Alla inlägg den 11 oktober 2009

Av Viktoria - 11 oktober 2009 21:01

Detta är Carsten Jensens andra roman med karaktärer från ön Ærø i Danmark, den första var Vi de druknadeSista resan handlar om konstnären Carl Rasmussen som som levde i staden Marstal på Ærø och skildrade sin omgivning i ett otal målningar. Han målade också på andra ställen, Grönland var stället där han fann sin stora inspiration till sina tavlor som ung målare. Sista resan handlar om Rasmussens andra resa till Grönland, han är då i femtio års åldern och söker sig tillbaka till Grönland för att få tillbaka sin ungdoms inspiration. Man får i boken följa hela hans liv, från pojkåren på Ærø till åren i Köpenhamn, där han utbildade sig, och tillbaka till Ærø där han bosätter sig med sin familj. Han blir en känd och aktad man i Marstal, han gör den nya altartavlan till kyrkan, han blir inbjuden av många av sjömännen som vill visa sina souvernier från sina resor runt om världen och han målar hela sin bygd. Precis som titeln, Sista resan, antyder blir Rasmussens andra resa till Grönland hans sista i livet. Flera av karaktärerna från Vi de druknade återkommer i Sista resan, vilket gör mig varm då den boken ligger mig varmt om hjärtat. Boken är en målande skildring om en konstnärs mödor och glädje i livet. Carsten Jensen har ett otroligt målande språk som jag förtrollas av. Jag vill här ge två stycken ur boken som är så vackra att de måste få vara med:

Torgets träd hade inte tappat sina blad ännu men hösten hade andats på dem och de hade börjat få sin första rodnad. Så mycket hade hänt honom sedan de bara varit knoppar. (Sid. 125)
Marstalbornas hav gav inga kvitton på något. De drunknade inte därute mellan de gröna öarna där sandbottnen svarade med ett gult sken när solen lyste. De försvann bara och kom inte tillbaka. De gick till botten utanför New Foundlands klippiga kust, de flöt med huvudet nedåt i Rio de la Platas delta, de sköljdes i land på en strandbädd i Söderhavet. De reste sin väg och var borta i åratal. Varje avsked var en generalrepetition av döden, varje brev en återuppståndelse, tystnaden mellan breven ett uthållighetsprov.Så kom det sista brevet, följt av en paus som växte in i evigheten. De dog den död som blott är frånvaro, ett tomrum utan meddelanden. De dog en död utan språk, utan lik, utan flickor som strödde blommor, utan begraving, utan en grav att sätta blommor på. De dog en död som också gjorde de efterlevande tystlåtna och kyrkan halvfull. Deras själ knäböjde på standen med blicken riktad mot havet, inte mot altaret, som om Gud nekande dem svar på deras frågor. (Sid. 185--186)

  

Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards