För nästan exakt ett år sedan köpte jag romanen Vi, de drunknade av den danske författaren Carsten Jensen. Jag köpte den eftersom den vecka efter vecka låg med på DN Boklördags topplista, jag hade läst recentioner om den som hyllande den till skyarna. Jag köpte den, jag började läsa den och jag kände ett abstinens efter den när den var slut. För den tog slut allt för fort, inte för att den var en tunnis för den inbundna består av 709 sidor, utan för att den var så FANTASTISK!!! Min kära make fick höra mycket om boken medan jag läste den, men även när den var slut. Och när den var slut lånade jag ut den till alla i min väg, eller tipsade om den.

Idag kliver jag in på en bokhandel här i vår stad för att köpa en pocketbok till min svägerska i födelsedagspresent och där står den Vi, de druknade och jag sögs mot den bland hundratalet andra titlar stod den där och ropade på mig och jag köpte den. Min kära svägerska blev jätteglad över den, extra glad när jag berättade om min förälskelse i den.

Jag har inte berättat ett dugg om vad den handlar om, bara hur fantastisk den är men jag skriver in baksidetexten så att ni vet. Detta är en bok att läsa i sommar.

Havet och människan är huvudpersonerna i denna makalösa krönika om den lilla staden Marstal med den stora flottan. Det är "vi", stadens invånare, som berättar och läsaren lära känna många av dem. Fyra personer står i förgrunden under de hundra år som berättelsen omfattar: Larurids överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska kriget 1848, men blir aldrig sig själv igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha sökt sin far på andra sidan jordklotet och stått öga mot öga med ondskan själv. Han är nära att gå under av sorgen över alla döda han ser under första världskriget men på ålderns höst möter han kärleken. Änkan Klara Friis har förlorat så mycket till havet att hon hatar det och gör allt för att hindra ungdomarna från att ge sig ut, men hennes son Knud Erik går ändå till sjöss. Under andra världskriget är han kapten på ett ångfartyg som går i konvoj och han tvingas överge allt som han står för.

Skildringen av kriget som det genomlevs på haven är stroslagen och fasansfull. Men sjömännens berättelser i kabyssen, kärleken och barnet som föds har en läkande kraft.

Carsten Jensens hyllade succéroman är dramatisk och rörande, fylld av psykologisk sanning och magisk realism.