Vickes boklåda

Finska författare är mycket ovanligt att jag läser men då och då händer det och jag är mycket glad att jag lockades av att läsa Riikka Pulkkinens Sanningen efter en artikel i DN om henne och hennes författarskap. Pulkkinen har ett språk som gör att jag måste läsa varje ord och som suga lite på dem för att kunna ta in hela denna vidunderliga roman, jag vill inte missa ett ord för då missar jag en nyans som jag sällan skådat. Jag har flera gånger lagt ned boken efter att ha läst ett 20-tal sidor bara för att smälta allt det vackra i språket och de djupa nyanserna, men även de lätta vackra. Att läsa om den finska sommarnatten och älskande i det magiska kvällsljuset gör mig varm. Otron i boken gör mig kall. Helheten gör mig lycklig ty det är en vacker bok trots tragik och ledsamheter som sträcker sin långa slingriga svarta tråd från 1960-talet ända till idag. För det är en historia idag som vävs ihop med den historia som utspelar sig på 1960-talet.

I centrum står Elsa som är döende i cancer. Hennes man Martti är konstnär men har aldrig målat av sin hustru. De har dottern Eleonoora som är läkare och försöker se på sin mors död med sitt praktiska läkarsätt, hon kväser sina egentliga känslor. Eleonoora är gift med Eero och tillsammans har de döttrarna Anna och Maria. I pereferin finns även Eeva. Eeva är den som tar mycket plats i boken, hon var Eleonooras barnflicka under 60-talet. Hon blev även Marttis älskarinna och deras förhållande pågick i flera år bakom ryggen på Elsa. Elsa kommer dock på dem efter flera år och Martti får ett svårt beslut att ta: ska han stanna med Elsa och Eleonoora eller ska han gå till Eeva? Man får följa Eevas berättelse under de år på 60-talet då hon finns med i famijens liv parallellt med vad som händer idag med Elsas sjukdom. Anna är den som får höra historian om Eeva av sin mormor. Allt rullas upp när Anna hittar en klänning i en gammal garderob hos morföräldrarna och Elsa berättar för sitt barnbarn om morfaderns svek när modern var ett litet barn.

Det är en vacker, sorgsam och glad historia. Elsa har sådan livslust trots att hon bara har veckor, möjligen månader, kvar att leva. Hon dansar, bastar, dricker vin och älskar sin familj. Anna orkar ta tag i sorgen i sitt liv efter att hon fått veta om Eeva. Eleonoora kan till slut lätta på gardet och släppa fram sin sorg.

Jag vill ge ett par citat ur boken för att visa på det vackra språket:

"Jag ler. Han plockar mitt leende ur luften och bosätter sig i det." (Sidan 231)

"Kärleken var lika självklar som handens existens, den hand som sträcktes fram mot Elsa." (Sidan 234)

Jag funderar på hur vacker den är på finska? Originalspråket. Vi har goda vänner i Finland och när jag frågade Taija om hon läst något av Riikka Pulkkinen sa hon nej men bad mig tala om Sanningen var värd att läsa. Jag ska säga att den är det och be att hon läser den på finska så att jag får höra hur den är på då.

Rec.ex. och bild från förlaget

Efter en mycket trevlig middag tillsammans med min systerson och hans pojkvän gick jag genom Vasastan, från Tegnérgatan till Dalagatan, från restaurangen till Joakim och Jay där jag skulle sova. Jag gick genom den för mig mycket kära Tegnérlunden och var tvungen att stanna för att fota min favoritstaty i Stockholm, tidigare nämnda Carl Eldh-statyn av Strindberg. Jag har lagt bilden som bakgrund på min telefon och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser den. För Tegnérlunden är bara positiva minnen för mig och jag har gått många vändor runt parken och kring statyn, kysst Yonas när vi var alldeles nykära och vallat Hilding där på hans kissrundor. Här är den, min favorit.

Mitt umgänge med Mr. Ripley är nu slut. Det är tomt utan honom. Denna märkliga man som beskrivs som en antihjälte. Som trots sin personlighet och sina handlingar inte går att riktigt tycka illa om. Han gör att man tar honom till sitt hjärta genom sin töntighet och utsatthet, sedan avskyr man honom ett tag för att sedan ta honom tillbaka på grund av hans sätt och hans manér.

Mr. Ripley av Patricia Highsmith är en samlingsvolym med alla tre böckerna om Mr. Ripley; En man med många talanger, En man utan samvete och En man med onda avsikter.

