en stor förmögenhet. Boken är helt ok, hade säkerligen varit bättre utan stanken, den har ett högst oväntat slut som gjorde mig lite tankfull. Helt klart läsvärd om ni skippar att låna exemplaret på Eskilstuna Stadsbiblioteks snabblånehylla...