Efter att ha läst Denise Minas trilogi om Paddy Meehan var jag otroligt sugen på hennes första trilogi som kallas Garnethill-trilogin. Den första boken Mord i Garnethill var helt okej, tvåan Exil var så himla trist att jag knappt ville läsa klart den medan del tre Den sista utvägen lyfte det hela igen. Trilogin handlar om Maureen O´Donnell som är strax under 25, röker värre än en skorsten och dricker whiskey värre än en sjöman.Hon är incestoffer och har på grund av det ett förflutet på mentalsjukhus. Hon har en sann vän i sin nästan jämnåriga bror, Liam, medan hon och hennes två systrar hatar varandrar av olika anledningar. Hennes mamma är försupen, pappan försvunnen och hon kan inte ha ett normalt förhållande till en man.  

I bok ett vaknar Maureen en morgon med världens baksmälla och upptäcker sin pojkvän mördad i hennes vardagsrum. Givetvis handlar hela boken om det mordet samt ett till. Maureen söker ledtrådar och har en egen undersökning på sidan om polisens, men hon erkänner absolut inte det för polisen som hon inte har något gott öga till. Handlingen i bok ett hänger med i tvåan och trean också, kanske mer i trean. I tvåan har hon fullt upp med att leta efter mördaren till en fyrbarnsmor som försvunnit från kvinnojouren hon och bästa vännen Leslie arbetar på. Spåren för henne till London och tillbaka till Glasgow igen. I bok nummer två förekommer så många olika karaktärera att jag, som van Agatha Christeläsare, inte kunde hålla reda på alla. Dessutom är det ingen ordentlig story vilket också märks i del tre där det inte finns ett spår av tvåans handling med i princip, medan ettans finns med och vävs in. I trean har Maureen fullt upp med allt möjligt samtidigt som hon försöker lösa en prostitutionshärva.

Egentligen hade Minas kunnat hoppa över bok nummer två och fokuserat på ettan och trean istället, det hade gjort det hela så mycket bättre. Läs gärna böckerna men skippa tvåan!