Alla inlägg under mars 2009

Av Viktoria - 29 mars 2009 21:01

Matlagning hör inte till mina favoritsysselsättningar, det är ett nödvändigt ont för att familjen ska överleva när min man arbetar sent. Det finns dock en sak med matlagning som jag gillar och det är att grilla. Vi har en liten campinggrill placerad på balkongen och därute brukar jag sitta åtminstone en gång i veckan under vinter halvåret och flera gånger i veckan under de varmare årstiderna. Det är jag, grillen, ett glas vin, en sittdyna och en bok. Det sist nämnda är det viktigaste tillsammans med vinet. Det är en stund då det är väldigt avkopplande,tyst och dessutom luktar det gott.

Vad jag ska komma till är att jag i fredags sa att jag tyckte att vi skulle grilla. Det var bara det att när det var dax att tända grillen var det snöstorm ute. Men sagt och gjort klev jag ut i snöyran, något skyddad av balkongräcket, och satte mig och grillade. Jag hade dessutom en väldigt passande bok som sällskap; 1222 över havet av Anne Holt. Så medan snön blåste och yrde runt öronen på mig läste jag dessutom om en etter värre snöstorm i boken. Det kändes väldigt trevligt! Maten blev väldigt god måste tilläggas.

Av Viktoria - 25 mars 2009 13:54

Den härliga inrättningen som kallas bibliotek slutar aldrig att förföra mig. I hela mitt liv har jag besökt bibliotek. Först Skiftingehusbibliotek som låg i skolan och var till för allmänheten också, ett väldigt fint områdesbibliotek med fantastiska damer och herrar som personal. Sedan började jag gymnasiet och blev istället en flitig nyttjare av Eskilstuna stadbibliotek. Efter första flytten till Stockholm förälskade jag mig i stadsbiblioteket på Sveavägen. Denna märkliga byggnad, ritad av Gunnar Asplund, som med sitt runda inre har faschinerat mig sedan jag första gången klev in där 1993. Sedan har jag pluggat på tre norrlandsorter, Kiruna, Härnösand och Umeå. På väggarna på biblioteket i Kiruna hänger tavla efter tavla av Albert Engström, bara det gjorde att jag besökte biblioteket minst en gång i veckan, det var inget fel på litteraturen heller. I Härnösand var biblioteket bara förbundet med studier, även det är ju positivt, men inte så många härliga minnen därifrån. I Umeå var jag en flitig besökare på Universitetsbiblioteket och där mest bland arkivhyllorna i källaren som man själv fick veva fram och tillbaka för att finna det man sökte. I den källaren fanns den doft som jag tycker är doften av bibliotek. Doften av gamla böcker blandad med damm, gamla inbindningar och trycksvärta. Det är bibliotek för mig! Åter i Eskilstuna bor jag i ett område där ett av de sista områdesbiblioteken faktiskt finns kvar, det är bara ett par, tre stycken. Där är jag en regelbunden besökare, men de flesta besöken gör jag på stadens stadsbibliotek. Även mina barn har genom mig blivit flitiga biblioteksbesökare och även de tycker att det är fantastiskt att man får låna böcker gratis och när man läst dem lämnar man bara tillbaka dem och lånar nya. Vilken lyx! Tänk på det nästa gång du är på bibblan!

Av Viktoria - 19 mars 2009 16:09

Viveca Stens debutdeckare I de lugnaste vatten utspelar sig på ön Sandhamn i Stockholms skärgård. Det är mitt i semestertider när ett lik flyter upp på ön och rubbar den annars lugna idyllen. Bara drygt en vecka senare hittas ytterligare ett lik på ön och det blir polisen Thomas Andreasson som får till uppgift att hålla i spaningarna. Thomas har själv spenderat hela sin barndoms somrar på grannön Harö där han också har ett hus. Han har därför lokalkännedom om Sandhamn. På Sandhamn finns hans bästa vän ,Nora, som han känt sedan barnsben och som också känner till ön väl. Hon är honom behjälplig med vissa saker i utredningen.

Som i alla deckare av idag handlar boken också om Thomas och Noras privatliv. Thomas har nyligen skilt sig från sin fru Pernilla efter det att deras dotter dött i plötslig spädbarnsdöd, medan Nora har problem med att hennes man och hon inte är överens om hennes karriärmöjligheter.

En skaplig deckare som är värd att läsa, kanske en varm sommardag eller två. Jag ser fram emot bok nummer två av författaren för att se om hon utvecklats som författare, men också för att jag gillar deckare.