I En man med många talanger får Tom Ripley i uppdrag av en rik affärsman att åka till Italien och försöka övertala affärsmannens son Dickie Greenshaw att komma hem till U.S.A. och ta över firman. Tom åker till Italien, lyckas träffa Dickie och hans vän Marge i den lilla orten på Italienska rivieran där de bor. Ganska snart blir Dickie och Tom goda vänner och Dickie ber Tom att flytta in hos honom i hans hus högt upp ovanför havet. Marge är inte lika förtjust i Tom som Dickie är. Tom tar vara på det goda livet i Italien och ber Dickie att de ska resa runt och se sig omkring i Italien och Frankrike. I början är Dickie med på det men han tröttnar relativt snabbt på Tom. Han går dock med på att följa med Tom till franska rivieran. Under den resan begår Ripley sitt första mord, han slår ihjäl Dickie Greenshaw och tar sedan över hans identitet och lever under hans namn en tid i Paris och i Italien. Han får dock problem då en vän till Dickie hittar honom i Paris i den lägenhet han omsorgsfullt har inrett med Dickies pengar. Vännen kommer och besöker honom och frågar var Dickie är och varför Tom har på sig Dickies kläder. Tom slår då ihjäl även honom och dumpar liket bakom en grav på en av Paris kyrkogårdar. Sedan dyker han upp i Venedig som sig själv för att fria sig själv från alla misstankar.

En man med många talanger är en mycket annorlunda bok och dessutom mycket bra. Jag har haft mycket svårt att lägga ifrån mig den vilket gjorde att jag direkt den var slut tog mig an En man utan samvete. I den bor han i Frankrike, är gift med den vackra Heloise. Han är dessutom inblandad i tidens största konstskandal. Han är hjärnan bakom en grupp som efter en känd konstnärs försvinnande (död), gett honom ett nytt liv på hemlig ort i Sydamerika. Sedan har gruppen städigt sett till att nya tavlor av konstnären dykt upp på marknaden i det egenägda galleriet. Det är så skickliga förfalskningar att de kunnat hålla på med det i många år men plötsligt blir en amerikansk konstintresserad industriman misstänksam över sin tavla. Han tar kontakt med galleriet i London och ber att få komma över från U.S.A. för att visa sin tavla och ta den till en specialist på Tate. Plötsligt sitter gruppen i klistret och Tom får hoppa in som konstnären Derwatt för att övertala amerikanen om att tavlan är äkta, vilket den förstås inte är. Detta går dock inget vidare, mannen är fortfarande säker på att det är en förfalskning. Tom tar då med sig mannen hem till Frankrike, som sig själv för att visa honom sina två Derwatt målningar, en äkta, en förfalskning. Inte heller det fungerar, amerikanen är fortfarande säker på att han har en förfalskning och han börjar på att fundera på varför Tom är så angelägen att övertala honom om att det inte är en förfalskning han har. Plötsligt känner han igen Tom händer, samma händer som Derwatt haft. Påkommen om detta slår Tom ihjäl mannen i sin egen vinkällare med hembiträdet en trappa upp. Sedan går resten av boken ut på att gömma liket, inte åka fast och att dölja det hela för sin fru. Även En man utan samvete är riktigt bra och var svår att lägga ifrån sig.

Slutligen var det så dags för En man utan samvete som handlar om morden på några medlemmar i maffian i Tyskland. Det är Tom som får frågan från sin vän i Tyskland, Reeves, om han kan fixa någon som kan ta död på två medlemmar ur italienska maffian som tagit allt för stor plats i Tyskland. Utan minsta samvete rekommenderar Tom Reeves den leukemiska rammakaren i grannbyn, Jonathan. Jonathan accepterar efter mycket om och men erbjudandet om en mycket stor summa pengar för att utföra det första mordet. Sedan är karusellen igång, igen. Självklart kommer Ripley in och tar en stor del av handlingen och löser alla möjliga problem med sitt kalla sätt som gör att han hela tiden är helt oberörd medan Jonathan lider svåra samvetskval inför det han gjort men också inför hustrun Simone och sonen George. Av de tre delarna är En man utan samvete den som är segast av dem. Den är dock helt klart läsvärd, det är hela boken Mr. Ripley. Och som sagt, jag kommer att sakna umgänget med honom även om han är en obehaglig typ.

Recensionsex. och bild från förlaget

Jag håller på att läsa Mr. Ripley som är en samlingsvolym med de tre romanerna om Mr. Ripley skrivna av Patricia Highsmith. Första boken heter En man med många talanger, den andra En man utan samvete och den tredje En man med onda avsikter. Jag har läst den första och kommit en god bit in i den andra och Mr. Ripley ger mig rysningar. En högst osympatisk människa som, bokstavligen, går över lik för att själv få det bästa. Samtidigt som jag får rysningar av honom kan jag ändå inte släppa boken ifrån mig. Jag återkommer med en recension när jag är klar, det lär inte ta så lång tid för jag är fast i Mr. Ripleys sällskap och kan inte slita mig fri från det.

Recensionsexemplar och bild från förlaget

Idag, mina vänner, är det Världsbokdagen. Väl värt att att fira.  

Jag tror att de flesta känner till Barbro Lindgrens fantastiska sagofigurer Loranga, Masarin och Dartanjang. Mina barn älskar dessa tre filurer sedan SVT sänt en tecknad verision av berättelserna och vi sedan läst böckerna tillsammans. På sportlovet åkte hela familjen till Örebro för att besöka ett stort och omtalat äventyrsbad. Innan badningen stannade vi på ett lokalt kebabhak för att äta lite lunch. Döm om min förvåning när vi kliver in och hela taket i restaurangen är klädd i ett utdrag ur Loranga, Masarin och Dartanjang. Självklart var jag tvungen att fota detta underbara tak.     

Det går inte att förneka att jag gärna skulle vilja ha detta tak hemma i mitt eget kök. Kanske något att fundera på inför en eventuell renovering...

När Saga sålde jultidningar till jul köpte jag Camilla Läckbergs Änglamakerskan men har inte hunnit läst den förrän nu. Jag kan säga att den är helt ok och att jag tycker att Läckeberg har snäppat till sig med sina senaste två böcker. Jag var mycket nöjd med hennes första deckare Isprinsessan men tycker att flera av de som följde på den var rätt mediokra och trista.

Änglamakerskan utspelar sig förstås i Fjällbacka. En stor del av handlingen utspelar sig på Valö en liten ö precis utanför Fjällbacka. Till Valö har Ebba och hennes man återvänt för att förvalta Ebbas arv. Hela Ebbas familj försvann spårlöst påskafton 1974 från just huset på Valö och Ebba har vuxit upp med familjen som adopterade henne som barn. Ebba är nu tillbaka i huset där hela familjen försvann och som sedan dess varit uthyrt. Ebba och hennes make Mårten har bestämt sig för att renovera huset och öppna ett Bed & Breakfast. Deras flytt till ön är också en flykt från sitt tidigare liv där de miste sin son Vincent. Det händer dock märkliga saker på ön och när de börjar bryta upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Polisen i Tanumshede med Patrik i spetsen blir inkopplade. Som vanligt finns Patriks fru Erika med och lägger näsan i blöt och hittar ledtrådar polisen missat och missar. Även Erikas syster Anna blir inblandad i denna bok, mer än hon själv vill.

Parallellt med händelserna på Valö får man, som vanligt i Läckbergs böcker, följa en sidohistoria. Denna gång inleds den 1908 i Fjällbacka med en polisrazzia hos en änglamakerska och hennes familj. I familjen finns dottern Dagmar som man sedan får följa ända fram till hennes död och då får man följa släktingar till henne. Den historiska berättelsen knyts sedan samman med historian som utspelar sig i nutid.

Änglamakerskan är en helt okej deckare. Lättsam underhållning som inte kräver någon större tankeverksamhet.

Som utbildad svenskanörd, på skoj brukar jag kalla mig för auktoriserad ordmärkare, som har undervisat i svenska ganska länge blev jag alldeles varm i hjärtat när jag fick möjlighet att läsa och recensera Språkets värld av Johan Althoff & Robert Nyberg. Det är Althoffs texter och det är Nybergs träffsäkra teckningar till de målande och tankeväckande orden.

Språkets värld är en filosofisk bok om språket. Den tar upp exempel på hur tankar kan vandra i språket och hur vi kan uttrycka oss med språk så att andra förstår även fast de aldrig har sett eller upplevt det vi beskriver. Hur orden kommer till liv i våra inre tankar. Språkets värld gör att jag måste tänka till hur det egentligen är i mina tankar och sedan konstatera att Althoff har ju skrivit precis som jag tänker och gör. Jag älskar att arbeta med det svenska språket och denna bok gör att jag fått ytterligare ett perspektiv på svenskan, underbart.

Jag tog genast två "övningar" ur boken och gjorde med mina elever i åttan. Jag gjorde den ena just när vi började lektionen för att få ned dem lite efter lunchrastens bus och stoj, det funkade fantastiskt. Jag gjorde den andra just innan vi slutade lektionen och den fick de med sig att fundera över. Dagen efter var det flera elever som kom till mig och sa att de tänkt jättemycket på det jag läst för dem och att det hade väckt mycket tankar. Härligt tycker jag!

Språkets värld är en bok att läsa om du tycker om språk, eller om du bara vill få lita aha-upplevelser kring vårt, eller andras, språk.

Bild och rec.ex. från förlaget