Senaste inläggen

Av Viktoria - Lördag 29 juli 10:22

Ofta lyssnar jag på böcker på engelska men allt för sällan läser jag på engelska. Men nu har jag gjort det och som vanligt är det en extra nivå på upplevelsen. Ann Cleeves Cold Earth med den småbuttre polisen Jimmy Perez. Som vanligt verkar han på Shetlandsöarna och Cleeves beskrivning av öarna har förfört mig förr och än mer nu när jag läser på originalspråk. 

Jimmy är på begravning när det blir ett jordskred som drar med sig gravstenar och annat i dess väg. En bit därifrån ligger en liten stuga och som har blivit helt förstörd när jordmassorna tagit sin bana genom huset. Utanför huset hittar Jimmy och en av begravningsgästerna, och tillika Jimmys granne, Kevin liket av en kvinna. Det är uppstarten till Cold Earth och det visar sig snart att hon inte dött av jordmassorna utan var död redan innan det hände. Jimmy och hans kollegor får således ett mord att lösa på en helt okänd kvinna. 

Som vanligt leverera Cleeves, jag har aldrig blivit besviken när jag läste en deckare av henne. Således är det här ett boktips till hängmattan eller var man nu spenderar sommaren. 



                                       Bild från förlaget

ANNONS
Av Viktoria - Måndag 10 juli 18:28

Ibland, inte så ofta längre, blir jag förförd av en roman. Mödrarnas söndag är en sådan bok. Jag hämtade den i fredags på biblioteket, det var min tur i kön. Började läsa på tåget hem från landet, Södertälje, igår och längtade hem från jobbet för att få läsa färdigt denna förförande bok idag. När den var slut, sista ordet var insupet, blev jag sittande likt en kärlekskrank kvinna som törstar efter mer. För Graham Swift skriver så jag vill ha mer. Jag vill ha mer av Jane Fairchild och av Paul Sheringham och av Oxford och av den 30 mars 1924. Jag kommer länge, länge bära med mig den 30 mars 1924. 

Jane är husjungfru åt familjen Niven i en mindre ort på den engelska landsbygden. När hon är sexton år möter hon dens sjuttonåriga överklassonen Paul på ortens postkontor, Paul som är den enda överlevande av tre bröder efter första världskriget, och de inleder ett förhållande. Ett förhållande som håller i sig i flera år, i smyg i buskar och uthus, aldrig i ett sovrum. Som läsare anar man en sann kärlek mellan de två även om Jane inte vill förstå det riktigt. Paul som kallar Jane sin "vän", ser till att hon får pessar för att han säd ska komma nära men inte för nära. Man får tänka att det är 1920-tal och hur modernt det måste varit. 

På Mödrarnas söndag, den 30 mars 1924, varm som en försommardag ringer Paul, som ska gifta sig om två veckor, till det Nivenska huset och ber Jane komma och gå in genom huvudentrén till hans föräldrahem godset Upleigh. Huset är tomt; Pauls föräldrar är och äter lunch med den blivande brudens föräldrar och paret Nivet, tjänstefolket, en husjungfru och en kokerska, är och hälsar på sina mödrar. Paul tar emot Jane, eller Jay som han kallar henne, i huvudentrén och leder henne genom det tysta, tomma huset till sitt rum och det är där vi träffar dem. De är just klara med kärleksakten och boken börjar, eller slutar. Det är så vackert det som sedan utspelar sig; tillbakablickar, nuet, nakenheten, kärleken, respekten och döden. 

Jag är förförd och förälskad. Det här är en bok som för alltid kommer vara med mig.

Jag har redan beställt den på engelska för att få ta del om detta fantastiska på originalspråk. Det var länge sedan jag kunde rekommendera en bok som denna. Läs den, förförs av den och låt den leva i dig! 

                                           Bild från förlaget     



ANNONS
Av Viktoria - Lördag 24 juni 09:06

Vissa dagar om året är som gjorda för läsning; Sverige står still, jag är ledig, barnen trötta. Midsommardagen är en sådan dag. Detta innebär att jag idag kommer att läsa, läsa och läsa. Klockan är inte ens nio och huset sovande tyst och jag har redan börjat. Sällskapet är en kanna te och platsen är för tillfället sängen. Sällskapet och platsen kommer variera under dagen, förhoppningsvis får jag dottern som sällskap under eftermiddagen och till kvällen blir det högläsning. Trots att båda barnen är i tonåren och läser själva har vi fortsatt med högläsningen då och då, på begäran av dem, det rekommenderas varmt för de stunderna är fantastiskt härliga.
Dagens läsning för mig är Frihet av Jonathan Franzen, nästa bok till bokcirkeln. kursiv text

Av Viktoria - Lördag 17 juni 17:23

Jag har gett Ölandssången min eftermiddag. Med regnsmatter mot altantaket och tystnad omkring mig har jag fått Ölandssången till mig. Jag är förförd av Tove Folkessons språk och berättarteknink, det känns som den tagits till ytterligare en nivå sedan Kalmars Jägarinnor och Sund. Jag läser med hunger och vill veta hur det ska gå för Eva Zackrisson som en gång var jägarinna men efter det svävat ut och inte riktigt vetat vem hon är och var hon är. I Ölandssången är hon närmare trettio, har funnit rätt i sina studier men konstaterar, när mormodern tycker att hon ska se till att få en examen, att någon examen lär det aldrig bli. Mormor Stickan som aldrig själv fått studera men läst hela bibliotektets innehåll och säger till Eva: Att leva utan berättelser är som att halka omkring i lera. Då önskar jag att jag hade en mormor och att hon vore som Stickan. 

Eva spenderar en vår med sin mormor på Öland, i huset Hellas och i mormors kök. Hon ska skriva uppsatas om Futharken (runskriften) men kommer som ingenstans med det. Istället har hon nyckeln till nyligen bortgångna Kalles sjöbod och i hans dagbokshäften finner hon sanningar hon aldrig trodde hon skulle få veta. 

Jag är förförd av hela trilogin och rekommenderar den varmt. Jag är glad att Weyler förlag har valt att satsa på denna poetiska trilogi. Jag hoppas, och tror, att jag kommer få läsa mer av Tove Folkesson. 

                                            Bild från förlaget

Av Viktoria - Fredag 16 juni 19:40

Jag får en bild på sms från min Yonas. Det är vår Saga på bilden liggandes i min hängmatta på landet, dit min familj åkt några dagar medan jag gått skrivarkurs. Hon ligger där precis som jag brukar med en bok att läsa, iklädd min regnrock.

Av Viktoria - Tisdag 13 juni 20:18

Den här veckan har jag semester för att gå skrivarkurs på Eskilstuna folkhögskola. Min förhoppning är att utveckla mitt skrivande och att bli inspirerad att skriva mer. En lyxvecka!

Av Viktoria - Måndag 5 juni 15:16

Jag har ynnesten att Sveriges största hällristning i min stad, Sigurdsristningen. Ristningen är från 1000-talet och täcker en berghäll. Alla barn i Eskilstuna kommun fick och får besöka ristningen i trean, jag minns att det inte var någon stor grej för jag var uppvuxen en knapp mil ifrån den. Nu tycker jag däremot att den är mycket märkvärdig och visar den gärna för gäster som inte är från staden. På en av bilderna är berättelsen om Sigurd Fafnesbane, läs den gärna. Ett tidigt litterärt verk som rekommenderas varmt.

Av Viktoria - Tisdag 30 maj 22:08

                                                    Monogrammorden (pocket)


Plötsligt har Agatha Christies efterlevande gått med på att ge ut en Poirot-deckare skriven av en annan författare, Sophie Hannah. De säger att det är första gången de läst en Poirot-deckar som skulle kunna vara skriven av Christie själv. Hur de fått den idén kan jag inte förstå.

I Monogrammorden får vi träffa Hercule Poirot senvintern 1929, han bor på ett skrälligt pensionat i närheten av sin egen bostad i London (varför är min första reaktion, han som är så noga med raka linjer och prydlighet). Där bor också Edward Cathcpool som är polis på Scotland Yard och inbiten ungkarl. Det är Catchpool som är berättarrösten i boken och konstigt nog tycks han veta ALLA detaljer trots att han inte ens är med i vissa scener. Morden Poirot och Catchpool får på halsen är tre mord alla utförda på Bloxham hotell, en elegant inrättning med mycket gott rykte. I alla offrens munnar finns en identisk manshettknapp med ett monogram på, därav titeln. Utredningen av morden går via caféet Pleasent´s Coffee House i London via byn Great Holling tillbaka till Londons fina stadsdel Belgravia för att till slut hamna på Bloxham hotell igen. 

Monogrammorden är en omständig historia där Poirot uppmålas som dryg snarare än pompös och kunnig. Hans bästa vän Hastings nämns som hastigast och hans ordningssinne är som bortblåst. Hannah är omständig i sitt beskrivande och boken är minst 100 sidor för lång. 

Imponerad är jag således inte! Det har kommit ytterligare en bok om Poirot som Hannah skrivit, den ämnar jag inte läsa. 


Presentation


En bokläsande statlig tjänsteman med litteraturvetarbakgrund som helst skulle vilja ha en riktig boklåda och tesalong.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Vickes boklåda med Blogkeen
Följ Vickes boklåda med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se