Av Viktoria - 14 mars 2009 07:08

Marjaneh Bakhtiaris andra bok Kan du säga schibbolet? handlar om familjen Abbasi som bor i Oxie i Malmö. Familjen kommer från Iran och består av föräldrarna Mehrdad, pappa, Noushin, mamma, Parisa, dotter, och Baran, dotter. Parisa, 16 år, är familjens yrväder och högljudda person. Hon vill ha sin vilja igenom och har svårt att ge andra rätt och att säga förlåt. Hennes lillasyster Baran, 13 år, är en tyst person som oftast låter sin syster få som hon vill för att det ska bli lugnt. Baran går ständigt runt med sin ipod och lyssnar på musik och försöker hålla sig borta från diskussioner och bråk. Mamma Noushin är sjukskriven och är den som försöker hålla ordning på familjen och hon är också den som råkar ut för Parisas åsikter och arga kommentarer. Det Noushin helst av allt vill ha är en familj som kan sitta ned tillsammans och äta i lugn och ro medan man pratar om vad som hänt under dagen, det händer aldrig. Parisa springer iväg så fort hon är klar och fått säga det hon vill, Baran smyglyssnar på sin ipod och är inte alls med i samtalen och Mehrdad vill bara försvinna ned till sitt arbetsrum i källaren. Mehrdad är högskoleläraren som blir avstängd på grund om sina åsikter om invandrare och blir debattör i TV, tidningar och radio på heltid istället.

Den stora delen av boken utspelar sig i Theran i Iran dit systrarna Abbasi åker för att hälsa på sin mormor, moster och kusin. Det är Parisa som fått för sig att hon vill åka dit för att med sin kamera dokumentera livet i Iran till ett specialarbete i skolan. Baran vill absolut inte åka men blir tvungen när Parisa ska åka. Under två veckor besöker de sin släkt och Baran räknar ned dagarna tills hon får åka hem till Malmö och sitt liv igen. Hon är under hela vistelsen i Iran livrädd att polisen ska ta dem för att de inte är rätt klädda eller inte har sina sjalar på sig korrekt medan Parisa tar lättare på allt. Vistelsen i Teheran går bra och systrarna kommer hem till Malmö igen.

Boken är jätteintressant, rolig men ibland lite långrandig. Den är dock helt klart läsvärd! Läs även författarens första bok Kalla det vad fan du vill som också är en skildring av en invandrarfamilj och deras vardag i Sverige.

Av Viktoria - 13 mars 2009 09:33

Jag fick av en god vän en Stockholmsdeckare förra veckan när jag fyllde år. Jag hade dock läst den och de två efterföljande i samma serie. Boken jag fick var Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm och den är den första i en serie som handlar om Kommisarie Axel Hake, hans kollegor och privatliv. De två efterföljande böckerna heter Södermalmsmorden samt Kungsholmsmorden. Lars Bill Lundholm är även manusförfattare och har bland annat skrivit manus till TV-serien Skärgårdsdoktorn. Det märks att han även är manusförfattare på hans sätt att beskriva miljöer och personer. Han har ett vackert målande språk och sådant är jag mycket förtjust i. Handlingen i böckerna är också bra och drivs framåt på ett realistiskt sätt. Axel Hake är en sympatisk person med ett något krångligt privatliv, han är särbo med sin fru och har sin dotter på halvtid och har en karismatisk syster som ställer till det för sig ibland.

Böckerna är helt klart läsvärda och om man är lite bevandrad i Stockholm känner man väl igen sig och tycker man om en spännande deckare som inte är allt för blodig så är detta böckerna för dig!

Av Viktoria - 10 mars 2009 10:15

Att kunna stänga av omgivningens brus och bara läsa är en förmåga jag bemästrar väldigt bra. Jag kan ta upp en bok och bara läsa en mening, ett par rader eller ett stycke för att sedan lägga ifrån mig boken för att något händer. Jag kan sedan ta upp den igen en kvart senare, en timme senare eller flera dagar senare för att veta exakt var jag var i texten och vad det handlade om. Men det bästa är naturligtvis att få sitta eller ligga i lugn och ro och bara läsa, läsa, läsa. Om det sedan är i sängen, i favorit fåtöljen, vid köksbordet, i badkaret eller framför en brasa i skogen spelar inte så stor roll, bara det är en själv och boken. Häromdagen provade jag att sitta ensam i skogen med en knastrande brasa och en termos te som sällskap till läsningen. Det var fantastiskt! Boken jag läste var Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Jag återkommer med en recention av boken men jag kan redan nu tipsa om att prova att sitta och läsa på sättet jag gjorde! Gör det, du kommer att bli frälst!

Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards