Alla inlägg under januari 2010

Av Viktoria - 27 januari 2010 10:58

I måndags var jag med min son på friidrottsträning. Dessa träningar gör att jag får en timme att läsa. Han ropar på mig ibland och då tittar jag pliktskyldigt upp och vinkar glatt, det räcker för honom. Annars läser jag. Så ock i måndags. På kvällen var vi sedan på Eskilstunas basketarena för att fotografera dottern tillsammans med sitt lag. Hennes tränare påpekar då att han försökt vinka till mig på ovannämnda friidrottsträning men att detta var omöjligt för att jag satt med näsan i en bok. Jag skrattade lite och drog sedan upp samma bok ur fickan och visade att jag alltid har en bok med mig, nästan, och ämnade läsa medan fotograferingen skedde. Det gjorde jag också vilket ledde till att min dotter efteråt sa: "Alla mammor stod och tittade när deras barn blev fotograferade, men inte du." Hoppsan, där åkte jag dit! Jag försökte då förklara, inte utan dåligt samvete, att jag trodde att hon ville vara själv och fotografera sig utan att jag stod där och hängde. Hon tyckte att det var ganska okej då.

Summan av kardemumman är alltså att jag på samma dag inte hälsat på folk som försökt, samt att jag inte var närvarande när dottern fotograferades för att jag hellre läste. Det är inte lätt att vara fast i litteraturens värld!   

ANNONS
Av Viktoria - 17 januari 2010 19:55

Har ganska länge önskat se filmen The reader med Kate Winslet i huvudrollen. Har inte hört något om filmen egentligen mer än att den är väl värd att se, att Winslet gör en fantastisk rollprestation. Igårkväll skulle så filmen ses. Redan i scen två var jag tvungen att pausa filmen och säga till min man att detta verkar ju vara precis som Högläsaren som jag läste för ett tag sedan. Och mycket riktigt så var ju The reader baserad på boken Högläsaren. Jag blev mycket förvånad att jag missat det. Måste säga att det var en mycket bra filmatisering av boken.

ANNONS
Av Viktoria - 16 januari 2010 14:04

Ännu en deckare blev det när inte Sågverksungen var något att läsa. Det blev återigen en deckare av islänningen Arnarldur Indriðason med hans deckarhjälte Erlendur och hans kollegor. Denna bok ligger i tiden före den jag läste senast, Frostnätter, och heter Vinterstaden. Även denna bok bjuder på en resa genom Reykavík. Man får träffa dess befolkning, karga klimat och vemod. Jag måste säga att jag tycker att Arnarldur Indriðason är en fantastisk personbeskrivare. Han sätter fingret exakt på hur en människa beter sig, ser ut och för sig, det gör det extra trevligt att läsa.

Vinterstaden börjar med att liket av ett barn hittas mellan några höghus i en av Reykavíks förorter. Pojken visar sig vara 10-åriga Elías som har isländsk pappa och thailändsk mamma. Polisen börjar med att utreda om det kan varit ett rasistiskt motiv bakom mordet och spinner länge på det. Man följer även upp andra spår som leder mot knark, pedofilism och syskonbråk. En ganska stark historia om hur det är att leva med invandrarbakgrund på Island. Jag tycker att boken får ett lite för adrupt slut, annars är det som vanligt en bra deckare som Indriðason levererar. Och när jag nu läst denna kan jag bara konstatera, lite besviket, att jag just läst alla Indriðasons böcker som finns på svenska. Nu är det alltså bara att vänta på uppföljaren till Frostnätter och det kan ju ta ett tag.

Av Viktoria - 14 januari 2010 10:49

Jag började läsa Vibeke Olsons Sågverksungen, läste cirka 150 sidor och gav sedan upp. Boken är skriven med ett naivt språk. Den är skriven i jag-form och jaget är Bricken som är elva år så självklart blir det et barnsligare språk än om det varit en vuxen som varit jaget. Det blir dock för mycket för mig så jag gav upp den. Tyvärr för ämnet var intressant. Den handlar om storstrejken i Sundsvallstrakten 1879. Sådana historiska romaner är intressanta tycker jag men då måste de vara skrivna på ett bra sätt. Tyvärr var inte Sågverksungen det och fick då bli ratad.

Av Viktoria - 12 januari 2010 16:23

Frostnätter

Jag har aldrig tidigare funderat på om en doft, lukt, stank kan förstöra en läsupplevelse. Nu har jag funderat rätt mycket på det och kommit fram till att jag tror det. Jag hittade Arnarldur Indriðasons senaste bok Frostnätter på bibliotekets snabblånehylla (se tidigare inlägg). Glad i hågen tog jag med den hem, satte mig för att börja läsa ett av mina senare fynd av favoritförfattare, slog upp boken och slogs av stanken. Hua!!! Det är endera en otvättad storrökare med ett ostädat hem eller ett lik som haft boken före mig. Den stinker illa som bara den. Detta har gjort att jag inte gått in för läsningen med samma glädje som jag brukar. Jag har försökt läsa boken med näsan så långt ifrån den som möjligt oc h försökt att röra vid den så lite som möjligt. Läsupplevelsen har alltså inte blivit den samma som den brukar. Allt detta kan ju knappast Arnarldur Indriðason rå för. Men jag förfördes inte lika mycket av Frostnätter som jag brukar göra av hans  böcker. Kanske beror det på stanken, kanske för att handlingen inte var lika bra, jag kan inte svara på vilket. Iallafall är det som vanligt den buttra, enstöriga polisen Erlendur som är huvudpersonen i Arnarldur Indriðasons bok. I Frostnätter har han i princip ingen hjälp av sina två kollegor, med de typiska isländska namnen Elinbórg och Sigurður, utan bedriver en egen utredning på sidan om sitt vanliga arbete. Detta är möjligt då han i övrigt inte har mycket att göra på jobbet. Det börjar med ett självmord i en stuga vid en sjö en bit utanför Reykavík. Det är en kvinna vid namn María som hänger från en takbjälke i sin egen stuga. Erlendur blir inblandad då det faller på hans lott att meddela de anhöriga om vad som hänt. Av någon anledning börjar han fråga runt i den dödas omgivning om hur hon var som person. De svaren han får leder honom vidare och han börjar ana ugglor i mossen. Spåren leder till medium, försök att döda någon för att sedan väcka dem direkt igen och till en stor förmögenhet. Boken är helt ok, hade säkerligen varit bättre utan stanken, den har ett högst oväntat slut som gjorde mig lite tankfull. Helt klart läsvärd om ni skippar att låna exemplaret på Eskilstuna Stadsbiblioteks snabblånehylla...

Av Viktoria - 8 januari 2010 17:00

På stadsbiblioteket här i Eskilstuna finns en hylla med böcker som man får snabblåna (10 dagar). Den har stått på samma ställe i flera år men när jag var där härom dagen var den flyttad närmare entrén och döm om min förvåning (när jag väl hittade hyllan, vanemänniska som jag är såg jag den inte ens när jag klev in) när jag hittade Kerstin Ekmans Mordets praktik där. Jag knep den direkt, gick in till mina barn som var på barnavdelningen och satte mig att läsa. Jag blev fast direkt! Ekman har skrivit sin bok om en läkare, Pontus Revinge, som är den Hjalmar Söderberg frågar om råd om hur man lättast och osynligast tar livet av en människa med gift. Han gör efterfrågningen inför sin bok Doktor Glas. Revinge tar frågan på största allvar och skaffar till och med fram giftet och visar upp det för Söderberg som blir ytterst förvånad.

Mordets praktik är skriven i jag-form, precis som Doktor Glas. Skillnaden är att Glas för dagbok medan Revinge skriver på lösblad som han sedan stoppar i kuvert med olika rubriker. Revinge är en sorglig figur, han har blivit läkare bara för att mamman hittat en sponsor till just den utbildningen åt sin son. Sponsorn visar sig sedan vilja ha tillbaka pengarna så Revinge betalar av till denne under flera års tid så han lever själv ett fattigt liv. Han får arbete på en privatklinik och kommer så i kontakt med ägaren och dennes familj. Han fattar tycke för dottern i familjen som är många år yngre än honom. Han skriver mycket om henne och hur han uppfattar henne. Han gifter sig med en kvinna han inte älskar, av praktiska skäl och lever så år efter år.

Jag vill inte avslöja så mycket mer av handlingen men kan säga att boken är briljant skriven och tycker man om Doktor Glas är det nog extra roligt att läsa den. Doktor Glas hör ju till mina favoritböcker så jag njöt av denna historia och Kerstin Ekmans språk.

Mordets praktik

Av Viktoria - 7 januari 2010 19:44

Detta inlägg skulle jag förstås ha gjort innan jag skrev om något annat i år, men nu blev det inte så. Håll till godo iallafall.

Detta är ett bokslut över antalet lästa böcker under 2009. Jag har ju min tidigare nämnda Läsdagbok där jag skriver in alla böcker jag läser. Resultatet för 2009 blev således:

37 stycken lästa böcker

23 deckare, både svenska och utländska

2 novellsamlingar, skönlitterära

11 romaner

1 biografi

Det känns som en ganska bra årslista.   



Av Viktoria - 4 januari 2010 20:09

Jag har just avslutat Ulrika Kärnborgs Myrrha. Vilken kärlekshistoria! Liknar inget jag läst tidigare i den genren.

Hannah lämnar redan som barn sin familj för att tjäna i bättre familjer i det viktorianska England. Hannah har ett så kallat aristokratiskt utseende vilket tilltalar många män men hon håller på sig för hon vet att hon är ämnad för något bättre. Hon sliter hund i många olika familjer och har en plats i London när hon träffar Lord Arthur Munby och kärlek uppstår. Men det är en kärlek som är förbjuden då de kommer från helt skilda samhällsklasser, men det är också en kärlek som håller i sig trots allt. Kärleken har dock ett pris, de får smussla med den och aldrig visa sig tillsammans ute. Arthur har en viss kärlek, nästan en pervision, för att studera arbetarkvinnor i deras arbete. Se deras kroppar, de starka musklerna och seniga armarna. Hannah är den vackraste av dem alla tycker Arthur och han ber henne smörja in sig med aska för att bli smutsig, han tycker att hon är extra vacker då. När Hannah inte kan försörja sig i London och får lov att söka arbete på landsbygden vill Arthur att hon skriver brev till honom med beskrivande texter över sina arbetsuppgifter. Han vill veta allt om hennes arbete och hur hon utför sina sysslor. Arthur är den dominanta medan Hannah är den undfallande och den som lyder. Hon säger upp sig från arbeten för att han vill det och får leva på gatan på grund av det, han försörjer henne inte. Hon tar en ny plats och historien upprepar sig.

Kärleken mellan Hannah och Arthur är livslång, den går upp och ned, den sårar och förgör, den botar och värmer men den är framförallt djup.

En otroligt vacker historia! Min favoritkärlekssaga är den om Tristan och Isolde, denna kvalar in som den bästa sanna kärlekshistorian.

Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Vickes boklåda med Blogkeen
Följ Vickes boklåda med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se